Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Lukianos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Luitpold—Lukianos
294
het allas hjärtan. Vid brytningen med
Frankrike 1805—06 stod hon nära dem, som krävde
ett kraftigare uppträdande mot Napoleon.
Av denne framställdes hon som tillskynderska
till kriget och
smädades även för sin
svärmiska vänskap med
Alexander I av
Ryssland. Fåfängt sökte
hon i Tilsit 1807 av
Napoleon utverka
särskilt Magdeburgs
återställande till
Preussen. Under de följ,
hårda åren följde hon
med varm känsla
arbetet på preussiska
statens
återupprättande. Försvagad av
sjuk
dom och sorger, avled hon i juli 1810. L.
var moder till konung Fredrik Vilhelm IV av
Preussen och tyske kejsaren Vilhelm I. —
Litt.: A. Martin, »Briefe der Königin Luise»
(1887); P. Bailleu, »Königin Luise» (1908);
monogr. av F. M. Kircheisen (1906), A.
We-ber (1912) och G- Aretz (1927). G. W-k.
Luitpold [lö’itpålt], prins, regent i Bayern
(1821—1912), son till konung Ludvig I av
Bayern. Deltog i 1866 års krig och var länge
led. av riksrådskammaren och ordf, i
statsrådet. Till följd av
brorsonen konung Ludvig
II :s vansinne övertog
L. 10 juni 1886
regeringen och skötte den
framgent även efter
Ludvigs död, enär
även Ludvigs
efterträdare, brodern Otto,
var vansinnig (se
Bayern, sp. 1043).
Om L:s äldste son,
L u d v i g, se d. o., sp.
262. Monogr. av F.
Endres (1916).
Luiz [loi’/], port, namnform för Ludvig.
Lukäcs [lo’kätf], L å s z 1 6, ungersk
politiker (f. 1850). Utbildades till jurist och
föreläste redan 1874 vid juridiska fakulteten i
Györ, invaldes 1878 i
parlamentet och var 1895—1905
finansminister. Han inlade
betydande förtjänster om
statsfinansernas reglering-.
Efter det liberala partiets
upplösning fick L. av Frans
Josef I i uppdrag att som
dennes särskilde
förtroendeman (homo regius) söka lösa
den invecklade politiska
krisen i Ungern. 1910 blev han
finansminister i
Khuen-Hé-dervärys kabinett och 1912
själv statsminister. Han
beskylldes av oppositionen för
oärlighet vid tilldelningar av
statens saltmonopol och drog
sig efter en politisk
skandalprocess tillbaka till
privatlivet. 1922 uppträdde han
åter som politiker och sökte
bilda ett s. k. borgerligt
parti, dock utan större framgång. L. blev
1927 led. av överhuset. B. L-r.
Lükaris, K y r i 11 o s, se K y r i 1 1 o s L
u-k a r i s.
Lukas omtalas i Kol. 4 : 14, Filemon 24 och
2 Tim. 4: 11. Han är född grek, till yrket
läkare och befinner sig hos Paulus under
apostelns fångenskap som hans värderade vän
och medarbetare. Den gamla kyrkliga
traditionen har i L. sett förf, till 3:e evangeliet
och dess fortsättning, Apostlagärningarna.
Energiskt förfäktar A. Harnack i sin »Lukas
der Arzt» (1906), att L. läkaren är den Paulus’
ledsagare, som talar i Apg:s »vi-stycken», och
att han är identisk med evangeliets och Apg:s
auktor. Bestridd från åtskilliga håll, finner
denna mening dock alltjämt bestämd
tillslutning inom forskningen. E. A.
En sägen har utan historisk grund gjort L.
till målare, varför målarna tagit honom till
sin skyddspatron. Flera madonna- och
Kristusbilder ha tillskrivits honom. H. W-n.
Lukasgillen, sammanslutningar av
konstnärer, särskilt målare, ofta även
konsthantverkare. L., uppkallade efter evangelisten
Lukas (jfr d. o.), som var målarnas
skyddspatron, omtalas redan på 1200-talet i Italien.
Ett sådant gille i Florens, stiftat 1339, antog
1571 namnet akademi; i Rom bildades 1588
den ännu existerande Accademia di San Luca.
I Nederländerna kvarlevde L. från
medeltiden, även i de protestantiska provinserna,
långt in i nyare tid; särskilt ryktbart var
gillet i Antwerpen, stiftat 1382, till vars
medlemmar Rubens och hans lärjungar hörde.
Även i Frankrike och Tyska riket funnos L.
Lukasgillet i Lund är en fri,
sällskaplig sammanslutning av konstnärer,
konsthantverkare, skönlitterära författare och
andra konstintresserade, som bildades 1898.
Gillet sammanträder i regel, utom under
sommaren, en gång i månaden och har utgivit
några publikationer, bl. a. »Finn» (1899, 1900,
1903, 1913, 1928), med bidrag av talrika
författare och konstnärer. H. W-n.
Lukas van Leyden, se Lucas van Leyden.
Lukiänos (grek. Lukiano’s, lat. Luciänus),
forngrekisk författare (f. omkr. 120 e. Kr. i
Samosata i Syrien, d. efter 180). L. sattes som
»Marias trolovning.» Fresk i vallfartskyrkan i Saronno av B. Luini.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
