Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Madzia—Maestro
594
gades något genom hans aristokratiska
skygghet för den stora massan. M-s minnen
ut-kommo 1887, med tillägg 1917. P. E-t.
Madzia, en Svenska missionsförbundets
missionsstation i Moyen-Congo, Franska
Ekva-torialafrika, öppnad 1909.
Maecènas, G a i u s, romersk riddare av
förnäm etruskisk börd, möjl. efter sitt möderne
även kallad C i 1 n i u s (d. år 8 f. Kr.).
Deltog på triumvirernas sida i slaget vid Filippi
(42 f. Kr.) samt var sedan en förtrolig vän
och rådgivare till Octavianus, bl. a. anlitad
vid avslutandet av fördragen med Antonius
i Brundisium (år 40) och Tarent (år 37).
Under M:s senare år grumlades, antagl. på
privata grunder, förhållandet mellan M. och
kejsaren, och M:s politiska betydelse upphörde.
Han var känd för en epikureisk livsföring,
vilken stod i samband såväl med hans lynne
som med den filosofiska uppfattningen inchn
den vittra krets, som slutit sig kring honom
och för vilken hans rikedom tillät honom att
vara en mycket verksam beskyddare. Än i dag
brukas hans namn för att beteckna en
vetenskapens och konsternas gynnare (mecenat).
För M:s minne har sörjts bl. a. av Vergilius
(genom »Georgica»), Propertius och framför
allt Horatius. Hans egna litterära försök
besvärades av en konstlad stil. E. St.
Maercker [mä’r-], Georg, tysk militär
(1865—1924). Blev officer 1885, förde under
världskriget 1916—17 en brigad, senare en
division och bildade dec. 1918 en frivillig
landsjägarkår, i nov. 1919 omdanad till 16:e
riksvärnsbrigaden. Med denna återställde M.,
som s. å. blev generalmajor, ordningen i
Sachsen och Thüringen samt gav
nationalförsamlingen i Weimar välbehövligt militärt
skydd. Han fick avsked kort efter
Kappkuppen 1920. M. utgav »Vom Kaiserheer zur
Reichswehr» (2:a uppl. 1921). V. S-g.
Mærcker [mä’r-], Heinrich Max, tysk
lantbrukskemist (1842—1901). Blev 1864 fil. dr
i Greifswald, var från 1871 till sin död
föreståndare för försöksanstalten i Halle samt
blev 1872 e. o. och 1892 ord. prof, i
lant-brukskemi vid univ. där. M:s arbeten
ägnades i synnerhet gödselläran samt sprit- och
betsockerindustrien. På Lauchstädt
anordnades 1895 en försöksgård, som under hans
ledning utvecklades till en av de främsta i sitt
slag. Likaså blev det lantbrukskemiska
laboratoriet i Halle en verklig mönsteranstalt.
Viktigast av M:s många skrifter äro
»Hand-buch der Spiritusfabrikation» (1877; 8:e uppl.
1903), »Die Kalisalze und ihre Anwendung in
der Landwirtschaft» (1880; 3:e uppl. 1905)
och »Die Kalidüngung» (1893). H. J. Dft.
Maerlant [mä’r-], Jacob van, flamländsk
medeltidsskald (1235—99?), redan under sin
levnad ansedd såsom den flamländska
diktkonstens fader. M. lånade sitt namn från
socknen Maerlant på ön Oost-Voorne (nu
Brielle), där han tillbragte en del av sin
ungdom; han dog enl. traditionen som
stadsskri-vare i Damme. Han skrev först enl. tidens
smak digra romaner på vers. Hit hör bl. a.
»Historie van Troyen», en bearb. efter Bénoit
de S:t More och antika källor (utg. 1889—92).
Sedermera övergick M., som förmodligen
tillhörde lägre klerikala kretsar, helt till
moraliserande och populärvetenskaplig produktion.
Barnporträtt av Nicolaes Maes.
Här märkas »Naturen bloeme» (utg. 1878), en
kompilation efter »De naturis rerurn» av
Thomas av Cantimpré, och framför allt »Spieghel
historiael» (utg. 1857—63), en bearb. av
»Spe-culum historiale» av Vincentius av Beauvais.
Såsom verklig skald framträdde M. endast i
strofiska dikter (utg. under titeln »Strophische
gedichten» senast 1918), versifierade samtal
i skilda ämnen med diktarens vän Martijn.
Litt.: J. te Winkel, »Maerlants werken» etc.
(2:a uppl. 1892). E. Rth.
Maes [mäs], Nicolaes, holländsk målare
(1632—93). M. blev 1648 elev hos Rembrandt
i Amsterdam, som starkt påverkade hans
utveckling; man har kallat M. Rembrandts
bästa elev. Efter 1654, sedan M. lämnat
mästarens verkstad, tillkommo hans mest
personliga arbeten, heminteriörer och genrebilder
med ljus och mörker i en mjukt nyanserad
skala, som visar hans fina färgsinne.
Porträttmålningar av M. från de senare åren lida
av falskt patos i färg och poser, vilket gör,
att man t. o. m. antagit dessa
ålderdoms-arbeten vara utförda av en annan M. Litt.:
W. R. Valentiner, »N. M.» (1924). E. L-k.
Maestå [maesta’], it., majestät; i
konsthistorien namn på bildframställningar av den
på en tron sittande madonnan,
»himmels-drottningen». Se Duccio di
Buonin-segna ang. dennes berömda M. — Jfr M
a-i e s t a s Domini.
Maestlin [mä’st-],Moestlin, Michael,
tysk astronom (1550—1631). Blev 1580 prof,
i matematik i Heidelberg och 1583 prof, i
Tübingen. M., som var en förtjänstfull
astronom och bl. a. förklarat uppkomsten av
månens askgrå ljus, är särskilt bekant på grund
av att han var Keplers lärare. K. Lmk.
Maestoso [maestå’så], it., mus., majestätiskt.
Maestro [mae’strå], it., mästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
