Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Magisterkonferensen—Magistratus
608
fie magister eller blott magister. Titeln
utdelades vid en högtidlig magisterpromotion,
och m. fick vanl. rätt att föreläsa och
undervisa (m. döcens). Även föreståndaren för en
klosterskola kallades m. (m. scholärum). I
Sverige brukades ordet m. allmänt som
liktydigt med »lärare», varför titeln fil. mag.
1863 i Uppsala utbyttes mot fil. dr och
pro-motionen kallades filosofie doktorspromotion.
Universitetsstadgan av 27 nov. 1908 införde
titeln fil. mag. för den, som avlagt fil.
äm-betsexamen (lärarexamen). — Vid s. k.
sim-promotioner utdelas magistertiteln
(»sim-magister») som den högsta belöningen. J. C.*
Magisterkonferensen, dansk examen,
motsvarande svensk lic.-examen. Den, som
avlagt m., bär titeln magister artium el.
magister scientiarum. P. E-t.
Magi’ster Majestätis, en av J. Roosval
(»Utställningen af äldre kyrklig konst i
Strängnäs 1910, Studier», 1913) införd beteckning
för en okänd stenskulptör, verksam vid
mitten av 1100-talet, vilken ibland i relief
återgivit Maiestas Domini (se d. o.). M., som
tagit intryck av Hegvalds (se d. o.) nordiska
och Lunds domkyrkobygges lombardiska
stilelement, är mästare till rikt skulpturprydda
dopfuntar i bl. a. Ekeby, Lokrume och Valls
kyrkor på Gotland, i Valleberga och Tryde
kyrkor i Skåne (se Dopfunt, bild 5, och
Gloria, bild) samt till Hablingbo kyrkas
nordportal. Barlingbo (se d. o., med bild)
kyrkas dopfunt torde få tillskrivas en något
äldre, om Magister Majestatis påminnande
skulptör. E. L-k.
Magistral (jfr Magister), mästerlig,
imponerande.
Magistralformel (av lat. magi’ster, se d. o.),
farm., officinell formel för sammansatt
läkemedel, av läkare föreskrivet under särskilt
namn, t. ex. Pulvis magnesiae cum rheo,
Pi-lulae ferratae Blaudii o. s. v. (Ljd.)
Magisträt. De svenska städernas styrelse
utgjordes enl. den allmänna stadslagen under
medeltiden av fogden som konungens och av
rådet som stadens representant. Rådet bestod
av borgmästare och rådmän, vilkas antal
växlade efter de olika städernas storlek.
Rådet utövade under benämning rådstu(vu)rätt
domsrätt inom staden men hade även
administrativ myndighet. I denna egenskap
utfärdade rådet allmänna stadgar ang.
hushållning, näringar och stadens styrelse samt
handhade förvaltningen av stadens egendom
och skötte byggnadsväsendet, renhållningen
in. m. Under mitten av 1600-talet började
rådet som administrativ myndighet att kallas
m. och övergick från att vara en kommunal
myndighet till att bli en statlig. Fogden
upphörde samtidigt att deltaga i stadens styrelse,
och hans befattning övertogs i viss mån av
landshövdingarna, huvudsaki. i form av deras
kontrollerande myndighet över m:s
verksamhet. Då m. blev en statlig myndighet,
framträdde behovet av ett nytt kommunalt organ
för tillvaratagande av stadsbefolkningens
intressen. Ett sådant fick man i »de äldstes
råd», vilket fick viss medbestämmanderätt
järnte m. i stadens kommunala
angelägenheter. Senare uppstodo andra kommunala
myndigheter för olika ändamål, ss. fattigvård
och brandskydd. Under 1800 talet
överflyt
tades städernas finansförvaltning från m. till
drätselkammaren. Genom 1862 års lag om
kommunalstyrelse i stad ersattes de äldstes
råd av stadsfullmäktige i större och av
allmän rådstuga i mindre städer. M:s
verksamhet blev härigenom i väsentlig grad
kringskuren. Från att ha utövat ett reellt
inflytande på stadens styrelse fick m. nu en
närmast övervakande verksamhet över de
olika kommunala styrelseorganen. M:s
verksamhet finnes angiven bl. a. i lag om
kommunalstyrelse i stad 6 juni 1930.
Civiläktenskap ingås inför m. I Stockholm utövar
överståthållareämbetet en del av de befogenheter,
som i andra städer tillkomma m. En avd. av
Stockholms m., Förmyndarkammaren (se d. o.),
har vård och inseende över förvaltningen av
omyndigas, frånvarandes och okända arvingars
medel. M. består som förvaltningsmyndighet
av samma personer som rådhusrätten, stadens
dömande myndighet, näml, av borgmästare
och rådmän samt i vissa städer av en
ma-gistratssekreterare. Borgmästaren är m:s ordf.
I städer, där m. ej finnes, utövas m:s
administrativa och kommunala åligganden av
stadsstyrelsen (se d. o.).
I Danmark kan enl. lag 1919 i större
städer tillsättas en m., bestående av borgmästare
och rådmän, om byrådet (se d. o.) genom
kommunal stadga så bestämmer. I Norge
upphävdes magistratsinstitutionen genom lag
1917, som trädde i kraft 1922. I alla Finlands
städer finnes en m. med befogenhet likartad
den svenskas. Ldht.
Magistratspredikan (R å d s t u r ä 11 s p r
e-dikan), benämning på den gudstjänst, som
enl. kyrkolagens föreskrift och gammal hävd
vid varje års början hålles för en magistrats
(rådsturätts) ledamöter.
Magistratssekreterare utnämnes i
Stockholm av K. m:t inom ett tremannaförslag,
uppsatt av stadens kommunalt
röstberättigade inv. (se R. F. § 31). I andra städer väljes
m. av stadsfullmäktige. Fullmakt utfärdas av
länsstyrelsen (se Magistrat). Ldht.
Magistratus, lat. (av magi’ster, se d. o.),
beteckning i det republikanska Rom både för
ett genom folkval beklätt ämbete och för dess
innehavare. M. antages urspr. blott ha
betecknat högsta myndigheten, men kretsen av
m. vidgades, då offentliga uppgifter, som
bestritts av på annat sätt utsedda
förtroendemän, lämnades åt folkvalda myndigheter (t.
ex. kvestorerna) och då vissa av den högsta
myndighetens göromål uppdrogos åt särskilda
ämbetsmän (t. ex. censorer och pretorer). Till
m. räknades även vissa icke folkvalda
funktionärer, vilkas ämbeten betraktades som
avläggare av konungamakten, interreæ,
diktatorn och hans magister equitum. M. indelades
på flera sätt. Viktig är indelningen i m.med och
utan imperium (se d. o.). Till den förra
klassen hörde bland ordinarie m. konsulerna och
pretorerna. övriga m. tilläde man blott
po-testas, ämbetsmyndighet; bland dem voro
edi-lerna och kvestorerna mest framträdande.
Tidigt fingo plebejernas på concilia plebis
utsedda förtroendemän, de plebejiska edilerna
och folktribunerna, karaktären av m. (m.
plebeii).
De ord. ämbetsmännen, oavsättliga och
fredade för åtal, innehade, utom censorerna, äm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
