Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Löberöd—Lödning
500
till tysken E. Zierers »a
priori-värdeåskåd-ning» arbetat för objektiv konstvärdering
(se inledningen till L:s utställningskatalog
1927). E. L-k.
Löberöd, municipalsamhälle i Hammarlunda
och Högseröds socknar, Malmöhus län, vid
Ystad—Eslövs järnväg, 16 km s. ö. om
Eslöv; 68 har, 611 inv. (1930). Stationssamhälle
och handelsplats för kringliggande
jordbruksbygd; i L. finnas banker, mejerier, bränneri
etc. Tax.-värde å fastighet 1,809,100 kr. (1929),
tax. inkomst 505,690 kr.
Löberöds slott.
Löberöd, gods i Hammarlunda socken,
Malmöhus län, 13 km s. ö. om Eslöv; 429 har,
därav 298 har åker; tax.-värde 558,000 kr.
(1928). Huvudbyggnaden, med åttkantigt
trapptorn, uppfördes 1798—99 av frih. Hans
Ramel, vilken även grävde sjön invid
gården; 1927 uppfördes en slottskyrka (se
Hammarlunda). L. kom 1635 genom arv till
Ramelska ätten, såldes efter H. Ramels död
1799 till hans dotterdotter Christina Sparre
och hennes man, greve J. G. De la Gardie,
som på L. samlade det betydande
Delagardie-ska arkivet (se d. o.) och anlade parken och
trädgården (med stort orangeri). 1863
återköptes L. till Ramelska ätten men såldes 1917
till nuv. ägaren, H. Wiens.
Löchen [lö’kon], Einar, norsk jurist (1850
—1908). Blev 1886 höiesterettsadvokat, 1890
statsadvokat i Borgartings lagsogn, 1891 e. o.
höiesterettsassessor och 1893 därjämte
statsadvokat i Oslo lagsogn. 1898—1900 satt L. i
Steens andra vänsterministär, först som
statsråd i Stockholm, senare som
justitieminister. Därefter blev han justitiarius i
Höiesterett. — Hans tvillingbror, psykologen
Arne L. (f. 1850), 1900—20 prof, i Oslo,
har skrivit bl. a. en monogr. över J. S.
Wel-haven (1898—1900). — Jfr Löken. (M. H.)
Löddeköpinge, socken i Malmöhus län,
Harjagers härad, n. om Kävlingeån och dess
mynning i Öresund; 19,47 kvkm, 1,111 inv.
(1930). Småkullig slättbygd. 1,396 har åker,
101 har skogsmark. Egendom: Löddesborg.
Vid kusten Vikhögs fiskläge. Ingår i Borgeby
och L. pastorat i Lunds stift, Torna kontrakt.
Lödde å, se Kävlingeån.
Löderup, socken i Kristianstads län,
Ingel-stads härad, omfattar Skånes sydöstligaste
hörn; 44,90 kvkm, 2,174 inv. (1930). Bördig
slättbygd. Längs den långgrunda kusten
Kåsebergaåsen och innanför Sandhammaren
(se d. o.) flygsandsfält, nu skogsplanterade.
2,638 har åker, 381 har skogsmark. I norra
L. ligger huvuddelen av municipalsamhället
L. (se följ, art.) och vid kusten L:s
strandbad. Kyrkan, med fristående kastal, från
1100-talet, restaurerades 1929. Egendom:
Ha-gestaborg. Ingår i L:s och Hörups pastorat,
Lunds stift, Ingelstads kontrakt. Om L. jfr S.
Kraft i Föreningens för Fornminnes- och
Hembygdsvård i Sydöstra Skåne Skrifter, 2, 1926.
Löderup, municipalsamhälle i Löderups (se
ovan) och Hörups socknar, Kristianstads län,
vid Ystad—Gärsnäs—S:t Olofs järnväg; 76
har, 545 inv. (1930). Stationssamhälle med
småindustri. Tax.-värde å fastighet 1,108,300
kr. (1929), bev.-tax. inkomst 290,440 kr.
Lödig, Lödighet, se Lod 2 och Mark.
Lödingen, herred i Nordland fylke, Norge,
omfattar öar (bl. a. s. Hinnöy, se d. o.) och
kustland kring Ofotenf jordens mynning;
1,046,19 kvkm, 3,029 inv. (1920). Når i
Is-fjell på Frostisen 1,483 m ö. h. Kyrkbyn är
kommunikationscentrum för n. Nordland.
Lödkolv, se Lödning.
Lödning, hopfogning av två metallytor
genom att mellan dem ingjuta en metall, som
vid avsvalningen fäster vid båda. Denna
metall el. legering kallas lod och får ej vara
hårdsmältare än den lättsmältaste av dem,
som skola hoplödas. Man skiljer mellan
s n ä 11 o d av lättsmälta metaller, ss. tenn
el. legeringar av tenn med bly och vismut,
samt hårdlod av hårdsmälta, ss. koppar,
mässing, nysilver, silver- och guldlegeringar.
Järn lödes med ren koppar, koppar med
legeringar av koppar, zink och tenn, bly med
tennblylegering; guld och silver lödas med
lättsmältande kopparlegeringar av dessa
metaller. Vid 1. tillses, att lödytorna äro rena
och av passande form, att luften utestänges
från lödfogen för att hindra oxidering, att
lodet i lagom mängd utbredes i fogen, att
lödytorna säkert fasthållas mot varandra
samt att tillräckligt stark värme anbringas
för att hastigt och fullständigt smälta lodet.
Lödytorna rengöras med fil och
smärgelpap-per samt penslas med lödvatten (utspädd
saltsyra, salmiaklösning, zinkklorid o. dyl.) för
borttagande av förefintlig oxidhinna. För att
utestänga luften och motverka oxidbildning
behandlar man lödfogen och lödytorna med
lödmedel; vid snällödning nyttjas härtill en
1 ö d s a 1 v a (t. ex. harts, terpentin och
sal-miak), vid hårdlödning ett lödpulver av
borax el. andra lättsmälta salter.
Upphettningen av lödstället sker genom direkt värme
(t. ex. med gasbläster el. biåslampa) el.
medelst lödkolv. Lödkolven är ett stycke
smidd koppar, i ena ändan fastsatt vid ett
järnhandtag, i den andra format till en egg,
som kan föras utefter lödstället; lödkolven
begagnas blott vid snällödning och har
fördelen, att lodet därmed kan i smält
tillstånd anbringas på lödstället. Kolven
uppvärmes och strykes mot ett stycke tennlod,
varav då en viss mängd avsmälter och med
kolven överföres till lodstället. För
skarv-ning av metalltråd finnas s. k. 1 ö d r ö r, som
trädas över skarven; de innehålla lödtenn,
lödmedel och en brännsats för uppvärmning
av fogen. Jfr Svetsning. G. H-r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
