Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magistratus - Magkatarr - Magkramp - Magkräfta - Maglarp - Maglehem (socken) - Maglehem (egendom) - Maglemose - Maglesten - Magma - Magmun - Magna charta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magkatarr—Magna charta
609
betet ett år. Utom Rom kunde
ämbetsinne-h^varen fortsätta sin funktion som
»proma-gistrat» (prokonsul, propretor, prokvestor).
En fullständig cursus honorum
(ämbetsmannabana) skulle omfatta kvesturen, preturen
och konsulatet. Mellan kvesturen och
preturen kunde man bekläda folktribunatet. ett
edilsämbete el. båda delarna. Censuren
anförtroddes mest åt f. d. konsuler. För
tillträde till m. fordrades fri (i äldre tider
patri-cisk) börd.
Under kejsartiden fick
ämbetsmannaväsen-det genom bortfall av folkvalet en helt
förändrad karaktär. Ett avlönat ämbetsmannastånd
uppkom, särskilt utvecklat under
Diocletia-nus och Konstantin. — Termen magistratus
brukades även om de romerska koloniernas
och municipiernas ämbetsmän. E. St.
Magkatarr, med., se Magsjukdomar.
Magkramp, med., dets. som k a r d i a 1 g i
(se d. o.).
Magkräfta, se M a g s j u k d o m a r, sp. 636.
Jfr även Kräfta.
Maglarp, socken i Malmöhus län, Skytts
härad, på Skånes sydkust, närmast v. om
Trälleborg; 10,oi kvkm, 579 inv. (1930).
Bördig slättbygd (Söderslätt), i ö. genomfluten
av Albäcksån. 878 har åker; skog saknas. I
socknens n. ö. hörn M:s ödekyrka från äldre
medeltiden. Vid kusten fiskläget Skåre (se
d. o.) och Stavstensudde, där Karl XII
landsteg 1715. M. ingår i Trälleborgs och M:s
pastorat i Lunds stift, Skytts kontrakt.
Maglehem, socken i Kristianstads län,
Gärds härad, mellan Hanöbukten och
sydligaste delen av Linderödsåsen; 31,60 kvkm,
1,024 inv. (1930). Slättbygd, längs kusten
sanddyner, på åssluttningen skogsdungar.
1,592 har åker, 504 har skogsmark. Ingår i
M:s och Hörröds pastorat i Lunds stift,
Gärds kontrakt.
Maglehem, egendom i Ravlunda socken,
Kristianstads län, nära s. Hanöbukten; 2,228
har, därav 443 har åker; tax.-värde 722,400
kr. (1928). Äges av greve E. Piper.
Mäglemose [-måso], »den stora mossen», en
vid Mullerup mellan Kalundborg och Korsör
på Själlands västkust belägen torvmosse med
Nordens äldsta boplats, härrörande från
An-cylustid, d. v. s. äldre delen av
övergångsskedet mellan äldre och yngre stenålder.
Undersökningen börjades 1900 och utfördes av
G. Sarauw, som i ett 0,2—1 m mäktigt lager
funnit 20,371 föremål. Torven har bildats på
snäckgyttja i en nu uttorkad sjö, som vid
bebyggelsetiden var omkr. 2 m djup.
Boplatsen anses ha varit belägen på en smal
landtunga el. på en ö i sjön; av floran förhärskar
tallen, av faunan älgen. Bland fornsakerna
intaga benredskapen (harpuner, prylar,
dol-kar, yxor m. m.) främsta platsen jämte
redskap av horn. Flintföremålen, varav skrapor
och knivar äro talrikast, äro oslipade;
lerkärl saknas. Efter M. kallas ofta den period,
som boplatsen representerar, för M a g 1 e m
o-setid. Se Europas förhistoriska
tid, sp. 1185, samt Stenåldern. — Litt.:
G. Sarauw, »En stenaldersboplads i
Magle-mose ved Mullerup» (i Aarböger for Nordisk
Oldkyndighed og Historie 1903); L. Koch,
»Mullerupkulturens geologiske alder» (i Med-
610
delelser fra Dansk Geologisk Förening, 5, 6,
1916). H. R-h.
Magiesten, se Ljungby horn och pipa.
Ma’gma, grek., »knådbar massa», »salva»,
plur. m a g m o r (det grek, ordet är neutrum),
i jordens inre bildad, glödhet, smältflytande
massa. Magmor äro smältlösningar med
växlande förhållande mellan blandningsdelarna.
I regel bestå de huvudsaki. av blandningar
av i varandra lösta silikat. Vid sin
avkylning och stelning ge magmor under avgivande
av gasformiga ämnen och lösningar upphov
till de eruptiva el. magmatiska bergarterna
(se Bergart). Att magmor innehålla
lättflyktiga ämnen (jfr Agents
minérali-s a t e u r s och Kontaktmetamorfos)
visas redan därav, att de avgiva gaser och
ångor, när de vid vulkaniska utbrott utgjutas
på jordytan i form av lavor. Vid en m:s
stelnande kunna skiljaktigheter med avseende på
den kemiska sammansättningen komma till
utbildning t. o. m. inom en och samma
eruptiv-bergartskropp. Uppkomsten av sådana
kemiska olikheter i en magmamassa, som en
gång varit homogen, kallas m agma t is k
differentiation. Väsentliga orsaken till
denna sökes av många forskare i en
fraktio-nerad kristallisation, varvid beståndsdelarna
skiljas från varandra genom tyngdkraftens
inverkan (k r is tallisa tion sdif fe
rentia t i o n). Andra däremot se i den
magmatiska differentiationen resultatet av en
klyvning vid sjunkande temperatur i delmagmor
(likvation) på grund av begränsad
bland-harhet. Andra faktorer, som kunna antagas
inverka, äro diffusions- och
konvektionsström-ningar. Till den stora mångfalden av kemiskt
olika eruptivbergartstyper kunna förutom
dif-ferentiationsprocesserna även i någon mån ha
bidragit uppsmältning av äldre bergarter och
m:s blandning med dem (assimilation).
Intressanta och teoretiskt viktiga ex. på
mag-matisk differentiation erbjuda många sådana
i el. i närheten av en viss djupbergart
uppträdande, ofta karakteristiska gångbergarter,
som stå i tydligt genetiskt beroende av den
ifrågavarande djupbergarten (dennas
gångsvit). Vissa av dessa gångbergarter ha
samma kemiska och mineralogiska
sammansättning som djupbergarten, andra (de a p 1 i t
i-ska i en vidsträckt bemärkelse; jfr Aplit
och Granit) äro fattigare och en tredje
grupp (1 a m p r o f y r e r, se d. o.) rikare på
mörka (järn- och magnesiarika) mineral än
densamma. — Se vidare Bergart,
Järnmalm, Kopparmalm, Malm och P e
g-m a t i t. N. Zn.
Magmun, anat., se K a r d i a.
Magna charta [-ka’rta; eng. mä’gno kä’to],
lat., »det stora frihetsbrevet» (eng. The great
charter), den berömda engelska
författnings-urkund, som konung Johan utan land av sina
baroner tvangs att besegla 15 juni 1215 på
Runnymedes äng nära Windsor. Om det
politiska läget i England vid kartans tillkomst
se England, sp. 852. — M. utfärdades i
en mängd officiella exemplar, av vilka nu fyra
finnas i behåll (två i British museum, ett i
Lincoln- och ett i Salisburykatedralen). Den
var urspr. ej uppdelad i artiklar, men alla
tryckta uppl. äro av bekvämlighetsskäl
in-XIII. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
