Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Löfgren—Löfstedt, H. E. H.
504
Berlin. Upptäckte rotsbacillen (1882),
difteri-bacillen (1884), pseudodifteribacillen (1887)
och svinpestens bacill (1886). L. utgav
»Vor-lesungen über die geschichtliche
Entwick-lung der Lehre von den Bakterien» (1887) och
var sedan 1887 medredaktör för Centralblatt
für Bakteriologie. R. T-dt.*
* Löfgren, svenska släkter. 1. Se
Löfven-s k j ö 1 d. — 2. Till en släkt med namnet L.,
urspr. från Högsby socken (Kalmar län),
hörde N. I. L. (se nedan). Dennes sonson Bo
Gustaf L. (f. 18 6 6 27/3) avlade 1890
hov-rättsexamen i Uppsala, var
tryckeriföreståndare hos a.-b. P. A. Norstedt & söner 1913—
18, verkst. dir. i P. Palmqvists a.-b. 1918—21
och är från 1921 verkst. dir. i Svenska
boktryckareföreningen. Han har utgivit bl. a.
»Släkten Löfgren från Högsby» (1925).
Löfgren, Erik Johan, finländsk målare
(1825—84). Studerade vid Konstakad. i
Stockholm samt i Düsseldorf och Paris. L. målade
altartavlor, historiska ämnen (»Erik XIV
och Karin Månsdotter», i Ateneum,
Helsingfors) samt ett stort antal porträtt (F.
Cyg-naeus, Runeberg, Snellman, Topelius m. fl.).
Löfgren, Jonas E 1 i e 1, jurist, politiker
(f. 1872 18/3). Har efter 1895 avlagd
hovrätts-examen idkat advokatverksamhet i Stockholm
1898—1917 och från 1920. L. representerade 1910
—11 Stockholms stad i
Första kammaren,
insattes vid 1917 års val
i Andra kammaren
och var
justitieminister i ministären Edén
(19 okt. 1917—6 mars
1920). På denna post
utvecklade L. stor
arbetsförmåga och
kraftigt initiativ. Han
bidrog i hög grad till
den stora
författ-ningsreformen 1918—
19 och till
genomfö
randet av vattenlagstiftningen 1918 med dess
komplementlag 1919 om flottled och
flott-ning, varjämte han vann riksdagens
godkännande av lagförslagen om villkorlig
straffdom, om fri rättegång för obemedlade och
rättegångsbiträde åt häktad, nya
giftermåls-balken och lagen om litterär äganderätt. Han
invaldes 1921 i Första kammaren men avsade
sig i jan. 1923 mandatet. Sedan han s. å.
valts till ledare av Sveriges liberala parti (se
d. o.), invaldes han 1924 ånyo i Andra
kammaren och var utrikesminister i den första
ministären Ekman (7 juni 1926—2 okt. 1928).
Efter att vid 1928 års val i Stockholm ha av
en lokal partiopposition utslagits ur Andra
kammaren, tillhör han från 1930 ånyo Första
kammaren. Från 1925 har han (med avbrott
för 1929) varit ledare för Liberala
riksdagsgruppen (se d. o.) men avgick 1930 som
lands-partiets ledare. 1925—26 var han led. av
utrikesnämnden. L. har flitigt anlitats av
staten för sakkunnigutredningar och i
kommittéer. Sålunda har han bl. a. varit
sakkunnig vid revision av lagen om utlämning
av förbrytare (tillkommen på grund av L:s
riksdagsmotion 1911) och 1924—26
sakkunnig i folkrätt inom Utrikesdep. Under
världskriget hade L. intill hösten 1917
upp
drag att i England bevaka svenska
försäk-ringsintressen i mål om beslagtagna
importvaror och förde 1920 där förhandlingar för
svenska statens räkning om
importförhållanden. 1920—27 var L. en av Sveriges
representanter i Nationernas förbunds
generalförsamling i Genève, 1923—24 svensk ledare av
förhandlingarna med Ryssland om
handelsavtal. Han var 1922—26 av K. m:t tillsatt
ordf, i a.-b. Kreditkassan (se d. o.) och i dess
olika dotterbolag. Från 1922 är han medlem
av arbetsutskottet i Comité maritime
inter-national. 1930 var L. ordf, i en
internationell tremannakommission med uppgift att
fastställa judarnas och muhammedanernas
rättigheter i fråga om den s. k.
klagomuren i Jerusalem. — L. har jämte V.
Winther (Danmark) och O. Sparre (Norge)
utgivit »De nordiska sjölagarna» (1914),
vidare sjörättsliga uppsatser i in- och
utländska facktidskrifter samt några politiska
broschyrer. Jfr V. Spångberg, »Stora män och
mindre» (2:a saml. 1921). Gl.
Löfgren, Nils Isak, personhistoriker,
hembygdsforskare (1797—1881); se
släktöversikt 2. L. prästvigdes 1821, var
kyrkoherde 1843—58 i Fagerhult och Kråksmåla
och från 1858 i Högsby och Långemåla
pastorat; blev 1858 kontraktsprost. Som ung
uppmätte han Ölands kyrkor och Borgholms
slott. L. utgav h. 1—2 av herdaminnet för
Kalmar stift (vanl. kallat »Clerus Calmariensis»,
1836—39). L:s efterlämnade anteckningar ocb
ritningar finnas i Vitterhetsakademien.
Löfling, Per, naturforskare (1729—56).
Blev student 1743 i Uppsala, där Linné snart
tog honom i sitt hus och kallade honom sin
mest älskade lärjunge. Efter att ha
disputerat med en förtjänstfull avh. om trädens
knoppar reste L. 1751 till Spanien, på Linnés
rekommendation kallad av landets regering
för att undersöka dess naturförhållanden.
Uppburen av styrelse och vetenskapsmän,
gjorde han under tre år rika samlingar och
for därpå till Sydamerika, där han dog av
klimatfeber. Efter hans anteckningar utgav
Linné »Iter hispanicum» (1758). E-k N-d.
Löfquists skomanufaktur, a.-b., Jönköping,
tillverkar skodon till ett värde av 3,6 mill. kr.
per år. Varumärke Löfsko. Aktiekap. 1,350,000
kr., 125 arb. Bolaget grundat 1909.
Löfstedt, Haimon Einar Harald,
klassisk filolog, universitetslärare (f. 1880
15/e), son till N. E. A. L. Blev fil. dr och
docent i latinska språket och litteraturen i
Uppsala 1907, 1911
prof, i romersk
vältalighet och poesi i
Lund. Han avböjde
det honom 1912
erbjudna chefskapet för
ordboksarbetet
»Thesaurus linguae
lati-nae» och professur i
klassisk filologi i
Breslau. L. har
skrivit bl. a. »Beiträge
zur Kenntnis der
spä-teren Latinität» (1907;
gradualavh.), »Spät-
lateinische Studien» (1908), »Tertullians
Apo-logeticum textkritisch untersucht» (1915),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
