Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MacDonald, James Ramsay - Macdonald, sir John Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
Macdonald
554
år tidningsman, slöt sig 1893 till Independent
labour party som agitator och satt 1901—04
i Londons grevskapsråd. M. var 1900—11
sekr. i Labour representation committee och
ledde dess arbete för
valsamverkan mellan
olika
arbetarsammanslutningar och
tillkomsten av ett
självständigt arbetarparti
i underhuset (se L
a-b o u r party). 1906
invaldes han i
underhuset samt var 1906—
09 ordf, i Independent
labour party och 1911
—14 ordf, för
underhusets arbetarparti,
Labour party. Sina
intryck från en färd till Sydafrika efter
boerkrigets slut skildrade han i »What I saw in
South Africa» (1902). Efter en studieresa till
Indien skrev han »The awakening of India»
(1910), och 1913 besökte han ånyo Indien,
nu som medlem av en kunglig kommission
rörande indiska förvaltningsreformer.
Hithörande problem behandlade han i »The
go-vernment of India» (1919). Han hade ivrigt
arbetat för arbetarpartiets anslutning till
den socialdemokratiska Andra
internationa-len och var många år medlem av dennas byrå.
M. måste 5 aug. 1914 frånträda sin
ledarställning i Labour party, enär han skarpt
kritiserat Greys utrikespolitik och bestämt motsatt
sig Englands av partiets flertal gillade
deltagande i världskriget. Han slöt sig kort
därpå till en brittisk ambulans i Belgien men
arresterades och hemsändes på order av
brittiska militärmyndigheter. Under krigsåren
talade M. sällan i underhuset men uppträdde
stundom vid demonstrationer för
samförstånds-fred. M:s fredspropaganda kostade honom
vid valen i dec. 1918 hans underhusmandat,
men sedan 1922 har han utan avbrott tillhört
huset. 1921 blev han ånyo ledare för dettas
arbetarparti, fick, då ministären Baldwin
störtats, i uppdrag att bilda ny ministär, 22
jan. 1924 — första gången arbetarpartiet
intog regeringsställning i England — och
innehade i denna även utrikesportföljen. Hans
första åtgärd var att erkänna Sovjetryssland
och förbereda förhandlingar om ett engelsk
-ryskt handelsavtal. M:s politik i
skadestånds-frågan (se d. o.) gick ut på att få slut på den
franska Ruhrockupationen i samband med
tillkomsten av ett nytt skadeståndsavtal med
Tyskland. Genom personliga förhandlingar
med den radikale franske konseljpresidenten
Herriot förberedde M. antagandet på en
konferens i London (juli—aug. 1924) av den s. k.
Dawesplanen för Tysklands
skadeståndsbetal-ning. Vid ett besök på Nationernas förbunds
församlingsmöte i Genève (sept.) tog han ett
uppmärksammat initiativ i avrustningsfrågan.
Kraftiga åtgärder vidtogos för bostadsnödens
bekämpande, och statshjälpen till de
arbetslösa ökades. Egyptiska nationalistkrav på
brittisk utrymning av Sudan avvisades av M.
med skärpa. Ministären var för sin tillvaro
beroende av liberalt stöd, och dess ställning
försvagades väsentligt genom preliminärt
ingående (6 aug.) av ett ekonomiskt ogynnsamt
handelsfördrag med Ryssland; när den, såsom
allmänt ansågs under påtryckning av
arbetarpartiets radikala flygel, lät inställa ett åtal
för uppvigling, vållades därav 8 okt. ett
nederlag i underhuset. M. skred då till
parla-mentsupplösning, men vid nyvalen vunno de
konservativa en glänsande seger (29 okt.), och
ministären avgick då omedelbart (4 nov.).
M., vars socialism alltid varit revisionistisk,
hade som premiärminister ofta attackerats av
partiets ytterlighetsmän, bl. a. för den strävt
avvisande hållning han intagit mot
kommunisterna, och därav föranleddes 1927 öppen
brytning mellan honom och Independent
labour party. I underhuset var han emellertid
alltjämt arbetarpartiets ledare, och efter dess
stora valseger 31 maj 1929 blev han (5 juni)
ånyo premiärminister, denna gång med A.
Henderson som utrikesminister. Han stödde
energiskt sin finansminister, Ph. Snowden,
som på en konferens i Haag (aug.)
framgångsrikt förfäktade Englands intressen i
skade-ståndsfrågan (se d. o.), och själv förberedde han
genom ett besök hos president Hoover hösten
s. å. upptagandet av nya förhandlingar om
marin rustningsbegränsning, vilka 1930 ledde
till en partiell överenskommelse. Däremot
kunde ministärens strävanden att bekämpa
arbetslösheten ej hindra, att denna väsentligt
tilltog (över 2 mill. arbetslösa sept. 1930). —
M. är en ideellt lagd, djupt religiös
personlighet, »en covenanter i modern politik». Hans
utrikespolitiska insats 1924 bidrog väsentligt
att rubba krigspsykosens välde i den
europeiska politiken, och honom tillkommer
kanske den största förtjänsten av den engelska
arbetarrörelsens måttfulla karaktär.
M. har, utom redan nämnda skrifter,
utgivit bl. a. »Socialism and government» (2 bd,
1907), »Labour and the Empire» (s. å.),
»Socialism after the war» (1919), »Socialism:
critical and constructive» (1921) och »The
foreign policy of the labour party» (1923). —
Litt.: Iconoclast, »The man of to-morrow»
(1923) och »J. R. M. 1923—25» (1925); G.
Glasgow, »M. as diplomatist» (1924); H.
Hes-sell Tiltman, »J. R. M.» (1929). V. S-g.
Macdonald [møkdå’nold], sir John
Alexander, kanadensisk statsman (1815 “/i—
91 6/o). Emigrerade med sina föräldrar 1820
från Skottland till övre Kanada, blev 1834
advokat, 1844 led. av
provinsförsamlingen,
satt i flera
ministärer och var en kort
tid 1857 övre
Kanadas premiärminister.
Han verkade ivrigt
för en federativ
förening av de brittiska
kolonierna i
Nordamerika samt blev,
när föreningen
omsider genomförts, 1867
den förste
premiärministern i Dominion of
Canada, som då bestod av prov. Quebec,
Ontario, Nova Scotia och New Brunswick. Han
ledde organisationen av den nya
sammanslutningen och medverkade till dess utvidgning
(se Kanada, sp. 241). Ministären störtades
1873, men från 1878 till sin död var M. ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
