Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löhe, Johann Konrad Wilhelm - Löher, Franz von - Löja - Löjrom - Löjtnant - Löjtnantshjärta, Blomsterlyra - Lök - Löken, Haakon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Löher—Löken
508
Löjtnantshjärta, Dicentra spectabilis.
ning av ämbete och sakrament. Se »W. L:s
Leben aus seinem schriftlichen Nachlass
zu-sammengestellt» (3 bd, 1873—92). G. A-n.
Löher, Franz von, tysk arkivman (1818
—92), från 1855 prof, i München samt 1864
—88 chef för bayerska riksarkivet. L.
grundade och utgav 1876—88 Archivalische
Zeit-schrift, författade »Archivlehre» (1890),
historiska och juridiska arbeten m. m. H. B-n.
Löja, Alburnus alburnus.
Löja, Albu’rnus albu’rnus (lücidus), en till
fam. karpfiskar hörande benfisk, till färgen
silverglänsande med grönaktig till blågrå
ryggsida och vanl. 13—18 cm lång. Den
förekommer i Sverige längs hela östersjökusten
och därjämte i sötvatten över större delen
av landet. L. är en livlig och glupsk fisk,
som i stora stim vistas i klart vatten nära
ytan. Den fångas som agn. Av hudens
gua-ninlager beredes s. k. essence d’Orient för
framställning av imiterade pärlor. T. P.
Löjrom, av siklöjans rom beredd kaviar,
som fås huvudsaki. från Norrlands
skärgårdar på hösten, då siklöjan där går in för att
leka. L. är rödgulaktig och blott omkr.
hälften så stor som vanlig störkaviar. F. T-m.*
Löjtnant (fr. och eng. lieutenant), urspr.
ställföreträdare; brukas i de militära
gradbeteckningarna generallöjtnant,
överstelöjtnant och löjtnant, vilka inneha graden efter
resp, general, överste och kapten och därför
ev. träda i dessas ställe. Löjtnantsgraden och
underlöjtnantsgraden motsvaras i Tyskland
av Oberleutnant och Leutnant samt i
Danmark och Norge av premiär- och
sekond-löjtnant. M. B-dt.
Löjtnantshjärta, Blomsterlyra,
Di-ce’ntra spectabilis, en omtyckt trädgårdsväxt
från Japan, tillhör jordröksväxterna av fam.
vallmoväxter. Den blir närmare 1 m hög och
har 1—2 gånger trefingrade blad med
flikiga småblad och hängande, hjärtlika
blommor i klase. De två yttre kronbladen äro
mörkröda, de två inre vita. Blomningen äger
rum under maj och juni, och 1. trives bäst i
halvskugga. Några nordamerikanska arter av
släktet Dicentra (även kallat Diclytra) odlas
också som prydnadsväxter. E. S-g.
Schematisk bild av en lök (Lilium) ; a det yttre, b i
längdgenomskärning.
Lök (lat. bu’lbus), en kort, skivformig el.
konisk jordstam (lökstam) med köttiga
lågblad el. bladslidor (1 ö k f j ä 11).
Huvudroten dör mycket tidigt bort, och rötterna
utgöras sedan av birötter, som i regel utgå
från l:s undersida. Lökfjällen innehålla
reservnäring och sitta, sedan denna förbrukats,
vanl. kvar som ofta brunaktiga hinnor. I
jämförelsevis få fall (t. ex. hos snödroppen)
har stammen obegränsad längdtillväxt, och
blommorna el. blomställningarna äro
sido-ställda; ny 1. bildas ovanför den gamla.
Oftast är blomman el. blomställningen
terminal, och då anläggas i lökfjällens veck nya
1., som antingen kvarsitta på den gamla
stammen (»föryngringslökar») el. lösgöras
därifrån och tjänstgöra som förökningsorgan
(»bilökar», »groddlökar»). — L. finnas
företrädesvis hos monokotyledoner (t. ex.
liljeväxter och narcissväxter). Till följd av sin
rikedom på vatten och slem kunna de en
längre tid uthärda torka. Lökförande växter
förekomma mest i varmare länder med
utpräglad torrtid och blomma där vanl. vid
regntidens början. I Sverige blomma de vanl.
tidigt på våren, några först på
högsommaren. Jfr Groddknoppar och
Löksläktet. G. M-e; E. S-g.
Löken, H a a k o n, norsk politiker och
publicist (1859—1923), kusin till E. Löchen (se
d. o.). Blev overrettssakförer i Trondhjem,
var 1890—1902 huvudred, för Dagsposten där
och 1902—10 för Nidaros, uppsatt av L. som
organ för radikala vänstern. 1909—10 var
L. därjämte Trondhjems borgmästare. 1912
—18 var han statsadvokat och blev 1918
fyl-kesman (från 1921 i Oslo). L. var en ivrig
■språkreformator på riksmålets grundval med
mindre medgivanden åt landsmålet. Han
utgav »Anne Kathrines ungdom» (1910) och
»Landsens liv» (1911), kulturskildringar i
novellform. L. var ivrig fredsvän och
del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
