Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lungfiskar - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Lunggangrän—Lungsjuka
354
Amerika. Australiska lungfisken,
Ceratodus (orsteri (bild 1), vanl. oriktigt kallad
barramunda, blir 1—1,75 m lång.
Kroppen och de väl utvecklade, pariga fenorna
täckas av stora fjäll; lungan är oparig. Den
lever av rov och är en trög fisk, som
uppehåller sig i vattendrag, vilka tidtals
förvandlas till en rad gölar. På det torra dör den
snart. Den finns numera blott i två floder
i östra Australien; ätes gärna.
Afrikanska 1. el. s 1 a m f i s k a r, släktet
Protop-terus, förekomma i floderna från Senegal och
Vita Nilen till Kongo och Sambesi. Fenorna
äro trådlika, fjällen små och lungan dubbel.
De unga fiskarna ha långa yttre gälar. De
leva av rov och vistas gärna på översvämmade
sumpmarker. Då dessa torka ut, gräva de sig
ned i bottenslammet och tillbringa torrtiden
i dvala. Den bäst kända arten, P. annectens
(bild 2), blir 1—2 m lång. Det
sydamerikanska släktet, Lepidosiren, med den enda
arten L. paradoxus (jfr bild 3), liknar det
afrikanska, men kroppen är mer ållik, gälar och
fenor mer tillbakabildade. Den andas
huvudsaki. i atmosfärisk luft, lever av rov, vistas
på intorkande sumpmarker i det tropiska
Sydamerika och tillbringar torrtiden i dvala.
Längden uppgår till 1—1,25 m. Köttet är
ätligt. T. P.
Lunggangran, se Lungsjukdomar, sp. 357.
Lunghi [lo’i)gi] el. L o n g h i, M a r t i n o,
d. ä., italiensk arkitekt (d. 1591). L., som var
Giacomo della Portas bästa lärjunge, byggde
bl. a. kyrkan San Girolamo degli Schiavoni i
Rom (1588—90) samt påbörjade Palazzo
Borghese (se R o m).
Lunginflammation, se Lungröt a,
Lungsjuk a och Lungsjukdomar, sp. 355 ff.
Lungkatarr, se Bronkit och
Lungsjukdomar, sp. 355.
Lungkollapsbehandlingen, se
Lungtuberkulos, sp. 364.
Lunglav, Lungmossa, Lobäria
pulmonå-ria, en bland de största svenska lavarna.
Bålen är läderartad, bladlik, ända till 4 dm
bred, med nästan jämnbreda, långa flikar.
På översidan är 1. i torrt tillstånd vanl.
gråbrun, i fuktigt livligt grön. På undersidan
finnas stora, vita, nakna bucklor och mellan
dessa ett brunaktigt kort ludd. L. växer
mindre allmänt på gamla trädstammar (mest
på lövträd). Ansågs förr verksam mot
lungsjukdomar. G. M-e.
Lungmagnerven, se H j ä r n n e r v e r.
Lungmjältbrand el. Lumpsjuka uppstår
genom inandning av damm från ull, hår
och hudar, som innehålla mjältbrandssporer.
Sjukdomsförloppet är stormande, och 1. leder
vanl. till döden inom ett par dagar.
Svårast förlöpa de fall, som träffa
lumpsorte-rare (i pappersbruk m. m.). Profylaktiska
åtgärder mot 1. ha utarbetats av
Internationella arbetsbyrån i Genève. E. L-g.
Lungmossa, bot., se Lunglav.
Lungor, se Lunga.
Lungprovet, prov på lungornas lufthalt vid
obduktion av späda barnlik, består i organens
neddoppande i vatten, vanl. för
rättsmedicinsk undersökning av huruvida barnet levat
och andats el. ej. Har barnet andats och
lungorna luftfyllts, äro de lättare än vatten och
Bild t. Australisk lungfisk, Ceratodus forsteri.
Bild 3. 30 dagar gammal larv av sydamerikansk
lungfisk, Lepidosiren paradoxus.
flyta; om ej, sjunka de till bottnen.
Förruttnelsegaser kunna dock driva specifikt tyngre
lungdelar till ytan; å andra sidan kan vid
lunginflammation den starka blodfyllnaden
motverka den inandade luften. E. L-g.
Lungpulsådern, Artéria pulmonälis, det
stora blodkärl (omkr. 3 cm diam, med 1 mm
tjock vägg), som utgår från hjärtats högra
kammare, stiger uppåt framom aorta och
därefter ännu i hjärtats grannskap delar sig i
två grenar, en till vardera lungan, där 1.
ytterligare förgrenar sig. Jfr A r t ä r, B 1 o
d-omlopp och Hjärta. G. v. D.*
Lungrot. 1. (Anat.) Se L u n g a. — 2. (Bot.)
Se Mollsläktet.
Lungröta, smittsam lunginflammation hos
hästar. Viktigaste symtom äro en plötslig,
hög feber, stor mattighet, oftast något
vacklande gång, minskad el. upphörd foderlust;
ögats o. a. synliga slemhinnor äro först röda
men få småningom en karakteristisk, rostgul
färg; andningen är påskyndad, och en kort,
dov hosta inställer sig. Karakteristiskt för 1.
är, att vanl. flera djur insjukna kort efter
varandra. L. förekommer oftast inom större
hästbesättningar. Smittämnet anses
företrädesvis vara bundet vid näsflödet, träck och
urin och håller sig länge livskraftigt i osunda,
dåligt ventilerade och otillräckligt renhållna
stallar, där 1. ofta blir stationär.
Inkubations-tiden är 3—7—14 dagar. Behandlingen består
i insprutning av salvarsan (3 g) el.
neosalvar-san (4,5 g) i halsvenen, ett så gott som
osvikligt medel, och är f. ö. huvudsaki. hygienisk:
lättsmält och närande kost, vila, frisk luft
o. s. v. Sjuka och misstänkta djur isoleras,
och spiltorna desinfekteras. Stallar, där
1. förekommit, böra ej användas förrän två
månader efter desinfektionen. — Då 1. antagit
karaktär av farsot, ha i Sverige föreskrifter
utfärdats, bl. a. om skyldighet att för
vederbörande myndighet anmäla fall av 1. E. T. N.
Lungsjuka, Elakartad, smittsam,
långsamt förlöpande lunginflammation hos
nötkreatur. L. börjar med en kort, smärtsam
hosta. Efter 2—3 månaders förlopp inställer
XIII. 12
Bild 2. Afrikansk lungfisk, Protopterus annectens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
