Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Magasin - Magasin för Konst, Nyheter och Moder - Magasinsgevär - Magainsstaten - Magblödning - Magdahl-Nielsen, Johannes - Magdala, el-Medjdel - Mgadala, Makdala - Magdalarött, Naftalinrött, Sudanrött - Magdalena, Rio - Magdalenahem - Magdalenanunnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magasin—Magdalenanunnor
599
Hans mycket intressanta, mångsidiga och
livfulla skildring av folk och seder i det
dåtida Sverige är utg. i sv. övers, (med inl.
och kommentar) av C. M. Stenbock (1912;
jfr rec. i Hist. Tidskr. 1913). Litt.: E.
Tegnér, »Svenska bilder från 1600-talet» (1896);
it. biogr. av S. Fermi (1903). B. H-d.
Magasin (fr. magasin), förrådshus,
förvaringsrum; handelsbod; patronrum, se
Hand-eldvapen, sp. 448; tidskrift (t. ex.
Lör-dagsmagasinet); äldre form även m a g a z i n.
Magasin för Konst, Nyheter och Moder,
månadsskrift juli 1823—dec. 1844 med text
och planscher, fortsättande Konst- och
Nyhetsmagasin, som efter samma plan
utgivits juli 1818—juni 1823. Utgivare var
kammarherre F. B o i j e, som själv författade
det mesta av texten samt litograferade eller
graverade de flesta planscherna. B. L.*
Magasinsgevär, äldre benämning på
repetergevär, se H a n d e 1 d v a p e n, sp. 448.
Magasinsstaten, kollektiv benämning på
personer, som från mitten av 1700-talet till
1870-talet av staten fast avlönades för att
i huvudstaden och alla län handha kronans
spannmålsrörelse. De byggnader, i vilka
kronans spannmålsräntor förvarades, kallades
krono magasin. Magasinsväsendets
ordnande kan räknas från 1748, då K. m:t
resolverade, att allmogen icke längre skulle
tilllåtas att lösa skattespannmålen med
penningar. Räntan, kronotionden,
kronoarren-det o. s. v., bestående mest i råg och korn,
skulle forslas till »närmaste kronomagasin».
Magasinsväsendets ledning överlämnades 1794
till kommitté,rade vid Allmänna
maga-sinsinrättningen, och 1798 övertog
Allmänna magasinsdirektionen
såväl statens magasinsväsen som
kronobage-rierna och fältproviantmagasinen. Under
1800-talet minskades alltmer
spannmålsleveran-serna, och då räntan och tionden omsattes i
penningar samt penningarrenden infördes i
st. f. spannmålsarrenden, blev hela
magasins-inrättningen överflödig. Genom k. br. 14 juni
1871 förordnades, att kronomagasins- och
kronobagerirörelsen i landsorterna skulle med
1871 års slut upphöra. En del magasin hade
redan förut indragits. Kbg.*
Magblödning kan dels äga rum som
kräk-ning (haemaiémesis, av grek. hal’ma, blod,
och e’mein, kasta upp), dels vara s. k. ockult,
ej direkt synlig. Vid blodkräkningen gäller
det att avgöra om det uppkräkta blodet
verkligen kommer från magsäcken och ej är
ned-svalt från munhåla el. näsa (jfr
Lungblöd-n i n g). — Orsak till m. äro särskilt magsår
och magkräfta men också våld, giftverkan
och stagnation av blodet i vena portae (t. ex.
vid levercirrhos). M. kan många gånger vara
första symtomet på magsår el. kräfta men
har dock ofta förebud, dels såsom smärtor i
maggropen, dels de vid sekundär blodbrist
vanliga, t. ex. svindel, öronsusningar,
van-maktsanfall och blekhet. — Vid magsår är
blödningen i allm. stor (kan uppgå till mer
än en liter) och av ljusare färg. Blodet från
kräftsvulstens såriga yta kommer däremot
i smärre mängder åt gången och hinner
därför att omvandlas av magsaften, så att det
antar ett kaffesumpliknande utseende. Då
ingalunda alla m. framkalla kräkning, är
600
undersökningen av avföringen bästa sättet
att få reda på om en m. föreligger.
Avföringarna vid m. äro vanl. svarta,
tjärlik-nande, och de kemiska
undersökningsmetoderna äro enkla. — Den omedelbara följden
av en m. kan utom blodkräkning vara de
ovannämnda symtomen på sekundär anemi.
Absolut stillaliggande är nödvändigt, gärna
med isblåsa på maggropen, svält samt
tillkallande av läkare. Se vidare
Magsjukdomar. E. L-g.
Magdahl-Nielsen, Johannes, dansk
arkitekt (f. 1862), blev 1912 kungl.
byggnadsinspektör och 1914 medl. av akademirådet.
Bland M:s talrika byggnadsverk märkas flera
kyrkor i Köpenhamn och på danska
landsbygden, skola, sjukhus, ålderdomshem m. m.
i Svepdborg (i dansk småstadskaraktär) samt
landsbiblioteket i Reykjavik. M. är sedan
1918 ledare av restaureringen av Kronborgs
slott. G-g N.
Ma’gdala, nu e 1 - M e d j d e 1, by i
Palestina, på v. stranden av Gennesaret, Maria
Magdalenas födelseort.
Ma’gdala, M a’k dala, fordom bergfästning
i Abessinien, 240 km s. ö. om Gondar. Där
residerade negus Teodor, som 1868 kom i krig
med engelsmännen (se Abessinien). 13
april s. å. intog en engelsk ^xpeditionskår
under sir R. Napier M., som därpå förstördes.
Ma’gdalarött, Naftalinrött,
Sudan-rött, ett till safraninerna hörande
naftalinfärgämne. M. är ett mörkbrunt pulver och
nyttjas vid färgning av siden
(naftalinrosa). I. B.
Magdalena [magöalä’na], Rio, flod i
Colombia, Sydamerika. Upprinner på
Central-kordilleran, flyter i en bred dal mellan
öst-och Centralkordilleran och därpå över
slättlandet i n., delar sig här i två huvudarmar
och utfaller med ett brett delta i Karibiska
havet. Flodarmarna omsluta en mängd öar,
störst den sumpiga Mompés. 1,640 km lång,
segelbar omkr. 1,500 km; n. om Honda en
rad forsar och vattenfall. Vattenföringen vid
mynningen är i medeltal 7,500 kbm i sek.
M. mottager omkr. 500 bifloder, den största,
Cauca, från vänster.
Magdalenahem, förr vanlig benämning på
välgörenhetsanstalter, som åsyfta att
upptaga lösaktiga kvinnor och förmå dem att
återgå till ett sedligt leverne. Namnet har
tagits från den i N. T. (Luk. 7) omtalade
»synderskans» traditionella identifiering med
Maria från Magdala. Numera pläga dylika
anstalter ha andra benämningar, som ej så
direkt ange skyddslingarnas föregåenden. —
Magdalenahemmet i Stockholm
upprättades 1852, måste 1856 av brist på
lämplig personal och lokal avbryta sin
verksamhet men återuppstod 1857 under
diako-nissanstaltens ledning och upphörde 1888.
Magdalenanunnor (ty. Magdalenen-Nonnen,
Dl agdalenerinnen), kvinnliga ordensföreningar
för upprättande av fallna kvinnor. Sådana
föreningar inrättades flerstädes under
medeltiden men gingo snart tillbaka; nu finnes
blott ett par kloster kvar. 1866 stiftades en
kongregation av Heliga Maria
Magdalenas dominikannunnori
Frankrike, nu med ett par kloster i Belgien. Litt.:
M. Heimbucher, »Die Orden und Kongrega-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
