Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Lyftbro—Lykantropi
418
Bild 5.
bromsas. I vänstra ändan av skruvsnäckan
är näml, anbragt en bromsskiva, F, som
av kuggtrycket pressas mot den inre
omkretsen av ett spärrhjul, T, vilket fasthålles
endast genom trycket och därvid medelst en
spärrklinka hindrar snäckan (och skruv-, resp,
kättinghjulet) att gå tillbaka (Beckers 1 a s
t-tryckbroms el. trycklagerbroms).
Vid firning av lasten, som sker genom
dragning i haudkättingens motsatta part,
upp-häves trycket från skruvhjulets kuggar, och
skruvsnäckan rör sig oberoende av
spärrhjulet. — I elektriska 1. (»telferblock») ske
lastens höjning och sänkning med tillhjälp av
en elektrisk motor, vars rotationsrörelse
genom skruv och skruvhjul överföres till en
dubbel lintrumma (se bild 5). Gängan på
skruven ges i detta fall vanl. så liten
stigning. att lyftverktyget blir praktiskt taget
självhämmande, d. v. s. att lasten icke faller
vid strömavbrott el. bromsfel. I det
avbildade 1. är bromsen utförd som dubbelverkande
backbroms (se Broms). Lastorganet är en
särskilt böjlig stållina, vars båda parter vid
lyftning upplindas i spår på lintrumman.
Lyftrörelsen ernås genom dragning i en
manöverlina, varvid bromsbackarna lyftas och
motorn får ström. Jfr även
Elektromag-n e t och Lyftcylinder. O. B-n.
Lyftbro, se Bro, sp. 1269.
Lyftcylinder kallas ett med pressluft drivet
lyftverktyg, bestående av en vertikalt
upphängd cylinder, försedd med kolv och
kolvstång, vilken senare i sin nedre ända är
utrustad med en krok för lasten. Lyftrörelsen
åstadkommes genom att komprimerad luft
införes under (ev. även över) kolven. Dylika
pneumatiska 1. användas stundom för ofta
förekommande, korta lyftrörelser. O. B-n.
Lyftkran, maskin för att lyfta och
förflytta laster; se K r a n 2.
Lyftsax, redskap med saxlik
-nande, hakförsedda käftar, som
gripa fast om en timmerstock, ett
isstycke el. dyl. Saxens motsatta
skänklar äro ledande förenade
med ett handtag. Tyngden av det
fasthållna föremålet strävar attl
hålla saxen tillsluten. G. H-r.
Lyftverk, en anordning för fartygs
transport mellan en lägre och en högre kanalnivå.
Fartyget får inlöpa i en vattenfylld låda, som
stänges och skjutes från den ena nivån till
den andra mellan starka gejder. Själva för-
flyttningen i vertikal led sker medelst
hydrauliskt tryck, skruvar el. dyl. antingen
lodrätt el. efter ett lutande plan. Idén avser
att bereda ersättning för slussar, då
vattentillgången är knapp och utrymmet för en
slusstrappa otillräckligt. G. H-r.
Lygnern, sjö på gränsen mellan n. Halland
och Västergötland, i en djup dalsänka, som
vid Fjärås uppdämts av den väldiga randåsen
Fjärås bräcka; 31,6 kvkm, 15 m ö. h., 45 m
djup. Avflyter norrut genom Rolfsån.
Lyhundra, härad i Stockholms län,
Roslagen, närmast n. och v. om Norrtälje; 315,60
kvkm, 4,455 inv. (1930). Socknar:
Söderby-Karl, Estuna, Lohärad, Malsta och
Husby-Lyhundra. öppna, bördiga jordbruksbygder i
ett n. ö.—s. v. stråk från Söderby-Karl till
Husby-Lyhundra, f. ö. mest bergs- och
skogsmark, i v. sjön Erken (se d. o.) och i s.
Lom-maren, kantad av berg. 8,944 har åker,
15,846 har skogsmark. Huvudnäring är
jordbruk. Kommunikationsleder: se karta vid
Uppland. Ingår i Mellersta Roslags
fögderi och domsaga.
Lyhundra, kontrakt i Ärkestiftet, omfattar
6 pastorat: Väddö; Estuna; Söderby-Karl;
Vätö och Björkö-Arholma; Roslags-Bro;
Lohärad och Malsta.
Lykabe’ttos, se Aten, sp. 393.
Lykal’os (lat. Lycae’us), binamn för Zeus
på berget Lykaion i Arkadien.
Lykantropi (av grek. ly’kos, va,rg, och
a’n-thropos, människa), en ofta i sjukliga
förnimmelser rotad, uråldrig vidskeplig
föreställning om en människas förvandling till varg
(varulv). Sådana föreställningar hade långt
fram i nyare tid stor spridning i Europa. I
Frankrike förekommo på 1500-talet många
varulvsprocesser, då människor anklagades för
att i gestalt av vargar ha begått allehanda
gräsligheter, dömdes och avrättades. Litt.: W.
Hertz, »Der Werwolf» (1862); C. T. Stuart,
»The origin of the werewolf superstition»
(1909). G-s.*
XIII. 14
Lyhundra hb
Skala 1:500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
