Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Lybeck, M.—Lübeck, S. E. J.
404
bund, som bär namnet »hansan», intog L.
sedan den ledande ställningen. Rörande L:s
utrikespolitiska historia under medeltiden se
H a n s a. I unionstidens konflikter mellan
Sverige och Danmark intog L. en vacklande
ställning, enär det hade stora ekonomiska
intressen att bevaka i bägge länderna: frän
Sverige importerade det metaller och
fettva-ror och från Danmark (särskilt Skåne) fisk.
Den utländska importen inom dessa länder
var nästan h. o. h. i L:s hand. Kristian II:s
antihanseatiska politik förmådde L. att
aktivt understödja Gustav Vasa i hans
befrielsekrig med penninglån, hjälptrupper och
krigsskepp, varigenom Sverige åsamkade sig
en skuldsumma hos L. på 114,500 lybska
mark. Misshälligheter uppstodo dock snart
ang. skuldens betalning ävensom beträffande
de för Sverige ofördelaktiga
handelsprivile-gier, som L. tilltvingat sig 1523. Svåra
inrepolitiska motsättningar mellan ett katolskt
patricierparti och ett protestantiskt folkparti
gjorde sig nu märkbara. Det senare partiet,
som i J. Wullenwever hade en hänsynslös
ledare, bemäktigade sig makten och invecklade
L. i det stora nordiska krig, som bär namnet
»grevefejden» (se d. o.). Krigets olyckliga
utgång medförde, att L:s nordiska
handelsherravälde bröts. Från denna tid daterar sig
dess politiska tillbakagång, dess ekonomiska
hade redan begynt på 1400-talet genom att
transitotrafiken mellan L. och Hamburg fått
en övermäktig konkurrent i den sjöhandel,
som via Öresund direkt förmedlade
varuutbytet mellan Östersjöns och Västerhavets
hamnar. Ett fåfängt försök att återupprätta
sitt förlorade inflytande gjorde L. genom sitt
deltagande i nordiska sjuårskriget (se d. o.)
1563—70, då det på Danmarks sida deltog i
kampen mot Sverige. Efter trettioåriga
kriget blev nedgången mera utpräglad, och
sedan dess blev Hamburg dess övermäktiga
medtävlare som Nordtysklands ekonomiska
centrum. Med 1500-talet upphör därför L.
att spela någon politisk roll. Under
Napo-leonskrigen (då L. 1806 stormades av
fransmännen, som därvid bl. a. tillfångatogo en
svensk trupp på 2,000 man) införlivades
staden 1810 med franska kejsardömet men
befriades 1813 av Karl Johan. Det återfick
sedan sin forna självständighet men inträdde
1866 i Nordtyska förbundet och 1868 i Tyska
tullföreningen.
Litt.: »Urkundenbuch der Stadt L.» (11 bd,
1843—1904); M. Hoffmann, »Geschichte der
freien und Hansestadt L.» (2 bd, 1889—93);
F. Rörig, »Hansische Beiträge zur deutschen
Wirtschaftsgeschichte» (1928); Zeitschrift des
Vereins für Lübeckische Geschichte 1860 ff.
En lysande skildring av patricierliv i L. under
1800-talets förra hälft har Th. Mann givit i
romanen »Buddenbrooks» (1901). A. S-k.
Lybeck, Mikael, finländsk författare
(1864—1925). Efter en utrikesresa 1888—89
vart L. fil. mag. 1890 och ägnade sig
uteslutande åt litteraturen. Han debuterade s. å.
med »Dikter», följda av två nya samlingar
1895 och 1903 samt cykeln »Dödsfången»
(1918). Hans lyrik, som omfattade både
stäm-ningsdikt och satir, nådde högst som tolk av
stilla, stark känsla och manlig, stoisk
patriotism. Som novellist började han med lätta
miljö- och karaktärsstudier (»Unge
Hemming», 1891, »Allas vår Margit», 1893, m. fl.),
steg med »Den starkare» (1900), »Tomas
Indal» (1911) och »Breven till Cecilia» (1920)
till djup tragisk
själsskildring, given i en
stram, otadlig form.
Av hans dramer visa
den halvt symboliska
»ödlan» (1908) och de
realistiska »Bror och
syster» (1915; uppf. i
Sthlm s. å.) och
»Domprosten Bomander»
(1923; uppf. i Sthlm
1928) många
beröringspunkter med
Ib-sen och Strindberg;
»Dynastin Peterberg»
(1913; uppf. i Sthlm 1914) är en lysande
politisk satir, fortsatt i »Den röde André»
(1917; uppf. i Sthlm 1918), »Schopenhauer»
(1922; uppf. i Sthlm s. å.) en dyster
psykologisk analys. L:s författarskap bär prägeln
av tidsskedets betryck och spänning och den
personliga kampen mot finländskt tungsinne.
Se E. Kihlman i Ord och Bild 1926 och J.
Landquist, »Modern svensk litteratur i
Finland» (1929). R-n B.
Lybeck, Otto Emil, konteramiral (f.
1871 19/2). Blev underlöjtnant vid flottan
1892, konteramiral 1925, har innehaft flera
viktiga befattningar vid flottan och var
bl. a. högste
befälhavare över kustflottan
1926 och är sedan
1927 chef för
Marinstaben. L. var juni—
okt. 1921
försvarsminister i von
Sydow-ska ministären. Han
är en framstående och
flitig sjömilitär
författare. Skr.:
»öfver-sikt af
marinorganisationerna inom de
europeiska och
förnämsta utomeuropei
ska staterna», I (1904), »Balkankriget 1912—
1913 ur sjömilitär synpunkt» (1913),
»Allmän sjökrigshistoria» (I 1919, II 1928) m. fl.
Lübeck, Sven Edvard Julius,
väg-och vattenbyggnadsingenjör, ämbetsman (f.
1877 2/8). Utexaminerades från Tekniska
högskolan 1898, inträdde s. å. i Väg- och
vattenbyggnadskåren, där
han avancerade till
major 1920 (avsked
1922). 1899 blev L.
biträdande ingenjör
vid J. Gust. Richerts
konstruktionsbyrå i
Stockholm, sedermera
a.-b.
Vattenbyggnads-byrån, i vilket
företag han kom att
intaga en ledande
ställning, från 1902 som
delägare och 1910—22
som verkst. dir. Som
konsulterande ingenjör tog L. en synnerligen
uppmärksammad del i den livliga
verksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
