Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lungsjukdomar
355
sig feber, djuren magra av, oeh
andhämtningen blir besvärad, hostan tilltager, och
döden inträffar efter ytterligare 8—14 dagar.
L. kan i regel ej säkert diagnosticeras blott
genom klinisk undersökning; symtomen visa
sig först vid obduktionen, och nedslaktning av
ett el. två av de sjuka djuren är därför
föreskriven, om 1. misstänkes. L. förorsakas av
en mikrokock, upptäckt 1886; smittan sprides
företrädesvis genom den utandade luften;
smittämnet håller sig även länge verksamt i
ämnen, som upptagit smitta, ss. foder och
strö, samt där sjuka djur vistats.
Inkuba-tionstiden växlar från 8 dagar till 3 mån.
Omkr. hälften av de angripna djuren dör,
och en stor del av de övriga återvinner blott
ofullständigt hälsa. L. är näst boskapspesten
den mest förödande farsoten bland nötkreatur:
i Australien dogo 1860—72 omkr. U/2 mill.
nötkreatur i 1. I senare tid ha förlusterna
kunnat väsentligt minskas genom
skyddsåtgärder mot smittans spridning. L. är känd
sedan slutet av 1600-talet. Till Sverige inkom
den f. ggn 1847 (från England); genom
nedslaktning utrotades den 1851. Andra gången
kom 1. till Sverige 1856, också från
England, utrotades genast på samma sätt; den
har sedan ej förekommit här. Stränga
bestämmelser om kreatursimport äro
utfärdade för att hindra smittämnet att inkomma.
Sverige, Norge, Danmark och Finland ha
därigenom undgått att få 1. stationär, medan
den i de flesta andra länder i Europa
alltjämt förorsakar stora förluster. E. T. N.
Lungsjukdomar ha sitt säte antingen i
luftrören (bronkerna) eller i lungvävnaden
(parenkymet) eller i den lungan
beklädande hinnan (pleura). Enklast och vanligast
är lungkatarr (även kallad
luftrörsin-flammation el. luftrörskatarr; se Bronkit),
d. v. s. den katarrala inflammationen i
bron-kernas slemhinna (bronchitis catarrhalis).
Särskilt hos barn eller genom svåra
allmäninfektioner nedsatta fullvuxna samt hos
ålderstigna personer framkallar lungkatarr, då den
sträckt sig ned i de finaste luftrören, lätt
en s. k. katarral
lunginflammation, bronkopneumoni, även kallad
lob u 1 är — till skillnad från 1 o b ä r el.
krupös pneumoni, vilken i olikhet med
bronkopneumonien oftast angriper en hel
lunglob på en gång.
Lunginflammation, såväl av
katarral som krupös typ, kan förorsakas genom
bakterier av allehanda arter (särskilt
var-bakterier men även tyfusbaciller m. fl.).
Vanligaste orsaken vid lobär pneumoni utgöres
av de varbakterierna närstående p n e u m
o-kocke r na (diplococcus pneumoniae), en
grampositiv, kapselförande bakterie, av
vilken fyra olika typer kunna särskiljas.
Infekteras hos en individ med av någon anledning
nedsatt resistens de nedre luftvägarna av
smittämnet, framkallas genom
inflammationen ett hastigt fullproppande av
lungvesik-larna med ett till största delen av fibrin
och blodceller bestående exsudat, varigenom
lungan inom ett visst område förlorar sin
lufthalt samt blir fast och tät som en lever
(h e p a t i s a t i 0 n, se d. 0.) och därigenom
otjänstbar för andningen. Det upphostade
slemmet (sputum) är till en början glasartat,
356
genom blodtillblandning ofta rostfärgat men
blir sedermera, då sjukdomen fortskridit till
r e s o 1 u t i o n el. fördelning av det
inflammatoriska exsudatet, mera varliknande el.
katarralt. Akut krupös lunginflammation
börjar vanl. häftigt med frossbrytning, starkt
håll och därigenom försvårad andning,
intensiv sjukdomskänsla och hög feber. Förutom
det lokala angreppet i lungan dokumenterar
sig sjukdomen i eminent grad genom en
allmäninfektion (pneumokockerna och deras gift
cirkulera i blodmassan); den framkallar ofta
hjärnsymtom (delirier, meningit m. m.),
njurinflammation samt stundom
ledinflammationer. Hållet är beroende på en samtidig
inflammation på lungsäcksbladens yta. Särskilt
den krupösa lunginflammationen är en
allvarlig sjukdom med relativt stor dödlighet.
Är den sjuke försvagad genom hög ålder,
andra samtidiga sjukdomar eller kroniska
förgiftningar, t. ex. av alkoholism, minskas i
hög grad utsikterna för en god utgång, vilken
i sista hand är beroende på hjärtats arbete
och dess förmåga att hålla ut. Sjukdomens
virus förlorar i regel sin toxicitet (giftighet)
inom organismen efter relativt kort tid, omkr.
en vecka, varvid sjukdomen ibland kan
upphöra genom s. k. kris (hastigt
temperaturfall under svettning jämte förbättrat
allmäntillstånd och lösning av exsudatet i lungan).
Oftare inträder förbättringen dock i form av
lysis (långsamt temperaturfall). Efter
influensainfektionens allmännare framträdande
i Sverige 1889 och 1918—21 synes detta
förhållande ha blivit vanligare, och typiska
kriser vid lunginflammation äro numera
sällsynta. Lunginflammationer med långvarigt
(flera veckor) eller kortvarigt förlopp (1—2
dagar) påträffas nu ofta. Ej sällan iakttages
s. k. vandrande
lunginflammation, varvid sjukdomsprocessen efter att
först ha florerat inom ett visst område löses
där men i stället flammar upp inom en annan
del av lungan. — Aspira ti onsp
neu-m o n i är en lunginflammation, som kan
uppkomma hos svårt sjuka el. medvetslösa
personer genom att främmande ämnen (t. ex.
uppkräkt maginnehåll, sjövatten) aspireras.
Lungans, och hela organismens,
avvärjnings-förmåga mot inträngande bakterier är vid
dylika tillfällen starkt nedsatt. (Jfr nedan om
lungbrand.) — Vid resolutionen frigöres
exsudatet genom autolys och uppsugning i blodet.
Endast en mycket ringa del upphostas. —
Ej sällan kan lunginflammationen
kompliceras av lungsäcksinflammation, vilken, om den
är något mera betydande och särskilt om
varbildning (empyem) tillstöter, ofta blir den
dominerande sjukdomen. — I ett övervägande
antal fall går den akuta lunginflammationen
till full hälsa utan att efterlämna några spår
hos den sjuke. Någon säker specifik
behandling av denna sjukdom finnes ännu icke.
Läkaren nödgas därför koncentrera sin
uppmärksamhet på att höja kroppens
motstånds-förmåga genom föda m. m. samt på att
vidmakthålla hjärtats arbete. — Understundom
kan i samband med en lunginflammation
lungan på ett mindre område smälta sönder,
varigenom en varhåla (1 ungböld eller
lungabscess) uppstår. Denna sjukdom
karakteriseras ofta av en fortskridande för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
