Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lykseth-Skogman, Magna - Lykta - Lyktbärare - Lyktgubbar - Lykurgos - Lüle Burgaz - Lyly el. Lilly (Lylie), John - Lyman, Theodore - Lymantria - Lymexylon - Lymfa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Lykta—Lymfa
422
(f. 1874 ®/2), f. i Oslo. Sjöng först vid
Lom-bergs operasällskap, som 1898—99 besökte
Sverige. Vid Kungl. teatern i Stockholm var
hon engagerad 1901—
18. Var högt skattad
för sin präktiga
sopran, som särskilt i
höjdlägena utvecklade
en betydande kraft,
sitt medryckande och
hänförande spel,
särskilt som
Wagner-sångerska med bl. a.
rollerna Elsa,
Elisabet, Isolde, Brynhilda,
Sieglinde, Senta; av
andra roller märkas:
Aida, Valentine i
»Hugenotterna», donna Anna i »Don Juan»,
Agatha i »Friskytten», Carmen. Hon lät
även med framgång höra sig på konserter.
Hon var 1904—10 g. m. norske köpmannen
O-J. Schjerven och är sedan 1911 omgift med
expeditionschefen frih. Karl Skogman. T. N.
Bild 1. Lykta från Småland med hinna av oxblåsa. —
Bild 2. Lykta av plåt med rutor av horn (Nordiska
museet).
Lykta, urspr. ett flyttbart lysredskap med
slutet, genomskinligt hölje till skydd för
lågan. På en s. k. blindlykta kan
lykt-fönstret täckas med en ogenomskinlig lucka.
Från den tidigare medeltiden har man
allmänt nyttjat horn- och senare glaslyktor att
bära, hänga upp och lysa sig med på fartyg,
i källare, på vindar o. s. v. Lysmedlet är
ljus el. oljelampa. Jfr Elektrisk
ficklampa.
Lyktbärare, zool., se S t r i t a r.
Lyktgubbar, se Irrbloss.
Lyku’rgos, grekiskt personnamn. — 1.
Spartas lagstiftare, vilken dess statliga
inrättningar tillskrivas åtm. sedan Herodotos; han
skall ha hämtat dem el. fått dem
sanktionerade av oraklet i Delfi. Då de emellertid
säkerligen utvecklats småningom på äldre
grundval — liknande återfinnas på Kreta —,
anses L. vara en legendgestalt. Därpå tyder
också, att L. blott med svårighet kunnat
infogas i de spartanska konungahusens
genealogi och att uppgifterna om hans levnadstid
starkt växla. Åsikten, att han urspr. skulle
vara en gud, är däremot mindre väl grundad.
Man torde dock kunna påstå, att det
spar
tanska statslivets egendomliga inriktning är
ett verk av en medveten statsmannavilja,
men namn och tid för denna el. dessa män
äro okända. Litt.: S. Wide, »Bemerkungen
zur spartanischen Lycurglegende» (i
»Skandi-navisches Archiv», I, 1891); E. Meyer i
»Forschungen zur alten Geschichte», 1 (1892).
2. Atensk statsman och talare (d. omkr.
324 f. Kr.), ledare av Atens
finansförvaltning 338—326 f. Kr. L. var motståndare
till det makedoniska överväldet och sökte
stärka Atens beredskap för en befrielsekamp
mot detta. Genom stränghet och sparsamhet
bragte han finanserna i blomstrande skick,
lade upp betydande reserver, iståndsatte och
nybyggde flotta, varv, arsenaler och
stadsmurar och inrättade en militärisk uppfostran
av de unga (se E f e b e r). De bevarade
ruinerna av Dionysosteatern i Aten härstamma
från en av L. uppförd byggnad; han lät ock
framställa ett statsexemplar av de tre stora
tragikernas dramer. Med skärpa angrep han i
processer och tal dem, som förgripit sig på
stat och moral; bevarat är talet mot
Leokra-tes jämte fragment av andra (utg. bl. a. av Fr.
Blass, 1899). Jfr Blass, »Die attische
Bered-samkeit» (2:a uppl., 3 bd, 1887—98). M.PnN-n.
Lüle Burgaz, ort i Trakien, i europ.
Turkiet, 73 km ö. s. ö. om Adrianopel. Här
segrade bulgarerna 29—31 okt. 1912 över
turkarna ; se Balkan krigen 1912 och
19 13, sp. 784.
Lyly [li’li] el. Lilly (Lylie), John,
engelsk författare (1553 el. 1554—1606). L.
studerade i Oxford och Cambridge och levde
sedan i London som skriftställare. L:s roman
»Euphues, the anatomy of wit» (1578;
fortsatt i »Euphues and his England», 1580) gav
upphov åt en särskild smakriktning,
euphuis-men (se d. o.). Förebilden var spanjoren
Gue-varas roman »El libro aureo de Marco
Au-relio» (1529). F. ö. skrev L. kotnedier, de
flesta med mytologiska ämnen. Sju äro på
prosa och beteckna därigenom samt genom
dialogens liv och fyndighet ett framsteg i det
engelska dramat. De inströdda lyriska
dikterna äro mycket lediga. L:s »Works» äro
utg. av R. W. Bond (3 vol., 1902). Litt.: Fr.
monogr. av A. Feuillerat (1910); V. M.
Jeffrey, »J. L. and the italian renaissance»
(1928). E. F-t.*
Lyman [lai’man], Theodore, amerikansk
fysiker (f. 1874), prof, i fysik vid univ. i
Cambridge, Massachusetts, U. S. A., är känd som
forskare inom det ultravioletta området av
spektrum, där han bl. a. funnit en teoretiskt
viktig linjeserie i vätets spektrum. J. T.
Lyma’ntria, zool., seLövskogsnunnan.
Lyme’xylon, zool., se Varvsflugor.
Lymfa (lat. lympha, klart vatten), dels
innehållet i lymfkärlen, dels den vätska, som
genomdränker vävnaderna —
vävnads-vätskan —, ur vilken cellerna närmast
hämta sin näring och till vilken de avlämna
produkterna av sin verksamhet.
Vävnadsvät-skan förnyas ständigt genom ämnesutbyte
med blodet. Blodets tryck i kapillärerna är
högre än vävnadsvätskans tryck. Till följd
härav filtrerar vätska genom kärlväggen;
lösta ämnen diffundera åt båda hållen
genom denna. Innehållet i lymfkärlen kan
betraktas som ett överskott av vävnadsvätska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
