Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyttkens, Ivar - Lyttkens, Ivar Adolf - Lytton - Lüttwitz, Walter von - Lützen - Slaget vid Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Lyttkens, I. A.—Lützen
454
verkade där livligt med länskamraten Karl
Ifvarsson för sträng sparsamhet samt
utsträckt politisk och kommunal rösträtt. Mot
tullskydd för jordbruksprodukter var han
ivrig motståndare. L. var led. av
konstitutionsutskottet 1872—74, av bankoutskottet 1871,
1875—76 och 1878—87 samt av statsutskottet
1892—93. Som debattör var han känd för sina
skarpa och fyndiga repliker. V. M.*
Lyttkens, Ivar Adolf, skolman (f. 1844
10/i), son till I. L. Blev fil. dr 1868, adjunkt
1869 och docent i zoologi i Lund 1870,
folkskolinspektör i Norrköping 1876; var 1901
—11 kansliråd och
byråchef i
Ecklesia-stikdep. L. har varit
led. av en mängd
pedagogiska kommittéer.
L. utgav 1883
»Läs-lära», vari han
framställde en ny metod
för den första
undervisningen i
innanläsning, och (tills, m. C.
W. Kastman)
»Ordlista öfver svenska
språket» (1893). I
samarbete med prof. F. A.
Wulff har L. utvecklat ett omfattande
filologiskt författarskap, vars viktigaste alster
äro »Svenska språkets ljudlära» (1885),
»Förslag till ändringar i svenska språkets
rättskrivning» (s. å.), »Svensk uttalsordbok»
(1889—91), »Rättskrivningsreformen av år
1906» (1910), »Svensk ordlista med
uttals-beteckning» (1911) och »Ordskatt och
ljudförråd i svenska språket» (1916—17). R-nB.
Lytton [litn], se B u 1 w e r - L y 11 o n.
Lü’ttwitz, Walter von, frih., tysk
general (f. 1859). Deltog i världskriget, från
nov. 1916 som chef för 10 :e armékåren, blev
1918 general av infanteriet, ingick 1919 i det
nya riksvärnet som chef för l:a
gruppkommandot (Berlin) samt var en av de
militära ledarna för Kappkuppen mars 1920 (se
Kapp). Efter dennas misslyckande gick L.,
som varit Kapps krigsminister, i landsflykt;
han fick 1925 amnesti. V. S-g.
Lützen, stad i preuss. prov. Sachsen, 20 km
s. v. om Leipzig; 4,469 inv. (1925). Slott, med
ett 60 m högt torn, som inrymmer ett
Gustav-Adolfsmuseum. Sv. vicekonsuln O. Planer har
hopbragt en stor samling
Gustav-Adolfsmin-nen. Utanför staden, på den plats, där Gustav
II Adolf stupade, har över en gammal
minnessten, Sch wede n 8 tein, 1837 rests ett
monument i gotisk stil. Därbredvid
invigdes 6 nov. 1907 ett av konsul O. Ekman
och fru Maria Ekman, f. Lavonius, bekostat
minneskapell, efter ritningar av L. I.
Wahl-man. E. L-r.
Slaget vid L. Utanför L:s portar
utkämpades 6 nov. (g. st.) 1632 ett blodigt slag
emellan svenskarna och de kejserliga.
Wal-lenstein hade från Franken ryckt in i
Sachsen och tagit ställning vid Weissenfels (13
km s. v. om L.), då Gustav Adolf 30 okt.
ryckte in i Naumburg (15 km s. v. om
Weissenfels). Wallenstein gick då tillbaka till L.
med omkr. 20,000 man och skickade
Pappen-heim med omkr. 4,500 man att intaga
Moritz-burg. Gustav Adolf bröt upp från Naumburg
Gustav-Adolfskapellet vid Lützen.
5 nov. på morgonen med trol. omkr. 15,000
man, marscherade österut men tog riktningen
mot L., då han fick veta, att Pappenheim
bortsänts. Han bivackerade med armén
natten till 6 nov. vid Rippachbäcken (7
km från L.). Följande dag fortsattes
marschen; det gällde att besegra Wallenstein
före Pappenheims återkomst. Till följd av
den täta dimma, som betäckte nejden, kunde
framryckningen dock utföras först efter kl. 8.
Wallenstein hade tagit ställning bakom
vägen från L. till Leipzig med högra flygeln
och ett stort batteyi på Galgenberg (strax n.
om staden), med infanteri och artilleri i
mitten samt kavalleri på flyglarna, varjämte
musketerare besatt ena landsvägskanten.
Svenskarna anryckte på två linjer, även de
med infanteriet i mitten. Högra flygelns
kavalleri måste vi^a. Konungen satte sig då
själv i spetsen för dess vänstra avdelning,
smålänningarna, varefter högra flygeln och
mitten förnyade anfallet. Vid denna tid
återkom emellertid Pappenheim från Halle med
sina rytterireg:ten och förstärkte fiendens
vänstra flygel. Konungen stupade, och
anfallet avvisades. Hertig Bernhard av
Wei-mar, som fåfängt sökt tränga fram med
svenska vänstra flygeln, tog då befälet över hela
linjen och utförde omkr. kl. 2 e. m. ett nytt
anfall, som kastade de kejserliga tillbaka.
Snart anlände dock förstärkning på
Wallen-steins sida, och åter måste svenskarna vika.
Ett tredje anfall, på e. m., gjorde dem likväl
till herrår på slagfältet, varefter Wallenstein
drog till Böhmen. Svenskarna utgjorde efter
slaget 12,000 man. Taktiskt och politiskt
kan slaget vid L. ej jämföras med 1631 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
