Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magdeburgcenturierna—Magersfontein
603
varig belägring. Genom en bestämmelse i
westfaliska freden (1648) kom M. 1680 till
Brandenburg. Efter slaget vid Jena i
fransmännens händer, hörde staden 1807—13 till
konungariket Westfalen. Litt.: E. A. Wolter,
»Geschichte der Stadt M.» (3:e uppl. 1902);
R. Meyer, »Geschichte der
deutsch-reformier-ten Gemeinde zu M.» (2 bd, 1914). Om
striderna vid M. 1630—31 se Falkenberg,
D. von, och där anförd litt. För stiftet
M. se H. Kretzschmar, »Geschichte des
Re-gierungsbezirks M.» (i »Historisches
statisti-sches Handbuch für den Regierungsbezirk
M.», I, 1927). Å.S-n.
Magdeburgcentürierna (lat. Centüriæ
mag-deburge’nses), ett av grundliga källstudier
utmärkt kyrkohistoriskt verk, »Ecclesiastica
historia» etc., i 13 foliobd (utg. i Basel 1559
—74) och författat av Flacius Illyricus m. fl.
för att bevisa protestantismens
överensstämmelse med den ursprungliga kristendomen.
Varje band innehåller en centuria, ett
århundrades historia. Mot detta arbete
riktade C. Baronius (se d. o.) sina »Annales
ecclesiastici». Hj. H-t.*
Magdeburgska halvkloten, fys., se G u
e-r i c k e.
Mage. Hos ryggradslösa djur betecknas
ofta som m. utvidgningar av den främre delen
av tarmkanalen, vilka funktionellt endast
delvis och anatomiskt ej alls motsvara
ryggradsdjurens m. Denna kännetecknas av
förekomsten av magsaftkörtlar men är hos lägre
ryggradsdjur vanl. ej tydligt avgränsad från
matstrupen. Hos fåglarna är m. uppdelad i
en med magsaftkörtlar försedd körtelmage
och en, särskilt hos fröätare, väl utbildad
rauskelmage (jfr Fåglar). En dylik äga
även krokodilerna. Däggdjurens m. liknar i
stort sett människans. Hos vissa former, som
svälja sin föda hel, ss. valar, och växtätare,
ss. idisslare (jfr d. o.), några gnagare,
siren-djur, flodhäst m. fl., är m. uppdelad i flera
avdelningar med olika funktioner. — Om
människans m. se Magsäcken. T. P.
Magellan [møgeJon], eng. namnform för
M a g a 1 h ä e s.
Magellansundet [sv. uttal mageljä’n-], M
a-galhäes’ sund, skiljer sydamerikanska
fastlandet från Eldslandsarkipelagen. Från Kap
Vfrgenes och Punta Catalina vid Atlanten till
Kap Pilar vid Stora oceanen omkr. 600 km,
sundets bredd 4—33 km. Djupet är i v. delen
flera hundra m, i ö. sällan mer än 80 m. I
ö. delen uppgår skillnaden mellan ebb och
flod ända till 13 m. Sjöfarten försvåras av
våldsamma västliga vindar. Sundets båda
stränder tillhöra Chile. Det genomseglades
f. ggn 1520 av F. de Magalhäes.
Magelungen, långsträckt insjö på n.
Södertörn, inom Brännkyrka församl., Stockholm,
och Huddinge socken, Stockholms län; 6 km
lång, 21 m ö. h., 13,4 m djup. Avrinner till
Drevviken. Sedan 1928 är fågellivet fridlyst
i hela M. och sedan 1930 fiske förbjudet på
Stockholms stads område.
Magendie [ma^ädi’], Frangois, fransk
fysiolog (1783—1855), sedan 1831 prof, vid
Collège de France. M. upptäckte först
lagen om de främre och bakre
ryggmärgsröt-ternas olika uppgift. Den experimentella
toxikologien har honom att tacka för många
604
arbeten av utmärkt värde. M. skrev bl. a.
»Formulaire pour la préparation et 1’emploi
de plusieurs nouveaux médicaments» (1821;
9:e uppl. 1836; sv. övers. 1827), »Legons sur
les phénomènes physiques de la vie» (4 bd.
1836—42) och »Legons sur les fonctions et les
maladies du système nerveux» (2 bd, 1839).
Led. av sv. Vet.-akad. 1831. R. T-dt.*
Magenta [mad-gä^ta], stad i it. prov.
Milano, 6 km från Ticino och 24 km v. om
staden Milano; 9,896 inv. (1921). I M. Italiens
största tändsticksfabrik med omkr. 1,800 arb.
— 4 juni 1859 utkämpades vid M. ett slag
mellan österrikarna under Gyulai samt
förbundna franska och sardinska trupper under
Napoleon III. I centern och på fransmännens
högra flygel blev striden oavgjord, men
segern vanns genom general Mac Mahons anfall
på vänstra flygeln; själva staden besattes av
honom 4 juni på kvällen. Mac Mahon
utnämndes på slagfältet till hertig av M. Ty. monogr.
av R. v. Caemmerer (1902). M. B-dt.
Mager (grek, ma’g os, lat. ma’gus, av
forn-iranskt maga, magu), enl. Herodotos en av
de sex klasser, i vilka det mediska folket
var indelat. Ordet förekommer tidigare på
Behistaninskriften (omkr. 514 f. Kr.).
Möjligt är, att m. utgjorde en föriransk klan
av religiös-politiska ledare, som på
persisk tid visste att upphäva sig till ett
mäktigt, ärftligt prästerskap inom mazdeismen
(se d. o.). Under den zarathustriska
renässansen under sasaniderna (226—641 e. Kr.) voro
m. den kanske inflytelserikaste klassen i
samhället. I N. T. är på ett ställe (Apg. 13: 8)
mager = trollkarl, medan de mager (»vise
män från österlandet», Matt. 2), som kommo
till Jesusbarnet, sättas i förbindelse med
drömtydning och astrologi. Jfr J. H. Moulton,
»Early Zoroastrianism» (1913). J. Ch-r.
Magersfontein [mä’gorsfåntéin], höjdparti i
Oranjefristaten, Sydafrika, omkr. 25 km s. om
Kimberley och omkr. 10 km n. om Modder
river. Där stod 10—11 dec. 1899 ett slag
mellan omkr. 7,000 boer under general P. A.
Cronje (se d. o.) och en brittisk häravd., omkr.
12,000 man, under lord Methuen (se d. o.).
Mot boernas av fältbefästningar förstärkta
ställningar på och vid foten av höjderna
framgick natten till 11 dec. höglandsbrigaden
(general Wauchope). Den råkade snart i
oordning på grund av boernas överraskande eld
och tvangs genom motanfall av boerna till
återtåg. Nya brittiska anfall av två andra
brigader och artilleri misslyckades, och 12
dec. på morgonen gav Methuen order om
återtåg. Hans förlust var omkr. 1,000 man.
På boersidan utmärkte sig särskilt
skandinaviska kåren (omkr. 100 man, mest
svenskar; 50—60 man deltogo i själva
striden). Kåren hade en mycket utsatt ställning
och blev nästan fullständigt tillintetgjord (28
döda, därav 15 svenskar, 13 sårade). På den
plats, där kåren kämpat, avtäcktes 25 april
1908 ett ståtligt minnesmärke, en 6 m hög
bautasten av svensk granit, vartill medel
insamlats i Sverige, Finland, Danmark och
Norge. I Stockholm, Helsingfors, Oslo och
Köpenhamn samt på slagfältet firades 11 dec.
1924 slagets 25-årsminne. Därvid instiftades
ett vandringspris mellan de nordiska
huvudstädernas skytteföreningar. Jfr E. Stålberg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
