Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lymfogranuloma inguinale (Klimatisk bubon, Tropikböld) - Lymfom - Lymforragi - Lymfsystemet - Lynar, Rochus Friedrich - Lynchning, Lynchlag - Lyndhurst, lord (John Singleton Copley) - Lyndsay el. Lindsay, sir David - Lüneburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Lynifom—Lüneburg
426
domsprocess i ljumsklymfkörtlarna.
Sjukdomen har först nyligen särskilts från andra
liknande åkommor som en sjukdom för sig
och framstår nu som en fjärde könssjukdom
(jfr Könssjukdomar). I Sverige
beskrevs det första fallet 1927, men sjukdomen
har här spårats tillbaka till omkr. 1898 och
trol. även funnits tidigare. Sjukdomen, spridd
över alla världsdelar, är betydligt vanligare,
än man tidigare trott (1927—30 ett 100-tal
fall i Stockholm). Smittämnet är ännu i
stort sett okänt; sedan man på allra
senaste tiden lyckats överföra sjukdomen på
djur, har möjlighet erhållits att närmare
studera den mikroorganism, som orsakar den.
Ljumsklymfkörtlarna svälla och kunna ibland
bilda sammanbakade, knytnävsstora, fasta
paket (buboner), föga ömmande. Huden öve?
körtlarna antar ofta en karakteristisk
blåviolett missfärgning. Ofta svälla även, i andra
hand, bäckenlymfkörtlarna. Efter veckor
eller månader övergår sjukdomen småningom i
fistelstadiet, varvid huden genombrytes och
en eller flera fistlar utbildas, vilka avge ett
sparsamt, ej illaluktande, ljusgrönt var.
Fistlarna kunna obehandlade kvarstå över ett år.
Allmänna sjukdomssymtom i form av mer
eller mindre starka temperaturstegringar,
ap-titlöshet, avmagring och allmän mattighet
förekomma nästan konstant. Om sjukdomen
kan få allmännare spridning i kroppen är
ännu ovisst. Dess ingångsport utgöres av
obetydliga hudlösheter på könsorganen, vilka
ofta förbises av både patient och läkare.
Dessa sår bruka uppträda omkr. 14 dagar
efter det smittande samlaget, och efter
ytterligare 14 dagar bruka
Ijumskkörtelsvull-naderna utbilda sig. Erfarenheten talar för
att sjukdomen ger långvarig immunitet,
sålunda blott kan förvärvas en gång. L. ger åt
patienten en viss hudöverkänslighet, som
kvarstår i många år, sedan sjukdomen läkt
ut, och genom vars påvisande man kan
avgöra om patienten har eller har haft denna
sjukdom. Detta viktiga diagnostiska
hjälpmedel kallas efter upptäckaren F r e i s k a
hudreaktionen. — Genom tidigt
operativt ingripande med totalborttagning av de
sjuka körtlarna kan sjukdomsförloppet
avsevärt avkortas. Medikamentös och
vaccinbehandling har försökts med växlande resultat.
Sjukdomen är relativt ofarlig men lokalt
mycket besvärlig. Den står i fråga om den
allmänna sjukdomsbilden närmast mjuk
schan-ker (se Schanker) och blir, såsom det
synes, liksom denna endast en lokal åkomma,
ej en allmänsjukdom som syfilis. Den kan hos
samma patient uppträda för sig eller tills, m.
någon eller några av de övriga smittsamma
könssjukdomarna. Sv. H-m.
Lymfom [-ä’m], förstoring (ansvällning) av
en körtel (se d. o.).
Lymforragl, lymfflytning. Betydliga
mängder lymfa utrinna stundom genom ett sårat
lymfkärl, utåt genom huden el. inåt, ss.
genom njurarna med urinen (chyluri). F. B-m *
Lymfsystemet, lymfkärlen och
lymfkörtlarna.
Lynar [linä’r], R o c h u s Friedrich,
greve, dansk diplomat (1708—81), f. i
Sach-sen. Var 1735—40 gesant i Sverige, där han
blandade sig i partistridigheter, samt därefter
bl. a. 1749—50 gesant i Ryssland och 1751—
65 ståthållare i Oldenburg. Han var en av sin
tids dugligaste danska diplomater. P. E-t.
Lynchning, Lynch lag (eng. lynch law),
en i U. S. A. stundom förekommande osed,
som består i att en folkmassa el. en
sammanslutning bemäktigar sig en brottsling el.
en för brott misstänkt och utan föregående
laga rannsakning och dom avlivar honom.
Ordets ursprung är ovisst; möjl.
sammanhänger det med att en överste Charles
Lynch (d. 1796) i v. Virginia omkr. 1780
organiserade en frivillig sammanslutning till
bekämpande av i trakten rådande laglöshet.
Särskilt negrer, som förgripit sig på vita
kvinnor, ha utsatts för 1. Litt.: J. E. Cutler,
»Lynch law» (1905).
Lyndhurst [li’ndhäst], lord, titel för John
Singleton Copley, engelsk rättslärd
och politiker (1772—1863), son till målaren
J. S. Copley (se d. o.). Blev praktiserande
advokat 1804, vann
som sådan stort
anseende, blev 1818 led.
av underhuset (tory),
1819 solicitor general,
1824 attorney general,
1826 riksregistrator
(master of the rolls)
och var 1827—30
lordkansler. Han förde
1820 kronans talan i
målet inför överhuset
mot drottning
Karolina, adlades s. å. (sir
John Copley) och blev
1827 pär (baron L.). Dec. 1830 fick han
ett högt domarämbete (chief baron of the
exchequer) och var många år överhusets
främste talman på torysidan. L. var ånyo
lordkansler i Peels båda kabinett (1834—35
och 1841—46). På ålderdomen förordade han
en del frisinnade åtgärder, t. ex. reform av
skilsmässolagstiftningen. Litt.: Sir Th.
Martin, »Life of lord L.» (1883). V. S-g.
Lyndsay el. Lindsay [li’nsi], sir David,
skotsk skald (1490—1555). L. gjorde sin
karriär vid skotska hovet, som han ofta
satiriserade. Lärodikten »The dreme» (1528)
erinrar om Dante och Dunbar, det allegoriserande
dramat »The satyre of the thrie estaitis»
(1535) om de engelska moraliteterna. L:s
sista stora dikt, »The monarche» (1553),
angriper det katolska prästerskapet. L.
tillhörde Knox’ vänner och förklarade sig öppet
för reformationen. Hans »Works» utgåvos av
D. Laing (3 bd, 1879). (S. B. L.)
Lüneburg [ly’nobork], huvudstad i
reg.-omr. Lüneburg (11,343 kvkm, 603,810 inv.
1925) av preuss. prov. Hannover, vid Elbes
segelbara biflod Ilmenau; 29.216 inv. (1925).
Om L:s glansperiod under 1300—1500-talet
vittna många vackra borgarhus i sengotisk
och renässansstil; en samling gavelhus ligger
kring torget Sand. Vid torgets ö. sida
Johan-niskirche, en femskeppig hallbyggnad i
gotisk stil från 1500-talet med ett 105 m högt
torn. Rådhuset, vid Markt, utgör en grupp
byggnader från 1200—1700-talet. Saltbrott
och saliner, upptäckta redan 906, lämna
alltjämt rikligt med salt. Gipsbrott, järnverk
och kemiska fabriker. — L., som vuxit upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
