Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrfågelsläktet - Lyrik - Lyriker - Lyrskov hede - Lyrtorsk - Lyrurus - Lys - Lysaker - Lysander - Lysander, Albert - Lysander, Albert Theodor - Lysandros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Lyrik—Lysandros
434
formiga bildning, som givit släktet dess namn.
Lyrfågeln el. lyrbuskfågeln, M.
superba, är övervägande brungrå. De
lyr-formade stjärtpennorna äro bandade i
svart-brunt och rostrött. Hanen når en längd av
130 cm, varav 70 komma på stjärten. Honan
är mindre. Den hör hemma i s. ö. Australien
och vistas vanl. på marken i den täta
busk-skogen. Lyrfågeln flyger ogärna men springer
snabbt. Lätet är mycket omväxlande, och
fågeln härmar med lätthet allehanda ljud.
Den är ytterst skygg, lever parvis och förtär
insekter och maskar. T. P.
Lyrik (av lyra, se d. o.), den huvudart av
poesi, som ger direkt uttryck åt känslolivet
och alltså den företrädesvis subjektiva, i
motsats mot epos och drama, vilka
sammanfattats som objektiva (även pragmatiska,
plastiska) diktarter. Man har brukat skilja på
tre huvudriktningar inom L, allteftersom dess
verkningsmöjligheter äro i främsta rummet
gnomiska, åskådliga el. musikaliska. I sin
mest typiska form (ofta kallad centrallyrik)
är den visa, sång; ett starkare inslag av
tanke- och idéelement präglar de olika lyriska
arter, som kallas dityramb, elegi, epigram,
hymn, ode (se dessa ord) m. fl. Romans och
ballad äro övergångsformer till episk (och
stundom till dramatisk) dikt; den s. k.
reflexions-lyriken övergår lätt i retorik. Litt.: C. du
Prel, »Psychologie der Lyrik» (1880); R. M.
Werner, »Lyrik und Lyriker» (1890). R-n B.
Lyriker, skald, som diktar lyrik (se d. o.).
— Lyrisk, subjektivt poetisk. — Lyrisk
scen, skådebana, där operor o. a.
musikdramatiska stycken uppföras, i motsats till
»talscen».
Lyrskov hede, hed 5 km n. v. om byn
Sles-vig i närheten av Isted, känd genom det stora
slaget 28 sept. 1043, då Magnus den gode
besegrade venderna.
Lyrtorsk, zool., se Torskfiskar.
Lyrürus, zool., se Orrfåglar.
Lys [lis], flarn. Leye, biflod till Schelde i
fr. och belg. Flandern, under 27 km
gränsflod; utfaller i Schelde vid Gent. Omkr. 205
km lång (115 km i Belgien), därav 159 km
kanaliserade och segelbara. L. står genom ett
nät av kanaler i förbindelse med närliggande
stora industristäder och är själv omgiven av
tätt liggande industriorter. Jfr Flandern;
om L. under världskriget se
Belgisk-franska fronten, sp. 1187 och 1196.
Lysaker, villabebyggd förstad till Oslo samt
industri- och stationssamhälle i Akershus
fylke, vid Lysakerelvens mynning i
Oslofjor-den, 5 km v. om Oslo, vid
Oslo—Drammens-banan; 3,053 inv. (1920). Nära älven ligga
fabriker, sågverk och många sommarvillor.
Lysa’nder, fältherre, se Lysandros.
Lysa’nder, Albert, präst (f. 1875 27/®), son
till A. Th. L. Var regementspastor vid
Kronprinsens husarreg:te 1909—43, blev
kyrkoherde i Malmö S:t Petri förs. 1912 och
kontraktsprost 1929. L. har även verkat som
kommunalman; han var led. av
kyrkobok-föringskommittén 1915. Han tillhör den
ritualistiska riktningen inom prästerskapet.
L. har bl. a. skrivit »Minnesteckningar över
präster i Lunds stift» 1912—19 (1919) och
1919—26 (1926) samt »Kyrkliga resebilder»
(1920). A. G-w.
Lyrfågel, Menura superba.
Lysa’nder, Albert Theodor, estetiker
(1822—90). Blev fil. dr 1847, docent i latin
1848, adjunkt i
litteraturhistoria 1859 och
prof, i romersk
vältalighet och poesi 1864,
allt i Lund. Av L:s
skrifter må nämnas
»Romerska
litteraturens historia», I(1858),
»Faust» (1875) och
»C. J. L. Almqvist»
(1878) samt en övers,
av Longfellows
»Evan-geline» (1854). Han
utgav Almquists
»Valda skrifter» (5 bd,
1874—78). L. var en skarpsinnig och fin
litteraturforskare, framför allt filosofiskt och
psykologiskt lagd. R-n B.
Lysa’ndros (grek. Lysandros, lat.
Lysa’n-der), spartansk fältherre och statsman (f. trol.
omkr. 450 f. Kr.), verksam under
peloponnesiska kriget (se Grekland, historia, sp.
1030). Som överbefälhavare över spartanska
flottan besegrade L. atenarna vid Notion nära
Kolofon 406 f. Kr. År 404 vann han den
avgörande segern vid Aigospotamoi, där han tog
nästan hela den atenska flottan, och tvang
Aten till kapitulation. I alla städer insatte L.
av honom beroende oligarkiska regeringar, i
Aten de s. k. trettio tyrannerna. Då L:s
politik syntes de ledande i Sparta självisk
och vådlig, blev han störtad och lämnade
Sparta för en tid. Då beoterna rest sig mot
Sparta, sändes L. mot dessa och föll i slaget
vid Haliartos 395 f. Kr. Biogr. av Plutarchos
och Cornelius Nepos. M. Pn N-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
