Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundeberg, Christian - Lundegård, Axel - Lundegård, Julius - Lundegårdh, Henrik Gunnar - Lundell, Johan August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Lundegård—Lundell
324
för en uppgörelse med Norge. Vid ministären
Ramstedts avgång 2 aug. 1905 blev L.
statsminister och chef för den då bildade
koali-tionsministären. Som den främste av de
svenska underhandlarna i Karlstad anses han ha
genom sitt av kallblodigt lugn, fast
beslutsamhet och kraftig ansvarskänsla präglade
uppträdande synnerligen verksamt bidragit
till underhandlingarnas lyckliga
genomförande. Efter skedd unionsuppgörelse ingav
ministären 28 okt. 1905 sin avskedsansökan,
och L:s försök till dess rekonstruktion
strandade; 7 nov. avgick han som statsminister.
— I försvarsfrågan arbetade L. 1897—98
energiskt för en fästning vid Boden som ett
oeftergivligt villkor för järnvägarna Boden—
Ytter Morjärv och Gällivare—Riksgränsen.
Han var 1897—98 medlem av kommittén för
ordnandet av landets fasta försvar, var 1899
med om de Almströmska motionerna om
väsentligt ökade anslag till nya gevär,
krigsfartyg etc. samt var ordf, i särskilda
utskottet för försvarsfrågan 1901 och i den stora
parlamentariska försvarskommittén 1907—10,
på vars åtgöranden och förslag han utövade
ett bestämmande inflytande. I rösträttsfrågan
anslöt han sig 1902 till G. Billings
skrivelseförslag och ville 1904 och 1905 vid en
röst-rättsreform ha fäst som villkor, att
grunderna för progressiv inkomstbeskattning icke
skulle vara underkastade gemensam votering.
1907 var han ordf, i särskilda utskottet i
rösträttsfrågan, var, om än tämligen
motvilligt, med om det kungliga förslaget och
uppgav till sist sin opposition mot det
slutligen segrande samman jämkningsförslaget.
L:s 25 april 1906 till statsminister Staaff
framställda interpellation om åtgärder mot
försvarsfientlig agitation bland militären
framkallade löftet om de senare
»Staaffla-garna». — De senaste åren av sitt liv var
L. preses i Lantbruksakad. (sedan 1909) och
ordf, i styrelserna för Konungariket Sveriges
hypotekskassa (sedan 1909) och i
försäkrings-a.-b. Skandia (sedan 1910). Vid L:s död
ägnades hans minne även från mycket
utpräglade politiska motståndare det
aktningsfullaste erkännande av hans storstilade
karaktär och på en gång handfasta och älskvärda
personlighet. Ths.*
Lundegård, Axel, författare (f. 1861 17/ia),
bror till Justus L. Debuterade 1885 med
novellsamlingen »I gryningen», som visade
anslutning till 1880-talets unga realism. L:s
vänskap med Victoria
Benedictsson blev
betydelsefull. Han
medverkade i flera
hennes arbeten (»Final»,
- »Modern», »Den
berg-tagna»), utarbetade
på grundval av
hennes anteckningar
romanen »Elsa Finne»
(2 dir, 1902) och skrev
den viktiga biografien
»Victoria
Benedictsson» (1890; 3 :e,
betydligt ökade uppl., i
2 bd, 1928). 1889 utgav han romanen »Röde
prinsen» och 1891 »La Mouche», om den döende
Heines sista kärlek. Omtyckt blev den herr-
gårdsromantiska »Titania» (2 bd, 1892). Följ,
år visade livlig produktivitet med romanerna
»Prometheus» (2 bd, 1893), »Stormfågeln» (s. å.),
»Faster Ulla och hennes brorsdöttrar» (1894),
»Fru Hedvigs dagbok» (1895) och en samling
»Dikter» (1896). L. övergick till den
historiska romanen med den stundom glansfulla
»Struensee» (3 bd, 1898—1900). Efter den
moderna »Känslans rätt» (1902) fortsatte han
sin historiska diktning med »Drottning
Margareta» (1905), »Drottning Filippa» (1907) och
»Drottning Cilla» (1910). L:s styrka som
historisk berättare är mera den omsorgsfullt
utförda och verkningsfulla tablån än den
episka intrigen; hans historiska porträttkonst
är fin och åskådlig; hans stil är vald men
stundom för utarbetad i den lyriska el.
reflekterande bagatellen. 1913 utgav han en
historisk studie, »Om Engelbrekt, Erik Puke och
Karl Knutsson», och 1918 en diktsamling,
»Tillvarataget». Litterärt intressanta äro
»Några Strindbergsminnen» (1920) och
samlingen »Sett och känt» (1925). L:s historiska
romaner utkommo 1916—17 som
»Människoskildringar ur historien» (10 bd). Han fick
1929 Samfundet De nios pris och blev 1930
ordf, i Sveriges författarförening. Jfr O.
Le-vertin, »Svensk litteratur», I (1908). J. L-t.
Lundegård, Justus, målare (1860—1924),
bror till Axel L. Studerade i Stockholm för
Perseus och 1880—84 vid Konstakad. samt i
München och Paris. L:s specialitet var skånsk
natur. Utförde även raderingar. Monogr. av
H. Hedemann-Gade (1927). G-g N.
Lundegårdh, Henrik Gunnar, botanist
(f. 18 8 8 23/10), fik dr 1913, docent vid
Stockholms högskola 1912 och vid univ. i Lund 1916,
prof. o. föreståndare vid Centralanstaltens för
jordbruksförsök
botaniska avdelning 1926.
Ägnade sig först åt
cytologi och därefter
åt växtfysiologi,
experimentell morfologi,
ekologi och kemi och
har inom samtliga
områden utgivit talrika
värdefulla arbeten.
1917 upprättade han
en ekologisk station
på Hallands Väderö.
Bland hans skrifter
märkas »Das Caryo-
tin im Ruhekern und sein Verhalten bei der
Bildung und Auflösung der Chromosomen»
(i Archiv für Zellforschung 1912),
»Physio-logische Studien über die
Baumarchitekto-nik» (1916), »Die Ursachen der Plagiotropie
und die Reizbewegungen der Nebenwurzeln»
(I 1917, II 1919), »Zelle und Zytoplasma»
(1921—22; i K. Linsbauers »Handbuch der
Pflanzenanatomie»), »Der Kreislauf der
Koh-lensäure in der Natur» (1924), »Klima und
Boden» (1925; 2:a uppl. 1930),
»Reizphysio-logische Probleme» (1926), »Die quantitative
Spektralanalyse der Elemente» (1929). K. A.
Lunde’11, Johan August, fonetiker,
språkforskare (f. 1851 25/7 i Kläckeberga,
Kalmar län). Blev student i Uppsala 1871, fil.
kand. 1876, var biblioteksamanuens 1880—85
och blev docent i fonetik 1882. Han
förordnades 1884 att föreläsa i slaviska språk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
