Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
Lövenskiold—Lövgren
536
Lövenskiold, norsk-dansk ätt. Stamfadern,
Herman Leopoldus (d. 1696), köpman
i Bremen, bosatte sig i mitten av 1600-talet
i Oslo. Hans son Herman Leopoldus
d. y. (1677—1750) blev ägare av betydliga
jordagods och bergverk samt upphöjdes 1739
i danskt adligt stånd under namnet L. En
gren av ätten fick friherrlig värdighet 1773.
Den adliga ättgrenen fortlever i Norge,
den friherrliga i Danmark (se
Lövenborg). (J. J-n.)
Lövenskiold, Carl Otto, norsk politiker
(1839—1916), sonson till S. L. Blev sjöofficer
1859, avgick 1875 ur krigstjänsten och
övertog skötseln av sin svärfaders, baron
Wedel-Jarlsbergs, gods i trakten av Oslo. 3 april
—26 juni 1884 var han norsk statsminister i
Stockholm i C. H. Schweigaards ministär,
1889—97 stortingsman (höger) för Akershus
amt. 1897 övertog han som huvudägare
Bæ-rums järnverk, Nordmarkens väldiga
skogsmarker och flera andra egendomar omkring
Oslo. L. var stor donator och skänkte bl. a.
200,000 kr. till främjande av
statsvetenskapliga och juridiska studier. (J. J-n.)
Lövenskiold, Severin, norsk statsman
(1777—1856), sonsons son till Herman
Leopoldus d. y. (se ovan). Var 1803—13
amt-man i Bratsberg amt och styrde 1805—11
tillika Larviks
grevskap. Under
krigsåren ägnade han sig
ivrigt åt försvaret av
sitt amt. 1814 deltog
han i
riksförsamlingen på Eidsvoll, där
han tillhörde greve
Wedels
meningsfränder i fråga om
Norges förening med
Sverige. I nov. s. å.
utnämndes L. till
statsråd men tog avsked
1817. 1828 blev han
norsk statsminister i Stockholm. Då han
1836 icke protesterat mot konungens åtgärd
att upplösa stortinget, ställdes han av detta
inför riksrätt och dömdes att böta 1,000
spe-ciedaler. Han begärde då sitt avsked, men
detta vägrades honom. 1841 utnämndes han
till Norges ståthållare och kvarstod som sådan
ända till maj 1856. L. var en karaktärsfast,
utpräglat konservativ personlighet. Hans
politik har blivit strängt men knappast
rättvist bedömd. — Hans son Leopold
Herman Severin L. (1813—48) blev som
frivillig i första slesvigska kriget dödligt sårad
vid Dybböl 5 juni 1848 och dog 11 juni s. å.
i Flensburg. (J. J-n.)
Löwenström, se A n c k a r s t r ö m, sp. 911.
Löwenströmska lasarettet, en av
ryttmäs-taren G. A. Löwenström, bror till J. J.
Anckarström (se d. o.), 1809 inrättad
sjuk-vårdsanstalt. Genom testamente 1811
ställde Löwenström lasarettet under
Serafimeror-densgillets beskydd och styrelse samt
överlämnade vissa egendomar i Hammarby och
Vallentuna socknar för dess vidmakthållande.
1876 övertogs det h. o. h. av Stockholms läns
landsting. L. ligger i Hammarby socken,
Stockholms län, omkr. 3 km från Väsby
järnvägsstation. Urspr. innehöll sjukhuset blott
tre små sjukrum med plats för 6—8 sängar
men vidgades flera gånger genom
tillbyggnader (bl. a. nybyggdes 1879 nuvarande
läkarbostad) till att 1903 rymma 54 sjukplatser. Det
ursprungliga lasarettet nedrevs 1924—25 och
ersattes med en modern mottagnings-,
operations- och röntgenavd., varvid genom
påbyggnad sängantalet ökades till 72. En
tuber-kulosavd. nybyggdes och togs i bruk 1910.
F. n. (1930) mottagas där 78 patienter. En
till L. ansluten sinnesslöanstalt byggdes 1909
—14; den har f. n. 183 platser. Dessutom
finnes på samma ställe Stockholms läns
sjukhem för kroniskt sjuka med plats för 30
patienter. Alla dessa sjukvårdsinrättningar ha
gemensam styrelse, en av Stockholms läns
landsting tillsatt direktion samt gemensam
läkar- och kontorspersonal. P. Hgm.
Lövenörn, Poul Vendel b o, dansk
officer och diplomat (1686—1740). Begav sig
1707 till Ryssland, blev officer där och
utmärkte sig i kriget mot Sverige. L. blev
tsarens generaladjutant
och sändes 1710 till
Danmark, där han
sedan utvecklade en
omfattande
verksamhet som dansk officer
och diplomat. 1726
blev han stiftamtman
i Aarhus, 1730
»over-krigssekretær» och
1738 general. Han
utövade stort inflytande
på utrikespolitiken i
franskvänlig riktning.
Ätten utdog 1922. Mo-
nogr. av A. P. Tuxen (1924). P. E-t.
Lövestad, socken i Malmöhus län, Färs
härad, vid länsgränsen, på Linderödsåsens (se
d. o.) sluttningar; 55,21 kvkm, 2,431 inv. (1930).
I v. de skogiga L:s åsar. 3,916 har åker,
321 har skogsmark. Egendom: L:s
kungsgård. Vid Ystad—Eslövs järnväg
stationssamhället L. (omkr. 400 inv.). Ingår i L:s och
Fågeltofta pastorat i Lunds stift, Färs kontr.
Lövfoder, se Lövträd.
Lövgren, Nils, biskop (1852—4920). Blev
fil. lic. i Uppsala 1881, prästvigd 1886,
utnämndes 1883 till lektor i Umeå, 1884 i
Örebro, 1885 i Uppsala samt till kyrkoherde i
Gävle 1889 och biskop
i Västerås 1900. L.,
som tillhörde en
utpräglat ortodox
riktning, blev särskilt
uppmärksammad som
kyrklig organisatör
och tog initiativ till
såväl Svenska
diakonanstalten (1898) som
Svenska kyrkans
diakonistyrelse (1910).
Bland L:s utgivna
skrifter märkas
»Kyrkohistoria till
skolor
nas tjänst» (1888; flera uppl., omarb. av H.
Levin), »Hvarför arbeta vi för svenska
kyrkan?» (1900) och »Anvisningar för
barngudstjänster» (1912). L. var dessutom
initiativtagare till och medred. för samlingsverket »Vår
kyrka». L. förenade mångsidig begåvning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
