Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lunga - Lungabscess - Lungblåsor - Lungblödning - Lungbrand - Lungböld - Lunge, ätt - Lunge, Georg - Lungemfysem - Lungen, Stora - Lungfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Lungabseess—Lungfiskar
352
Bild 3. Schematisk bild av luftrörens förgrening i
människolungor.
Bild 4. Luftrörens ändar
i människolunga.
till och ifrån L, delas (Ls) i brösthålan i två
grenar (hb och vb), en till varje 1. Efter denna
delning (bifurkation) bli luftstrupens
brosk-stycken allt mindre sammanhängande och
försvinna slutligen i de finaste bronkialrören.
Bronkerna förgrenas (se bild 3) vid inträdet
i 1. först till de skilda loberna och vidare i
dessa i en serie bakåt och en serie
framåt-utåt gående rör. De finaste rören (b r o
n-k i o 1 e r n a, av omkr. 1—l1^ mm i
genomskärning) få utbuktningar på sina väggar och
bilda slutligen hopar av små, ytterst
tunn-väggiga blåsor (lungblåsor el. alveoler), vilka
utgöra rörens ändar
(bild 4). Under detta
sitt lopp åtföljas
rören av lungartärer (la)
och lungvener (Iv), av
bronkialartärer och
bronkialvener samt av
lymfkärl och nerver,
sammanhållna av en
på elastiska trådar
rik bindväv. I
lung-blåsornas väggar
utbreda sig de
kapillärer, som förena
lungartärer och lungvener.
Gasutbytet (se
Andning) mellan inand-
ningsluften och blodkapillärernas röda
blodkroppar äger rum i lungblåsorna. L. omslutas
av lungsäcken (pleura), en dubbelviken
serös hinna. Dess ena blad är fastvuxet vid
lungan, det andra bildar brösthålans inre yta.
— Jfr följ, artiklar om olika
lungsjukdomar. G. v. D. (Ljd.)
Lungabsce’ss, se Lungsjukdomar, sp. 356.
Lungblåsor, se Lunga.
Lungblödning (lat. haemoptys,
blodspott-ning, el. haemorrhägia pulmönis). Lungans
blodkärl kunna brista genom yttre våld eller
ock emedan ådrornas väggar genom sjukliga
orsaker abnormt förtunnats, ev. på något
ställe försetts med utbuktningar (aneurysm,
se d. o.), i vijka bristning lätt sker. Alla
sjukdomar, som vålla förstörelse inom
lungorna, särskilt tuberkulos, men även abscesser,
brand, kräftsvulster m. m., kunna vara orsak
till 1. Utan egentlig blodkärlsbristning kunna
blodkroppar tränga sig ut i lungvävnaden
dels vid vissa former av lunginflammation,
dels vid relativ blodstockning (se d. o.) inom
lungan på grund av blodproppsbildning där
(som ofta uppkommer i samband med
liknande processer på andra ställen i kroppen,
t. ex. i benet) eller svårighet för avflödet vid
vissa former av hjärtfel. Slutligen kunna ock
blödningar från luftvägarna uppkomma
därigenom, att blodkärl från omgivningen brista
inåt en bronk. Detta är ej sällan
förhållandet vid aneurysm på aorta, vilket vanl.
medför omedelbar död genom kvävning med blod.
Lungtuberkulos är dock den viktigaste
orsaken. I sjukdomens tidigare stadium äro
blödningarna i allm. små men kunna senare
någon gång bli direkt livsfarliga. L. är vanl.
ett allvarligt sjukdomssymtom och fordrar,
särskilt om den är något mer betydande,
absolut stillhet (sängläge), tills läkare fått
avgöra dess orsak och behandling. A. Wstgn.
Lungbrand, se Lungsjukdomar, sp. 357.
Lungböld, se L u n g s j u k d o m a r, sp. 356.
Lunge, dansk adelsätt från 1200-talet,
utdöd på manssidan omkr. 1480; en kognatisk
sidolinje D y r e upptog namnet L. men utdog
1637 (se Danmarks Adels Aarbog 1902 och
1891). Till denna hörde V i n c e n s L. (omkr.
1490—1536). Han sändes 1523 till Norge för
att verka för Fredrik I:s val till konung. Där
blev han g. m. en dotter till Inger
Ottes-datter (se d. o.) samt medlem av riksrådet och
ledare för strävandet att hävda Norges
jämställande med Danmark, vilket fastslogs
genom Fredrik I:s särskilda norska
handfästning 1524. Sedan var L. ståthållare i
Nord-norge och landets verklige styresman. Gustav
Vasas klagomål över det stöd L. givit
Daljunkern (se d. o.) medförde hans
avsättning 1528, men han hade fortfarande stor
makt. Från 1534 verkade L. för Kristian III
men dödades 3 jan. 1536 vid ett upplopp i
Trondhjem. Monogr. av E. Bull (1917). J. J-n.
Lunge [lo’no], Georg, tysk kemist (1839
—1923), prof, i teknisk kemi vid
Polytechni-kum i Zürich. L. är förf, till den ansedda
handboken »Chemisch-technische
Untersuch-ungsmethoden» (7 uppl. tills, m. E. Berl
1922—24) och har konstruerat nitrometern, en
apparat för gasvolymetrisk bestämning av
salpetersyra. G. S-ck.
Lungemfysèm, se Lungsjukdomar,
sp. 357.
Lungen, Stora, se L u n g s u n d.
Lungfiskar, Di/pnoi, en ordn. bland fiskarna.
Kroppsformen är mer el. mindre ålliknande,
och längs ryggen och runt stjärten löper en
sammanhängande fensöm. Skelettet består
huvudsaki. av brosk, och ryggsträngen
kvarstår i stor utsträckning. Gälarna, som täckas
av ett lock, äro mer el. mindre
tillbakabildade. Mest anmärkningsvärt är, att
simblå-san, hos några arter parig, tjänstgör som
en verklig lunga. I motsats till övriga fiskar
ha 1. även inre näsöppningar, och en börjande
uppdelning av hjärtat i en arteriell och en
venös hälft kan spåras. L. uppträdde redan i
undre devon med former (släktet Dipterus),
som föga avveko från de äldsta
crossoptery-gierna (se Crossopterygii), och funnos
då över hela världen. I nutiden omfattar ordn.
blott två fam. med tre sötvattenssläkten, vart
och ett i sin världsdel, Australien, Afrika och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
