Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läsdrama—Läspning
495
ter») o. a. patologiska fenomen tillmättes en
stor betydelse. I Hälsingland, dit läseriet
fortplantades på 1770-talet, fick det mera
karaktären av en innerlig,
pietistisk-herrnhu-tiskt färgad lutherdom. Även i Norrbotten
och Västerbotten vann läseriet samtidigt
insteg. 1790 fingo dessa Norrlands s. k. g a m 1 a
läsare kungl. skyddsbrev. Kyrkovänliga
och stillsamma, fortlevde de långt in på
1800-talet och finnas i viss mening kvar än i dag.
Från dem avsöndrades vid 1800-talets början
de s. k. n y a läsarna, vilka 1805
framträdde i Piteå landsförs. och sedan fingo stor
spridning i Lulebygden, där den främste
ledaren, den tidigt bortryckte
småbonden-studenten Olof Palmgren (d. 1814), ådrog sig
en uppseendeväckande religionsprocess.
Under påverkan från Luther och herrnhutismen
hävdade nyläsarna den kristnes frihet från
lagen. Alla av gammalläsarna brukade
andaktsböcker utom bibeln och Luthers skrifter
(bl. a. Arndt. Nohrborg och framför allt
Tol-lesson) förkastades såsom uppfyllda av en
falsk gärningslära. Än skarpare blev
kritiken av Lindbloms katekes, 1811 års handbok
och Wallins psalmbok. I Skelleftebygden, där
de unga bonddrängarna Anders
Larsson (d. 1871) i Norrlångträsk och Gerhard
Gerhardsson (d 1878) i östanbäck togo
ledningen, gingo nyläsarna så aggressivt fram
mot präster och gammalläsare, att dessa
sistnämnda sågo sig nödsakade att vädja till de
kyrkliga myndigheterna. Det hjälpte varken
med prost- el. biskopsvisitation. Först sedan
en av regeringen tillsatt
undersökningskommission under ledning av det herrnhutiskt
påverkade justitierådet Josua Sylvander hösten
1819 tagit saken om hand, åstadkoms en viss
utjämning. Genom k. br. 21 jan. 1820 fingo
nyläsarna tillåtelse att under vissa villkor
samlas till enskilda andaktsövningar. Under
de följ, årtiondena utformades nyläseriet
under ledning av Anders Larsson och en rad
framstående prästmän (C. P. Brandell, E. P.
Selahn, A. G. Sefström m. fl.) till en
herrnhu-tisk-lutersk nyevangelism (se d. o.) med
relativt kyrkovänlig hållning. Delvis under
inflytandet av F. G. Hedberg (se d. o.) och den
med nyläseriet besläktade »hedbergianismen»
slog separatismen dock på 1840-talet igenom
bland en relativt liten del av nyläsarna. Från
Nederluleå socken sände man 1844 bönderna
Per Ersson och Johan R i s t r ö m till
Stockholm för att utverka »nyböckernas»
avskaffande el. åtm. dispens från nya
handboken. När detta avslogs, tog rörelsen rent
separatistisk form, med egen nattvards- och
dopförvaltning, varemot myndigheterna satte
tvångsdop etc. Splittring inträdde snart, då
den begåvade handlanden Jonas Bodell
(se d. o.) i Luleå krävde mera ordning i
sakramentsförvaltningen samt mindre stränghet
gentemot adiafora. Konventikelplakatets
upphävande 1858 underlättade söndringen. 1860
skilde sig Bodell och hans anhängare från
övriga 1. Även mellan Riström och Ersson
uppstod söndring; och efter ledarnas död
(Bodell dog 1867, Ersson och Riström 1868) har
söndring ytterligare visat sig. Till
separa-tism kom det också bland de efter Anna
Johansdotter (1803—78) uppkallade a
n-n i terna i Ångermanland (se art. av E.
496
Herlenius i »Från ådalar och fjäll», 1925) och
Orsaläsarna i Dalarna på 1850-talet. Om
Erik-Jansismen se Jansson, Erik.
Som »läseri» ha också de rörelser
betecknats, vilka utgått från Schartau, Hoof,
Predikare-Lena i Linköpings stift (se art. av E.
Herlenius i Kyrkohist. Årsskr. 1904), P. L.
Sellergren, P. Nyman m. fl., och i senare tid
framför allt de kring C. O. Rosenius,
Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Svenska
missionsförbundet, Baptistsamfundet o. s. v. uppkomna
andliga strömningarna.
Litt.: K. Henning, »Bidrag till
kännedomen om de religiösa rörelserna i Sverige och
Finland efter 1730» (1891); E. Herlenius,
»Läseriet i Orsa och Elfdalen 1852—54» (1914);
C. Edquist, »Läseriet i Skelleftebygden under
1800-talet» (1917); C. J. E. Hasselberg,
»Norrländskt fromhetslif på sjuttonhundratalet»
(1919); E. Newman, »Nordskånska
väckelserörelser under 1800-talet», I (1925; den
inledande översikten). E. Nwn.
Läsdrama, diktverk i dramatisk form men
ej avsett att sceniskt framföras.
Läseri, se Läsare.
Läsestuga, en numera sällan brukad
beteckning för ett för allmänheten avsett läsrum
med bibi., varifrån böcker utlånas till läsning
på stället el. hemlån.
Läsida, den sida av ett fartyg, holme el.
skär, som är »i lä». Om 1. i geologisk mening
se Rundhällar.
Läska, rengöra ett eldvapens lopp från däri
kvarsittande krutsmuts m. m. Därtill
nyttjas en läskstång, numera även kallad
p 1 u n d e r s t å n g.
Lä’ske!ä bruks a.-b. i Finland (aktiekap. 40
mill. fmk) äger Läskelä träsliperi och
pappersbruk i Harlu socken, Viborgs län, vid Läskelä
fors i Jänisjoki älv. Ärstillv. 10,000 ton torr
trämassa, 18,000 ton tryckpapper och 15,000
stds trävaror. Bolaget äger även Leppäkoski
(se d. o.) fabriker. O. Brn.
Läskpapper, se Papper.
Läsning för Folket (1899 ff. Läsning
för Svenska Folket), kvartalsskrift,
som 1835—1924 utgavs av Sällskapet för
nyttiga kunskapers spridande.
Läsning för Hemmet, se Kjellberg,
Elisabet.
Läsning för Svenska Folket, se Läsning
för Folket.
Läsning i Blandade Ämnen, tidskr., utg.
1797—1801 i Stockholm av Georg Adlersparre
som forts, av hans Läsning för Landtmän
(1795—96). Tidskr. förde upplysningens och
framåtskridandets talan så oförbehållsamt,
som presstvånget medgav. Jordbrukets
upphjälpande samt finansiella . och juridiska
reformer voro föremål för en mängd uppsatser,
Kants filosofi och Adam Smiths
nationalekonomiska läror framfördes med sympati. Ett
litet antal dikter intogs också. Utom
Adlersparre medverkade bl. a. Leopold, A. G.
Silverstolpe och D. von Schulzenheim. — G.
Adlersparres son C. A. Adlersparre utgav
1839—40 en vitter tidskr. med samma namn.
Läspning, uttalsfel, bestående i att ljudet s
frambringas otydligt (med dragning åt
engelskt th) och beroende på att tungspetsen
skju-tes för långt fram emot el. emellan
tänderna. A. Lbd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
