Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Lönneberga—Lönnsläktet
516
Lönneberga, socken i Kalmar län,
Aspelands härad, på höglandet s. v. om Vimmerby;
92,36 kvkm, 1,451 inv. (1930). Genomflytes
i n. av Emmåns biå Silverån. 836 har åker,
6,298 har skogsmark. Brusafors-Hällefors a.-b.
(se d. o.) har i L. pappersbruk m. m. Pastorat
i Linköpings stift, Aspelands kontrakt.
Lönnern, en av Ätrans källsjöar i Fivlereds
m. fl. socknar, Älvsborgs län, n. ö. om
Ulricehamn; 6 kvkm, 240 m ö. h., 12,5 m djup.
Lönnrot, Elias, finsk samlare och
utgivare av folkdikt (1802 °/4—84 19/3), son till
en fattig sockenskräddare i Nyland. Efter
stora umbäranden blev han student i Äbo
1822, samtidigt med Runeberg och Snellman,
avlade med. lic.-examen 1832 och blev 1833
provinsialläkare i Kajana. Läkarbanan var
för L. blott ett levebröd. Tidigt hade han
funnit sin livsuppgift: att samla finsk
folkdikt. Redan i gradualdisputationen »De
Väi-nämöine» (1827) framställde han sin
uppfattning, att Väinämöinen var en centralgestalt i
den finska folkdikten, vilket sedan blev
bestämmande för hans sammanställning av
Ka-levala. Även hans disputation för med.
doktorsgrad behandlade ett folkloristiskt ämne:
»Om finnarnes magiska medicin» (1832; ny,
omarb. uppl. 1842). Sommaren 1828 företog
L. en vandring till finländska Karelen för att
uppteckna dikter; resultatet av denna färd
var hans publikation »Kantele» (fyra h. 1829
—31), som dock ej hade vetenskapligt syfte
utan blott ville göra de gamla sångerna
spridda bland allmänheten. Somrarna 1831—
34 företog han nya vandringar, som
utsträcktes till ryska Karelen, där han vann en
mycket stor skörd. 1835 utgav Finska
litteratursällskapet, vars verksammaste kraft L. var,
första delen av den av L. på grundvalen av
hans uppteckningar redigerade samlingen
episka folkdikter Kalevala (se d. o.; 2:a delen
utkom 1836). En med nytillkommet material
väsentl. utvidgad uppl. utgav han 1849. De
lyriska dikter och ballader han samlat
utgå-vos 1840 i »Kanteletar» (se d. o.), följda av
samlingar av ordspråk, 1842, och gåtor, 1844.
Samtidigt riktade L. den fattiga
finskspråkiga litteraturen och verkade för allmogens
upplysning med månadsbladet Mehiläinen
(Biet) 1836—37, 1839—40, veckotidningen
Ou-lun Viikkosanomat 1852—1853 samt flera
övers, och folkskrifter. Efter att 1841—45
ha gjort flera resor till lappmarkerna, ryska
Karelen, Estland, Livland och Ingermanland
för att studera finska dialekter utgav han
1853 »Om det nordtschudiska språket» och
utnämndes s. å. till prof, i finska språket och
litteraturen. Som vetenskaplig filolog fick L.
ej någon större betydelse. Desto
betydelsefullare var hans verksamhet ur mer
praktisk synpunkt. Han nedlade stort arbete på
att rikta finska språket med nyskapade
kulturord och facktermer. Slutligen lade han
grunden till det nyare finska skriftspråket
genom att med sin auktoritet göra slut på
striden mellan olika dialekter.
L. avgick 1862 från professuren, vistades
sedan huvudsaki. i sin födelsebygd, städse
träget sysselsatt med arbete. Han var led. av
kommittén för en finskspråkig psalmbok 1863
—71 och utgav efter dess upplösning ett eget
förslag (1872; ny uppl. 1883). L:s förslag
innehåller blott få av honom själv diktade
psalmer; hans översättningar och bearbetningar
ha en enkel, folklig ton, och hans förslag blev
en av de viktigaste förberedelserna för den
slutliga psalmboken. Vidare utgav han en
samling trollsånger (1880) och en ny, tillökad
Kanteletarupplaga (1887). L:s stora
»Finskt-svenskt lexikon» (1866—80) är alltjämt den
största tryckta finska ordsamlingen.
Genom outtröttlig verksamhet lade L.
grunden till mycket av den senare finska
kulturutvecklingen. Från språkstriden och politiken
över huvud höll han sig borta och uttalade
ofta försonliga ord om det endräktiga arbetet
för fosterlandet. Till lynnet var han enkel,
anspråkslös, humoristisk, en företrädare för
de bästa sidorna av finsk karaktär. L:s
flesta större finskspråkiga verk äro utg. i
Finska litteratursällskapets skriftserie; hans
sv. skrifter utgåvos i 2 bd 1908—11 (med
biogr. och ett urval brev). G-rC.
Fr. v. Acer negundo, A. ginnala, A. pseudoplatanus,
A. campestre.
Lönnsläktet, A’cer, växtsläkte, tillhörande
fam. lönnväxter (se d. o.). Hyllet är vanl.
gröngult, och de honungsrika blommorna
besökas av talrika insekter. L. omfattar omkr.
115 arter; särskilt artrika äro de östasiatiska
bergen och Japan. I Sverige finnas 2 arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
