Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
Lövenborg—Löwenhielm, C. G.
532
och misshushållningen. Vid 1760—62 års
riksdag vald till bankofullmäktig, drabbades han
1766 själv av räfsten med hattarnas
finanspolitik och nödgades avgå ur banken. 1766
blev L. dir. för Ostindiska kompaniet samt
friherre. T. S-g.
Lövenborgs slott frän sydväst.
Lövenborg, danskt baroni i Holbæk amt,
stiftat 1773 för släkten Lövenskiold, som
ännu innehar det, sedan 1921 som fri
egendom med ett fideikommisskapital av 1,506,667
kr. Huvudsätet, L., är en av Danmarks
största och vackraste herrgårdar, uppförd under
1500—1600-talet. P. E-t.
Lövendal, Woldemar, friherre, dansk
officer (1660—1740), son till U. E. Gyldenlöve
(se d. o.). Tjänstgjorde som officer både
hemma och i utlandet, deltog 1683 i Wiens
försvar, var därefter i sachsisk tjänst, blev 1710
kommenderande general i Norge och deltog i
kriget mot Sverige. L. tog avsked 1712 och
återvände till Sachsen, där han blev minister.
Jfr O. v. Munthe af Morgenstierne i dansk
Personalhist. Tidsskr., 8: 2 (1923). — Hans
son greve Woldemar L. (1700—55) blev
1728 sachsisk fältmarskalk, 1737 rysk
generallöjtnant, 1741 tysk riksgreve, 1743 fransk
general och 1747 marskalk. P. E-t.
Löwenfeld [-fält], R a p h a e 1, tysk
skriftställare och teaterledare (1854—1910). I
folk-bildningssyfte öppnade han 1894 i f. d.
Wall-nertheater i Berlin den första Schillertheater,
1902 i f. d. Friedrich-Wilhelmstädtisches
Thea-ter den andra och 1907 den nybyggda och
modernt inredda tredje i Charlottenburg, sedan
1919 statsteater. L:s strävan gick ut på att
bjuda den bredare publiken god klassisk och
modern repertoar i bästa möjliga framförande
till billigt pris och med orienterande artiklar i
programmen. L. utgav bl. a. 1898—1906 tidskr.
Die Volksunterhaltung. Hans arbete i
folkbildningens tjänst sträckte sig också till
musiken. G. K-g.
Löwenhielm (Löwenhjelm), svensk släkt.
Stamfadern, Gudmund, som uppges ha varit
en invandrad vallonsk tornbyggare, var far
till kontraktsprosten och kyrkoherden i Nor
(Värmland) Erland Gudmundsson
(1554—1630). Av dennes söner blev
kyrkoherden Mathias Norenius (1605—80)
stamfar för släkten Noreen (se d. o., släktart.)
och adliga ätten Nordenfalk. Mathias’
bror
son lagmannen och hovrättsrådet Gudmund
Nordberg (1656—1739) adlades 1725 med
namnet L. Dennes son riksrådet C. G. L.
(d. 1768, se nedan) blev greve 1762. Hans son
envoyén greve Fredrik Adolf L. (1743
—1810) var g. m. en av de »tre gracerna»,
Augusta von Fersen; om hennes söner G. C.
F. L. och C. A. L. se nedan. Om F. A. L:s
brorsons son C. G. L. (d. 1858) se nedan. Den
grevliga ätten utgick på manssidan 1861, den
adliga fortlever; till den adliga ätten hörde
Harriet Löwenhjelm (se d. o.). B. H-d.
Löwenhielm, Carl Axel, greve, krigare,
diplomat, ämbetsman (1772—1861); jfr
släktöversikten. L. gjorde en snabb militär
karriär och utnämndes 1811 till regementschef
samt redan 1814 till
generallöjtnant. Vid
hovet avancerade han
till
överstekammar-junkare 1818. Som
minister i Petersburg
1812—18 lade L. den
diplomatiska grunden
till »1812 års politik»
samt var svensk
representant vid
Wien-kongressen 1814—15.
Under Sandels’
frånvaro var L. 1819—22
t. f. ordf, i
Krigs
kollegium, där hans administrativa begåvning
fick göra sig gällande. 1826 blev han en av
rikets herrar. 1822—39 var L. statsråd. Som
sådant torde han ha ägt ett ganska ringa
inflytande men uppträdde vid några tillfällen på
riddarhuset som en temperamentsfull
försvarare av Karl Johans politik. Från 1838 till sin
död var han ordf, i tabellkommissionen.
Framträdande drag i L:s karaktär voro religiositet
med stark dragning åt mystik och spiritism
samt filantropi i 1700-talets anda. Om hans
intresse för administrativa och
konstitutionella frågor vittna några småskrifter, bl. a.
»Försök till en kritisk undersökning af vissa
delar utaf 1809 års grundlag» (1844). L:s
»Min lefvernes beskrifning» utgavs 1923; jfr
art. i Hist. Tidskr. 1925 (av J. Feuk och L.
Tingsten) och 1927 (av H. Brulin). B. E-r.
Löwenhielm, Carl Gustaf, greve,
kanslipresident (1701—68); se släktöversikten.
L. inträdde tidigt på domarbanan och gjorde
sig från 1738 bemärkt inom hattpartiet. Vid
1740—41 års riksdag
tillhörde han den
krigslystna konklaven
i mindre sekreta
de-putationen, sekretis-simum och
deputatio-nen för
fredsvillkorens utformning i
förväg, i vilken
sistnämnda han iörde pennan.
L. blev 1741
revisions-sekr. och gjorde en
snabb karriär:
justi-tiekansler, fullmäktig
i Järnkontoret och
frih. 1747, president i Svea hovrätt 1750,
riksråd 1751. Synnerligen skicklig
ämbetsman och mer känslig för växlande
tidsförhållandens krav än för konsekvens och parti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
