Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Luftalger—Luftballong
270
endast olika med avseende på
värmeinnehållet. Först på 1600-talet ådagalades, att det
gasformiga vattnet, vattenångan, är något
annat än vanlig 1. Småningom kom man även
till insikt om att 1. ej är ett enkelt ämne.
Rutherford visade 1772, att återstoden efter
förbränning i slutet kärl är en särskild
luftart. Scheele, som underkastade densamma en
ingående undersökning, benämnde den
fördärvad el. skämd 1., emedan den var
oduglig vid andningen. På denna egenskap
syftar även benämningen kväve. Den andra
av l:s båda viktigaste beståndsdelar, syret,
framställdes f. ggn i fritt tillstånd 1774 av
Scheele och Priestley. S. å. ådagalade T.
Bergman närvaron av ännu en gas i luften,
näml, kolsyran, av honom kallad
»luftsyra». Redan tidigt var vattenångan
känd som en beståndsdel i 1. 1894 upptäckte
Ramsay och Rayleigh ännu en beståndsdel i
1., vilken på grund av sin ringa kemiska
affi-nitet erhöll namnet argon (se d. o.).
Ramsay fann senare även en annan gas, h e 1 i u m
(se d. o.). Omkr. 1900 upptäcktes ytterligare
tre nya beståndsdelar i 1., näml, neon, x
e-non och krypton. Ang. l:s
sammansättning se vidare Atmosfär, sp. 423. Ozon
och ammoniak förekomma som tillfälliga
beståndsdelar i atmosfären. Dessutom
förekomma större el. mindre mängder stoft, vilket
bidrar till att ge 1. högre el. lägre grad av
genomskinlighet. Enl. en äldre uppfattning
voro stoftpartiklarna i atmosfären orsaken
till himmelens blå färg. Enl. en nyare
uppfattning, framställd av Rayleigh, spela även
luftmolekylerna själva härvid en betydande
roll. Understundom kan l:s
ogenomskinlighet vara mycket stor, även då himmelen är
klar och den relativa fuktigheten låg. Man
säger då, att jordrök råder. Jordröken
anses förorsakad dels av sig vitt utbredande
rökmassor från skogsbrand o. dyl., dels av
optisk grumling av atmosfären.
Luftens radioaktivitet. De
luftelektriska fenomenen ge vid handen, att 1.
innehåller radioaktiv substans, dock i så små
mängder, att ett kemiskt påvisande därav ej
är möjligt. Närvaron av emanation i fria
luften bevisas därav, att metalltrådar, fritt
utspända i 1., laddade till några tusen volt
negativ spänning, överdragas med radioaktiv
beläggning. Emanationshalten är större över
fastlandet än över havet och särskilt större
i skogar och djupa dalar än över slät och
öppen mark. — Om luftens el. atmosfärens
rörelse se Cyklon, Kretslopp och
Vind. Om luftens temperatur se d. o.
Jfr även Lufttryck. — Om flytande
luft se d. o. — Litt.: Se under
Atmosfär. J. T.
Luftalger, bot., se Alger, sp. 488.
Luftbad, den nakna kroppens utsättande
för luften, antingen vid dennas naturliga
värmegrad el. med konst upphettad. L. åsyfta
vanl. en härdning av hudsystemet och ingå
ofta som ett moment i kallvattenkurer. I. H.*
Luftballong, Aerostat, ett hölje av lätt,
gastätt tyg, fyllt med en gasmassa av så
låg specifik vikt, att ballongen höjer sig i
luften. Beroende på storleken och tomvikten
kan större eller mindre last medföras.
Lastförmågan minskas med lufttrycket och av-
Bild 1. Schematisk bild
av en luftballong, h
hölje, g gondol, br bärring,
u upphängning, a
appendix, v ventil, spv
spräng-våd, vl ventillina, spl
spränglina, st släplina, bs
ballastsäckar.
tager följaktligen med höjden. En 1. består
vanl. av huvuddelarna höljet, gondolen och
upphängningen (se bild 1). Höljet, till
formen sfäriskt, svagt päronformigt eller
cylindriskt med rundade
ändar, utföres av
siden eller bomull i ett
eller flera lager,
impregnerat med
fernissa eller gummi för
erhållande av
gastäthet. Höljet har en
klaffventil och en
sprängvåd för
land-ningsmanövre ringen.
Gondolen är en lätt
korg av rotting eller
vide, där ballongens
förare, passagerare och
last ha sina platser.
Till dess utrustning
höra säckar för
sandballast eller
behållare för
vattenballast samt släplina.
Upphängningen kan
utgöras antingen av
ett nät av tngvirke,
omslutande ballongen
och nedtill försett
med tåganordning för
gondolens fästande
(nätupphängning),
eller en horisontal
gör
del av tyg med vidfästade linor, vilka under
ballongen samlas till en horisontal ring, i
vilken gondolen är upphängd
(gördelupp-hängning). — Såsom ballonggaser nytt;as
lys-gas eller vätgas. Den förra har en bärkraft
av omkr. 0,65, den senare av omkr. 1 kg
per kbm.
Vanliga luftballonger om 500—2,500 kbm
rymd brukas till s. k. frifärder (f r i b a
1-long), numera merendels endast såsom
sport (jfr Gor d o n B en ne 11 cup).
Dessutom finnas s. k. fjättrade ballonger
(fr. ballons captifs), i regel använda för
speciella ändamål. De äro med en lina (wire) fästa
vid marken och kunna medelst ett vindspel
nedhalas. Fjättrade ballonger ha sin största
användning för militär observationstjänst (t.
ex. observation och inreglering av
artillerield) och ha därvid utbildats till s. k. d r a
k-b all onge r, vilka äro cylindriska med run-
Bild 2. Fjättrad ballong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
