Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Lur—Lussino
372
Bild 3. Näverlurar frän Småland (upptill) och
Värmland (nedtill).
b) Vallhorn. Urgammalt, av
furuspjälor hopfogat och näverklätt biåsinstrument
av långsmal, vanl. konisk form och ända till
1—2 m långt, vilket begagnas av vallhjonen
i Sverige, Norge och Finland, dels till
signalering, dels till frambringande av melodier
och »låtar» (se bild 3). Tonerna äro
»naturtoner» (jfr Horn). Även krumlurar
(dubbelböjda o. s. v.) förekomma. T. N.
2. (Med.) Hörlur, se Hörapparater.
Lur, bohuslänsk kustsocken, Tanums
härad, s. om Strömstad; 105,oo kvkm, 1,751 inv.
(1930). Omfattar skogsplatåer och odlade
sprickdalar samt i havet öarna Resön och
Galtön. 1,408 har åker, 3,453 har skogsmark.
Ingår i Tanums och L:s pastorat i Göteborgs
stift, Vikornas n. kontrakt.
Lurendreja, smuggla.
Lurer, se Kurder och L u r i s t a n.
Luristän, berglandskap i v. Persien, kring
övre Kercha (Sein-Merre och Gamasab) och
Karun. Mellan de höga bergskedjorna (många
toppar nå ovanför snögränsen) ligga bördiga
slätter. Befolkningen är till större delen
nomadiserande lurer (se Kurder). —
Provinsen L. benämnes nu off. Burudschird (se d. o.).
Lurö skärgård i Vänern, mellan Kållandsö
i s. och Värmlandsnäs i n., ligger på höjden
av den förkastningsbrant, som skiljer
Dalbosjön från egentliga Vänern. Tillhör
Eskil-säters socken, Värmland (se karta vid d. o.),
och består av omkr. 150, till största delen
obebodda öar och skär; störst är L u r ö n.
Lus, zool., se Lös s.
Luschan [lö’.fän], Felix von, österrikisk
antropolog, arkeolog och etnograf (1854—
1924), urspr. läkare. Blev 1882 docent i
antropologi vid Wiens univ., anställdes 1885 vid
Museum für Völkerkunde i Berlin och var
från 1904 dess chef. 1900—22 prof, i
antropologi och etnografi vid Berlins univ. L. företog
vidsträckta forskningsresor. Han ledde 1890
—94 och 1902 utgrävningarna vid Sendschirli
i Turkiet, nära Syriens gräns. Utom ett stort
antal antropologiska och etnografiska
uppsatser märkas bl. a. »Beiträge zur
Völkerkunde der deutschen Schutzgebiete» (1897),
»Zur Anthropologie Kleinasiens» (i Globus
1898), »Zur physischen Anthropologie der
Juden» (i Das Überseeische Deutschland 1905),
»Rassen und Völker» (1915), »Die Altertümer
von Benin» (1919), »Völker, Rassen und
Spra-chen» (1922) samt »Afrika» i Buschans
»Völkerkunde» (1910). Rik på uppslag är
»Zusam-menhänge und Konvergenz» (i Mitteilungen
der Anthropologischen Gesellschaft in Wien
48, 1918), där han delvis deklarerar sin
ståndpunkt till de stridande etnologiska
grunduppfattningarna. S. L-é.
Fårlus, Melophagus
ovinus.
Lusflugor, Pupi’para, äro flugor, som
utmärkas av tillplattad kropp, nedtryckt huvud
samt rakt utåtriktade ben och nästan
läder-artad hud. Honorna
föda fullt utbildade
larver el. puppor. De
parasitera helt el.
delvis på däggdjur el.
fåglar och i ett fall
på bin. Hit höra bl. a.
hästflugan (se d. o.)
och fårlusen
(Melopha-(jus ovinus), som är
omkr. 5 mm lång och
till färgen brun. Den
är blodsugande och
anträffas ofta
massvis i fårens ull, vanl.
på huvudet. Hit hör även bilusen (se B i n,
sp. 306). O. A-g.
Lushai [lo’Jäi], ett lohitafolk (se d. o.) på
lågt kulturstadium i Assam och övre Burma.
De äro omkr. 70,000, uppdelade i många små
stammar under var sin hövding. Stammarna
på brittiskt område kallas kuki. L. bedriva
ett slags åkerbruk. Deras religion är
ani-mism. Jfr J. Shakespear, »The Lushei Kuki
elans» (1912).
Lusfadas [lozia’daj], Os (»Lusiaderna»),
dikt av Camöes (se d. o.).
Lusignan [lyzinjä’], stad i fr. dep. Vienne,
vid Vonne, 22 km s. v. om Poitiers; 2,048 inv.
(1926). Kyrka från 1100-talet. Det gamla
feodalslottet jämnades med marken under
Ludvig XIII:s tid.
Lusignan [lyzinjä’], fransk medeltidsätt, se
G u i d o och Cypern, sp. 255.
Lusitäner, folkstam i det forna Spanien,
prov. Lusitania, största delen av nuv.
Portugal.
Lusitania [lösitePnje], engelsk
passagerar-ångare om 31,500 ton, tillhörande
Cunard-linjen, som 7 maj 1915 på morgonen
torpederades utanför Galley head på Irlands sydkust
av en tysk undervattensbåt (»U. 20», chef
kaptenlöjtnant Schwieger, d. 1917), varvid av
1,906 ombordvarande 1,198 omkommo, bland
dem 124 amerikanska medborgare.
Händelsen, som föranledde lång diplomatisk
skriftväxling mellan Washington och Berlin, bidrog
väsentligt att förbereda folkstämningen i U.
S. A. för ett amerikanskt deltagande i kriget
mot Tyskland. i
Lu’ssi (L u s s e), se Lucia.
Lussikatt el. Dövelskatt (djävulskatt),
ett till Luciadagen (se Lucia) i v. Sverige,
tidigast i Göteborg,
bakat högtidsbröd
(se bilder).
Säkerligen infördes det
av på Gustav II
Adolfs anmodan
1621—22 till
Göteborg inflyttade
holländare. Brödet
anses ha varit
ersättning för ett
kattoffer åt
jordmakterna; därav
har dess senare namn uppkommit. N. E. H.
Lussi’no [lo-], L u s s i n, ö i Quarnero av
Adriatiska havet, s. om Cherso, it. prov.
Olika typer av lussikatter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
