Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lysgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Lysgas
440
genom stöten tjärpartiklarna och uppsamlas,
medan den från tjära befriade gasen lätt
strömmar ut genom de större hålen. Återstående
ammoniak tvättas ut i a m m o n i a k t v ä 11
a-r e n med vatten. Denna har vanl. formen
av en liggande cylinder med genomgående
axel och är avdelad i flera kammare. Med
axeln rotera i var kammare paket av träläkt,
som fuktas genom att vid rotationen doppas
i vatten, som fyller tvättarens nedre del.
Gasen tvingas att passera genom dessa paket
och avger därvid sin ammoniakhalt till
vattnet, som rinner från den ena kammaren till
den andra och därigenom anrikas till ett
omkr. 2-procentigt ammoniakvatten. På
senare tider har man, åtm. vid större gasverk,
börjat att tvätta ut bensolen, vilken dock
icke är att betrakta som förorening. R
e-n i ng sk i sto rn a ha till uppgift att
befria gasen från dess halt av vätesvavla.
Denna måste borttagas, då den eljest släcker
tändarlågan genom avsättning av svaveljärn,
resp, järnoxidhydrat, på regleringsskruvarna
och dessutom vid gasens förbränning skulle
ge upphov till svavelsyrlighet.
Reningskis-torna fyllas med järnoxidhydrat, som
upptager vätesvavlan och bildar svaveljärn. Vid
utbredning i luften och även på grund av
tillsatt luft till gasen återbildas hydratet under
bildning av fritt svavel. Gasreningsmassorna
bruka användas intill en halt av omkr. 50 %
svavel. Också andra metoder, även s. k. våta,
användas för borttagning av vätesvavla.
Efter reningsapparaterna kommer s t
a-tionsgasmätaren, som uppmäter
tillverkningen. Den är oftast en stor liggande
cylinder, fylld med vatten till något mer än
halva höjden. Inuti befinner sig en
plåttrumma, avdelad i fyra rum, som drives av
gasens tryck. Med kännedom om den volym,
som dessa rum bilda ovan vattnet, kan den
passerande gasmängden beräknas och
registreras. Torra stationsgasmätare, konstruerade
efter samma princip som kapselpumpen, ha
även vunnit insteg. Efter uppmätning går
gasen till gasklockan, som har till
uppgift att utjämna olikformigheter i
gastillverkningen ävensom variationer i
gasförbruk
Bild 2. Schematisk framställning av koksbehandlingen.
ningen under såväl dygnets olika timmar som
veckans olika dagar. Gasklockor byggas
ännu med vattenbassäng och vanligen med
flera lyft, som vid klockans avlämnande av
gas teleskopiskt skjutas in i varandra. S. k.
vattenlösa klockor ha dock numera blivit rätt
vanliga. De bestå av en upptill öppen
cylinder, i vilken rör sig upp eller ned alltefter
gasfyllningen en av gasens tryck buren
skiva, vilken tätar mot cylinderns väggar
med hjälp av fjädrande lister, som hållas
smorda medelst icke frysande tjära eller
tjär-olja. För att suga gasen från ugnarna och
trycka den genom reningsapparaterna upp i
gasklockan användas gaspumpar, som i regel
placeras mellan kylarna och tjärtvättarna.
Då gasens tryck i ugnarna skall vara
fullständigt likformigt, förses gaspumparna med
känsliga regulatorer.
Av biprodukterna vid gastillverkningen är
koks (se d. o.) viktigast. I Sverige täcker i
allm. inkomsten av försåld koks
inköpskostnaden för kolet. Tjäran säljes i Sverige
antingen rå eller separerad med högst 3 %
vatten eller som taktjära, avdestillerad till omkr.
100° C, eller som gatutjära, avdestillerad till
omkr. 250° C. I andra länder, där större
kvantiteter stå till förfogande, underkastas
den fullständig destillation, varvid
huvudprodukterna i första hand bli lättoljor, fenoler,
naftalin, tungoljor, antracen och beck.
Am-moniakvattnet från kylare och
ammoniak-tvättare destilleras med kalkmjöl, och av de
därvid frigjorda ammoniakångorna
framstäl-les ammoniumsulfat, som är ett gödselämne,
eller kaustik ammoniak. Den bensolmättade
tvättoljan från bensoltvättarna destilleras
likaledes, varvid erhålles en förprodukt, som
vidare bearbetas till motorbensol och solvent
nafta eller efter ytterligare rening till ren
bensol, ren toluol och ren xylol. övriga
biprodukter, grafit, cyanprodukter, utnyttjad
re-ningsmassa, svavel, slaggstybb m. m., äro av
mindre betydelse. Stockholms gasverk
avga-sade 1929 omkr. 230,000 ton kokskol. Varje
ton kol gav 350 kbm gas, 650 kg koks (utom
det, som använts för ugnarnas eldning), 32 kg
tjära, 9 kg ammoniumsulfat och 7 kg
bensol-produkter. — Som tillsatsgas nyttjas vid
större gasverk karburerad vattengas. Den
framställes av koks och kan medelst olja
(petroleumdestillat) karbureras till samma
värmevärde som kolgasen. Båda processerna,
framställning av kolgas och av vattengas,
kunna kombineras. Den så erhållna gasen
kallas dubbelgas. (Jfr Gasbränslen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
