- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 13. Lissabon - Meyer /
505-506

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

505

Löfstedt, N. E. A.—Löhe

506

»Arnobiana» (1917), »Kritische Bemerkungen
zu Tertullians Apologet icum» (1918), »Zur
Sprache Tertullians» (1920) och »Syntactica.
Studien und Beiträge zur historischen Syntax
des Lateins», I (1928). samt artiklar i Éranos
och flera utländska tidskr. M. Pn N-n.

Löfstedt, Nor Einar Ansgarius,
universitetslärare (1831—89), fil. dr 1860, docent
1861, adjunkt 1870 och prof, i grekiska
språket och litteraturen vid Uppsala univ. 1874.

1876—77 gjorde L. en
arkeologisk studieresa
i Italien, Grekland och
Mindre Asien. 1871
blev L. föreståndare
för den teoretiska
provårskursen i
Uppsala. L. utövade ett
ej ringa inflytande på
de klassiska
studiernas utveckling i
Uppsala; särskilt var hans
intresse riktat på
jämförande
språkvetenskap och arkeologi.

Skr.: »In illa Demosthenis et Aeschinis de
Philocratea pace contentione uter utrum
me-lioribus rationibus impugnaverit» (2 bd, 1860
—61), »Grekisk grammatik» (1868; 4:e uppl.,
omarb. av J. af Sillén, 1904), »Grundlineer till
föreläsningar öfver philologisk kritik» (1871),
»Sveriges skolor före år 1571» (1876) och
»1571 års skolordning» (1878).. J. C.*

Löftesmän, se Borgen.

Löftesskrift, det skriftliga åtagandet av
borgen (se d. o.), avfattat i särskild handling,
som tillställes borgenären, el., oftast, tecknat
på den huvudförbindelse, till säkerhet varför
borgen skall gälla, i vilket fall 1. kallas
borgen s m e n i n g. C. G. Bj.

Löfvenskjöld, svensk släkt. Borgmästaren
i Västerås Anders Simonsson (från Danzig, d.
1588) var farfar till domprosten i Linköping
Petrus Löfgren (1627—91), vars
sonson amiralitetskammarrådet Henrik
Anders Löfgren (1699—1765) adlades 1743
med namnet L. (grenen utdöd på manssidan
1767); han är känd som latinsk och svensk
poet. Två hans kusiner adlades och
adopterades 1756; den ene av dem blev fader till
Salomon L. (se nedan), som 1810 blev frih.
(slöt 1850 själv sin gren). Ätten utgick på
manssidan 1892. (B. H-d.)

Löfvenskjöld, Charles Emil,
lantbruks-arkitekt (1810—88), brorson till Salomon L.
Ägde och brukade Bergatorp i Berga socken,
Skaraborgs län, och verkade med stort
intresse för förbättring av lantbrukets
bygg-nadsväsen. Skrev bl. a.
»Landtmannabygg-nader» (1854—55; med text av C. A.
For-selius) och »Landtmannabyggnader,
hufvud-sakligen för mindre jordbruk» (1868; ny uppl.
1890—94). (H. J. Dft.)

Löfvenskjöld, Salomon, frih.,
ämbetsman (1764—1850); jfr släktöversikten. L.
började sin bana som militär och var en tid
J. C. Tolls adjutant, under vars ledning han
fick en grundlig administrativ utbildning.
1801 blev han landshövding i Örebro län, där
han utvecklade stor organisationsförmåga
och arbetsduglighet, och 1816 president i
Bergskollegium, en post, som han 1818
ut

bytte mot presidentskapet i
Kammarkollegium, där han kvarstannade till 1830. Såsom
ordf, i kommittén för reglering av rikets
styrelseverk 1819—22 nedlade L. ett nitiskt
arbete och framlade ett intressant förslag, enl.
vilket bl. a. ett slags departementalreform
skulle kunna genomföras utan
grundlagsändring. B. E-r.

Löfving, Stefan, partigängare (1689—
1777). Blev 1711 mönsterskrivare vid Åbo
infanteri. Han började snart användas som
spanare och utförde som sådan under Stora
ofreden äventyrliga bragder, eggade
befolkningen till motstånd mot ryssarna och
lämnade rapporter om dessa till svenska
regeringen. 1718 och 1719 utrustade L.
kapar-expeditioner. Från 1720 var han jordbrukare,
hade kaptens rang men levde i små
omständigheter. Under kriget 1741—43 anlitades L.
åter som spanare. Han fick 1747 majors rang
och 1752 en livstidspension. L:s spännande
krigsdagbok 1710—20 är utg. med biogr. och
kommentar av E. Hornborg (»En spanare
under Stora ofreden», 1926). B. H-d.

Lögberg (»Lagberget»), en klippa vid
isländska alltingets samlingsplats, varifrån
kungörelser meddelades. På tingets andra
dag drog man dit för att få domare utnämnda
vid de särskilda domstolarna. Där delgåvos
stämningar i sådana mål, som uppkommit
under själva tingstiden, där framsade
lagsago-mannen lagarna och kungjorde alla antagna
nya lagar och det följ, årets tideräkning. Även
enskilda personer kunde få tillstånd att från
L. meddela vad de ville ha bragt till allmän
kännedom, t. ex. utmaningar till tvekamp,
tillkännagivanden om skilsmässa,
inbjudningar till gästabud. Då lagsagomansämbetet
1271 upphävdes, upphörde L. att nyttjas. På
grund härav gick kunskapen om L:s exakta
läge förlorad. (E-k N-n.)

Lögde älv, norrländsk kustälv från
Gransjön i Vilhelmina socken, Äsele lappmark, till
Nordmalingsfjärden på nordligaste
Ångermanlandskusten; flodområde 1,510 kvkm, längd
omkr. 150 km, disponibel medelvatteneffekt
46,000 hkr. Outbyggd.

Lögdö, se H ä s s j ö och Sund.

Lögnfältet, se Ludvig, sp. 259.

Lögstör, stad i Aalborg amt, Jylland, på
sydsidan av Limfjorden; 2,706 inv. (1925).
Urspr. fiskläge, stad sedan 1900.

Lögumkloster, dansk stad i Tönder amt, s.
Jylland, 15 km n. n. ö. om Tönder; 1,677 inv.
(1925), övervägande dansktalande. Har
uppstått kring klostret Locus Dei (gr. 1173),
av vars byggnader den på 1200-talet uppförda
stora och vackra kyrkan är ett minne. P. E-t.

Löhe, Johann Konrad Wilhelm,
tysk lutersk teolog och kyrkomän (1808—72).
Blev 1837 pastor i Neuendettelsau (Bayern),
där han ända till sin död utövade en
prästerlig verksamhet, som sträckte sig vitt över
Bayerns gränser. Där bildade han föreningar
och anstalter för den inre missionen och
utbildandet av diakonissor samt utgav en mängd
skrifter av övervägande pastoral-teologiskt
och liturgiskt innehåll. Mest karakteristiska
äro »Drei Bücher von der Kirche» (1845; sv.
övers. 1846). I L:s uppfattning av kyrkan
möter en egendomlig förening av
individualistiska tankar med en romaniserande åskåd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 28 23:51:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdm/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free