Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Lärkfalk—Läsare
494
socken, Kristianstads län, vid
Lärkesholms-sjön; 1,653 har, därav 257 har åker;
tax.-värde 559.300 kr. (1928). Innehades under
danska tiden av släkterna Lindenow och
Svave, därefter Adlermarck och frih. B. W.
von Liewen, varunder L. 1749 besöktes och
utförligt beskrevs av Linné på grund av
godsets stora anläggningar, särskilt
fiskdammarna. Genom testamente 1780 och 1782
bildade titulärlandshövding A. von Reiser den
von Reiserska stiftelsen, som
alltjämt innehar L.
Lärkfalk, zool., se Falk släkte t.
Lärkor, Alaudidae, en fam. av fågelordn.
tättingar. L. ha täml. kort näbb och starka
fötter med lång, sporrelik klo på baktån. De
talrika arterna förekomma huvudsaki. i Gamla
världen och vistas vanl. på marken, där de
söka sin föda, som består av frön och
insekter. De häcka på marken. De flesta sjunga
väl, vanl. medan de på dallrande vingar sväva
i luften. I Sverige häcka följ, arter.
Tofslärkan, Galerida cristata, är gråbrun med
mörka fläckar och igenkännes på sin spetsiga
nacktofs. Längden uppgår till 19 cm. Den
häckar täml. allmänt i Skåne men är stadd
i spridning norrut och har även påträffats
i Norrland. Stannfågel. Trädlärkan,
Lullula arborea, är färgad i grått och brunt
och når en längd av 16 cm. Huvudet bär
liksom en huva av förlängda fjädrar. Den bebor
glesa skogstrakter i s. och mellersta Sverige
upp till Gävle och s. Värmland. Flyttfågel.
Kalanderlärkan, Melanocorypha
calan-dra, från Medelhavsländerna, något större än
sånglärkan, är känd för sin vackra sång. Om
vanliga lärkan se Sånglärka, om sand-,
alp- el. berglärkan se Be r g 1 ä r
k-släktet. T. P.
Lärkstaden, benämning på en del av
Engel-brekts församl., Stockholm (se vidare d. o.).
Lärksvamp, Lärksopp, bot., se Rörsopp.
Lärkträd, bot., se L ä r k.
Lärling, i allm. person, anställd hos
yrkes-idkare för att under dennes ledning utbildas
till utlärd yrkesarbetare. Avtalet om
lär-lingsanställning är således ett blandat
arbets- och läroavtal: lärlingen ställer genom
avtalet sin arbetskraft till arbetsgivarens
förfogande, och denne å sin sida förbinder sig
att bereda lärlingen den avsedda
yrkesutbildningen. — Under skråtiden föreskrev man
viss lärotid, olika lång inom olika yrken, som
ynglingen hade att genomgå, innan han blev
förklarad gesäll (se d. o.). Med
näringsfrihetens (se d. o.) införande upphörde
lärlings-väsendet som offentlig institution. Klagomål
höjdes dock omedelbart, att
lärlingsinstitu-tionens borttagande medfört en oroväckande
återgång i yrkesskickligheten. Då dessa
klagomål vunno alltmer i styrka, infördes i
flera länder en särskild lagstiftning om
utbildning av 1. A. ö.*
Lärlingsskola, skolform, som ingår i det av
1918 års riksdag beslutade systemet av
praktiska ungdomsskolor. L. är avsedd för
sådana, som genomgått den obligatoriska
fort-sättningsskolan och äro anställda i hantverk,
industri, handel eller husligt arbete. Den har
till syfte att giva ungdomar tillfälle att vid
sidan av det praktiska arbetet förvärva inom
de olika arbetsområdena nödvändiga
teore
tiska insikter. Undervisningen i 1. omfattar
två läsår, vartdera om 8 och 9 mån. med
minst 6, högst 12 tim. i veckan. Läroämnena
äro få, och kring dem kan undervisningen
alltefter skolans särskilda uppgift lämpligen
koncentreras. Undervisningen skall anpassa
sig efter lärjungarnas yrke, och särskilda
kurser kunna anordnas för äldre arbetare;
kursformen (»lärlingskurser») har blivit allt
vanligare även för yngre elever. Lärarna, som
böra vara personer med verklig
yrkesutbildning, förordnas av lokalstyrelsen,
bestående av 5—9 led., bland dem skolans
rektor och representanter för arbetsgivare och
arbetare. Lärjunge skall ha fyllt 15 år.
L. är ej obligatorisk för kommunerna, n en
kommun kan göra 1. obligatorisk för
minderåriga, anställda i industri, hantverk och
handel. Undervisningen är avgiftsfri. L:s
verksamhet regleras genom kungl. stadga 4 nov.
1921. (Fr. Sg.)
Lärodikt, Didaktisk poesi, litterärt
verk på vers med syfte att undervisa. L. har
blott formen gemensam med poesien.
Jord-bruksläroboken »Georgica» av Vergilius och
Horatius’ »De arte poetica» ha varit mönster;
bland författare av 1. må nämnas Boileau,
Opitz, Pope samt svenskarna G. F.
Gyllenborg och C. G. af Leopold.
Läroverksbibliotek, se Skolbibliotek.
Läroverksbyrån, gängse namn på
Ecklesia-stikdep:s byrå för ärenden ang. allmänna
och enskilda läroverk m. m.
Läroverkskollegium (Lärarkollegium)
utgöres vid de allmänna läroverken av
rektor, alla vid läroverket tjänstgörande ord.
och vikarierande lärare och lärarinnor samt
i vissa fall även extra lärare. Rektor är l:s
ordf., om ej eforus eller inspektor önskar
leda förhandlingarna. L. har bl. a. viss
disciplinär myndighet, bestämmer vissa avgifter
och deltager i förvaltningen av bibliotek och
samlingar samt i granskningen av
läroverkets räkenskaper. Lärarkollegium
finnes vid t. ex. Tekniska högskolan,
Gymnastiska centralinstitutet, Farmaceutiska
institutet och Veterinärhögskolan samt vid
kommunala och enskilda läroanstalter. (Fr. Sg.)
Läroverkslärarnes riksförbund, se
Svenska läraresällskapet.
Läroverksprogram, förr ofta namn på den
av rektor årl. utgivna skrift, som inbjöd till
ett läroverks årsexamen (»inbjudningsskrift»)
och lämnade redogörelse för senast förflutna
läsår; kallas nu årsredogörelse. (Fr. Sg.)
Läroverksråd, Läroverksöverstyrelsen, se
Skolöverstyrelsen.
Läsare, en specifikt svensk, stundom
hånfull benämning på allvarliga kristna inom el.
utom kyrkan, vilka genom flitig läsning av
bibeln o. a. uppbyggelseskrifter, ofta också
genom rigorism i fråga om adiafora (se d. o.)
stuckit av från mängden. Historiskt sett
möter man termen första gången på 1750-talet
om en i Västergötland framträdande religiös
rörelse med rötter i pietismen och
herrnhutis-men. Sedan kom ordet 1 ä s e r i snart att bli
gemensam beteckning för religiösa företeelser
av ganska mångskiftande art. Kring
komministern Mårten Thunborg i Lillhärdal,
Härjedalen, växte på 1760-talet fram en
väckelserörelse, i vilken epileptiska anfall
(»drif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
