Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Lutande plan—Luther, H.
376
i Stockholm) på 1600-talet. — Den svenska 1.
fick en renässans fr. o. m. 1890-talet genom
Sven Scholander och har sedan spelats
på konserter. Jfr T. Norlind, »Allmänt
musiklexikon» (2:a uppl. 1929). T. N.
Lutande plan kallas i mekaniken en plan
yta, som bildar en vinkel med
horisontalplanet. L:s höjd, bas och längd bilda de tre
sidorna i en rätvinklig triangel, där de båda
förstnämnda omfatta den räta vinkeln. Om en
kropp (t. ex. en kula; är anbragt på planet,
erfordras för att där kvarhålla densamma en
kraft, vars storlek förhåller sig till kroppens
vikt som planets höjd till dess längd,
förutsatt att kraften verkar parallellt med planet
uppåt. G. R. D.*
Luta Nzige, äldre namn på Edward njansa.
Lutbad (se Lut) el. Alkaliska bad,
varma vattenbad, till vilka man tillsatt lut
av t. ex. träaska, vanl. pottaska el. soda (allt
omkr. ^2 kg per helbad). L. användas för att
avlägsna hudfettet och upplösa hornartade
avlagringar.
Lutelner el. Lipokrömer äro gula el.
orangeröda, vanl. amorfa färgämnen, som
finnas i äggula, blodserum, fettvävnad,
mjölk-fett, en del växter o. s. v. C. G. S.
Lqteräner, urspr. ett vedernamn från
påv-ligt håll på anhängarna av den luterska
kyrkoreformationen, upptogs sedan av dessa
för att markera gränsen mot protestanterna
av den reformerta bekännelsen och
begränsades längre fram till de luterska
protestanter, som fasthöllo vid »den oförändrade
augs-burgska bekännelsen» och de schmalkaldiska
artiklarna; deras officiella namn var
evangeliske av den augsburgska
bekännelsen. Jfr Gammalluteraner
och Nyluteranism. E. Nwn.
Lute’ro [lo-], italienska 1500-talsmålare, se
D o s s i.
Luterska konferensen, Allmänna, en
närmare sammanslutning mellan luteraner,
bildades 1868 till den rena lutherdomens
skydd i de tyska landskyrkorna emot den
preussiska unionspolitiken. Ledningen
innehades från början av den strängt
konfessio-nalistiska nylutherdomen (Kliefoth o. a.).
Konferensen har sedan sammanträtt regelbundet
och i die engere Konferenz skapat en
förberedande kommitté. På ett sammanträde i
Lund 1901 utvecklades den rent tyska
konferensen till en internationell lutersk
sammanslutning (härtill medverkade bl. a. biskop
K. H. G. von Schéele). Då även tidigt de
f>reussiska unionsluteranerna upptogos i
kon-erensen, ledde detta till utbrytning av en
intransigent minoritet (Lutherischer Bund).
Som internationell framträdde konferensen
på mötet i Uppsala 1911. Betydelsefullt blev
särskilt den amerikanska lutherdomens
deltagande, som efter ^världskriget ledde till
bildandet av det luterska världskonventet,
vilket f. ggn sammanträdde i Eisenach 1923.
Här tillsattes ett arbetsutskott, som årl.
sammanträtt och organiserat andra luterska
världskonventet, i Köpenhamn 1929. Y. Br.
Lute’tia Parisiörum, lat. namn på Paris;
förekommer redan i Caesars »De bello gallico».
Lutétium, kem., se Sällsynta
jordarts metaller.
Lutfisk, en fiskrätt, som bäst beredes av
torkad el. lätt saltad och torkad långa
(spir-långa). Före anrättningen får långan ligga
6—8 dagar i vatten, som ombytes flera
gånger; sedan får den ligga i sodalut 6—8
dagar, varefter den åter hålles liggande i
kallt vatten, tills luten blivit fullt urdragen,
vilket tar omkr. 8 dagar. K. A. A.
Luthardt [lo’thart], C h r i s t o p h Ernst,
tysk lutersk teolog (1823—1902), från 1856
prof, i Leipzig. Till sin åskådning stod han
den s. k. Erlangenskolan närmast. S8m teolog
utmärktes han ej av
någon större
originalitet men vann genom
sin personlighet och
sin klara
framställningsförmåga stort
anseende även utom
Tysklands gränser, ej
minst i Sverige.
Särskilt hans många
apo-logetiska föredrag
gjorde honom känd i
vidare kretsar.
Vetenskapligt mest
betydande av hans många
arbeten är »Geschichte der christlichen Ethik»
(2 bd, 1888—93). I övrigt må nämnas
»Kompendium der Dogmatik» (1865; sv. övers.
1879), »Apologetische Vorträge» (4 bd, 1864
—80; många uppl.; delvis övers, till sv. 1865,
1870, 1875, 1888), »Die christliche
Glaubens-lehre» (1898). Jfr L:s självbiografiska
»Er-innerungen» (1889; 2:a uppl. 1891). Biogr. av
J. Kunze (1903). E. Bg. (G. A-n.)
Luther, Alexander, finländsk zoolog (f.
1877), e, o. prof, i Helsingfors sedan 1918.
Har utövat en mångsidig forskarverksamhet,
dels rörande land- och
sötvattensmollusker-nas utbredning, dels ang. plattmaskarna,
»Die Eumesostominen» (1904), dels inom
ryggradsdjurens anatomi, t. ex. »Untersuchungen
über die von Nervus trigeminus innervierten
Muskulatur der Selachier» (1909), dels
slutligen inom den experimentella morfologien i
Spemanns riktning. E-k N-d.
Luther [loHor], Arthur, tysk
litteraturhistoriker (f. 1876). Var 1903—10 docent,
1910—14 prof, vid högskolan för kvinnor i
Moskva och lektor vid univ., är sedan 1919
bibliotekarie vid Deutsche Bücherei. L. har
bl. a. utgivit »Geschichte der russischen
Li-teratur» (1924) samt verkställt editioner och
övers, av rysk litt. A. A-t.
Luther [lo’ter], Hans, tysk statsman (f. 1879
10/3). Ägnade sig först åt
kommunalförvaltningen (1907—12 i Magdeburg) och var 1913—
18 sekr. i stadsförbundet Der deutsche
Städte-tag. Under
världskriget anlitades han bl.
a. vid
livsmedelsför-valtningens organiserande. Han blev juli
1918 överborgmästare
i Essen och inträdde
dec. 1922 som
minister för livsmedels- och
jordbruksärenden i
ministären Cuno. Inför
den franska
Ruhr-ockupationen jan.1923
återtog L. temporärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
