Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lukianos - Lukmanier - Lukomskij, Aleksandr Sergjejevitj - Lukrativ - Luksor, Luxor - Lukt - Luktbanor - Luktcell - Luktlober - Luktnerver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295 Lukmanier-
gosse i bildhuggarlära men misslyckades,
lärde sig grekiska och ägnade sig åt retoriska
studier. Han blev sålunda en s. k. sofist, d.
v. s. uppträdde offentligen med tal och
föredrag i vitt skilda delar av Romerska riket.
Till detta slags litteratur höra vissa av L:s
skrifter. Emellertid genomskådade han
sofis-ternas tomhet och drogs som medelålders man
till filosofien, ehuru han hos yrkesfilosoferna
mötte samma tomhet. Av sin kritiska och
satiriska läggning drevs han att upptaga en
ny litteraturform, som han skapade i
anslutning till äldre förebilder, dialoger och korta
satiriska skrifter, i vilka han med bitande
kvickhet gisslar sofister, filosofer, religiösa
charlataner och även det mondäna livet i
Rom; ett par gånger nämner han flyktigt de
kristna. På gamla dagar fick han ett högre
ämbete i förvaltningstjänst i Egypten. L.
blev berömd, förvärvade penningar och ära
men fick även många fiender. Han har blivit
mycket beundrad av eftervärlden och
förtjänar det på grund av sin klarhet,
obarmhärtiga kvickhet och suveräna behärskning av
litteraturspråket, varigenom han skiljer sig
från en förkonstlad tid, men han var
uteslutande negativt inriktad: han var närmast vad
man nu kallar kvick och skarp, stor
journalist. Fullständig uppl. är utg. bl. a, av J.
Sommerbrodt (1888—99), en ny kritisk uppl.
av N. Nilén (1907 ff., ofullb.). Urval och
övers, av M. C. Gertz (1881 och 1883, på
danska) och av H. Hult (2 bd, 1915—17). Jfr
S. Dahlgren i Högre latinläroverkets å
Norrmalm program 1881 och V. H. Wickström,
»L.» (1898). M. Pn N-n.
Lukmänier, it. Lricomagno, alppass på
gränsen mellan de schweiz. kant. Graubünden och
Ticino, från Val Medels (Mittelrheins dal) till
Val Blenio (Brennos dal); 1,917 m ö. h.
Luko’mskij, Aleksandr Sergjejevitj,
rysk militär (f. 1868). Blev under
världskriget april 1917 chef för l:a armén (n. v.
fronten), sedan generalstabschef under Brusilov
och Kornilov; mars 1918—jan. 1919 var han
Aleksejevs och Denikins krigsminister. Hans
minnen från revolutionen utkommo 1922 i
eng. övers. H. J-dt.*
Lukrativ, inbringande.
Luksör, Luxör (av arab, el-qusür, slotten),
stad på högra Nilstranden i Övre Egypten (26°
18’ n. br.), intar jämte det närbelägna
Kar-nak samma plats, som upptogs av det forna
Tebes ö. hälft; 20,700 inv. (1930). L. har en
rikedom på fornlämningar, såväl tempel som
gravar. I s. delen av L. resa sig ruinerna av
ett Amonstempel, påbörjat av Amenofis III
(omkr. 1400 f. Kr.), fortsatt av
Tut-anch-Amon, Horemheb och Ratnses II (på 1200-talet
f. Kr.). En av de två obelisker, som den
sistnämnde reste framför pylonen, pryder sedan
1836 Place de la Concorde i Paris. Av hans
sex kolossalstatyer framför pylonen stå ännu
tre kvar, av vilka två äro 14 m höga. På v.
Nilstranden befinna sig många viktiga
fornlämningar, bl. a. Seti I:s tempel’,
kungagra-varna i »Konungarnas dal» (bland dem
Tut-anch-Amons 1922 upptäckta grav),
Memnon-stoderna (se d. o.) och längst i s. dödstemplen
i Medinet Habu. Dessa. fornlämningar ha
gjort det nuv. L. till medelpunkten för
turisttrafiken i övre Egypten. Vid kajpromenaden
-Luktnerver 296
Schari el-Bahr banker, hotell och butiker i
mängd. Livlig handel med skickligt
eftergjorda skarabéer, statyetter o. dyl. Jfr K a
r-n a k och T e b e. Se även bild 14 och 23 vid
art. Egypten. (P. L.)
Lukt betecknar såväl luktsinnet och
luktförnimmelserna som egenskapen att
framkalla luktförnimmelser. Då dessa framkallas
av gasformiga ämnen, som även i ringa
koncentration och på täml. stort avstånd kunna
påverka luktcellerna, står 1. hos djuren
företrädesvis i näringsanskaffningens och
sexualdriftens tjänst. Betydelsen av 1. blir därför
i viss mån av samma natur som synen, och
organismer, vilka i likhet med t. ex.
fåglarna äga god syn, ha därför oftast svagt
luktsinne. L. tillkommer redan lägre
rygg-radslösa djur, ss. maskar och landsnäckor,
och når hos många insekter (asinsekter och
fjärilar) en otrolig skärpa. Bland
ryggradsdjuren är 1. bäst utvecklad hos däggdjuren,
där förhållandena närmast erinra om dem hos
människan (se nedan). Även fiskarna äga 1.,
trots att deras luktorgan träffas av i vatten
lösta ämnen. — Hos människan utbreda sig
luktnervernas ändförgreningar på
skiljeväggen mellan näshålorna på en fläck, stor som
en ettöring, och på ett lika stort område på
översta näsmusslan. Slemhinnan på dessa
ställen (luktregionen) innehåller
sinnesceller, luktceller, som utgöra en direkt
fortsättning av nervförgreningarna. Hos
många däggdjur sträcker sig luktregionen
över större delen av de starkt veckade
näs-musslorna.
Vid vanlig andning går endast en obetydlig
del av luftströmmen över luktregionen. Då
man luktar på ett föremål, insuger man luften
på sådant sätt, att en starkare luftström
avgrenas längs näsryggen uppåt genom översta
näsgången. — Vid svälj ning uppstår en u
tåtgående luftström genom de bakre
näsöppningarna, vilken medför gasformiga ämnen, som
härröra från födan el. drycken. De härvid
uppkommande luktförnimmelserna
sammansmälta med smakförnimmelserna så fullständigt,
att man i det dagliga livet räknar dem till
smaken. Man kan emellertid lätt övertyga
sig om att t. ex. kryddsmaken till väsentlig
del tillhör luktsinnet, om man vid sväljningen
tillklämmer näsöppningarna och på detta sätt
omöjliggör luftströmmen genom näshålan. —
Antalet luktarter är oändligt stort. Att
samhörighet existerar mellan vissa luktarter
framgår därav, att 1. för vissa ämnen kan
försvinna, medan den samtidigt kvarstår för
andra. — Medelst särskilda instrument, o
1-faktometrar, kan man mäta
luktskärpan hos olika individer. Som ex. på
huru små mängder av ett ämne, som kunna
vara tillräckliga för att utlösa en
luktförnimmelse, kan anföras, att Vssoooooo mg merkaptan
på 1 liter luft ger en tydlig lukt. (T. P.)
Luktbanor, anat., se Hjärna, sp. 1107.
Luktcell, se Lukt.
Luktlober, anat., se Hjärna, sp. 1101.
Luktnerver, Ne’rvi olfactörii, kallas dels
första hjärnnervparet (se H j ä r n n e r v e r),
dels de från dessa ned i näsan gående perifera
nerverna. Första hjärnnerven sväller vid
sil-benet till en liten klump, bulbus olfactorius,
från vilken omkr. 20 1. genom silbensski-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
