Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnell, Carl Jakob - Magnentius - Magnesia (ämnen) - Magnesia (orter) - Magnesiacement - Magnesiaglimmer - Magnesiamixtur - Magnesit - Magnesium - Magnesiumblixtljus - Magnesiumföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnentius—Magnesiumföreningar
613
1909. Han inlade stor förtjänst om Tekniska
högskolans 1911 påbörjade nybyggnad och
omorganisation. G. H-r.
Magne’ntius var en romersk
krigshövits-man av frankisk härkomst, som 350 e. Kr. i
Gallien störtade kejsar Constans men redan
351 besegrades vid Mursa i Pannonien av
Gonstantius och efter nya nederlag 353 begick
självmord. R. Tdh.*
Magnèsia. 1. (Kem.) Se
Magnesiumföreningar.
2. (Farm.) Magnesiumpreparat, som brukas
vid vissa mag- och tarmåkommor, olika
förgiftningar m. m. Magnesii subcarbonas,
ba-siskt magnesiumkarbonat, magnesia, ett vitt
pulver, utgöres av en blandning av
magnesiumkarbonat med magnesiumhydroxid och
vatten. M. ges för att neutralisera överskott
av fri syra i magsäcken. Intages en större
mängd m., kan en del därav övergå i tarmen
och bilda magnesiumbikarbonat, som verkar
avförande. M. ingår f. ö. i flera sammansatta
pulver och i vissa piller, delvis som
formgivande beståndsdel, t. ex. i Pulvis magnesiae
cum rheo, barnpulver, som ges vid
mag-och tarmåkommor åt mindre barn. Utvärtes
begagnas m. som tillsats till tandpulver och
till ströpulver på hudåkommor m. m.
Under benämningen m. nyttjas vidare
magnesiumoxid, dels »lätt
magnesiumoxid» (magnesii oxidum leve), dels »tung
magnesiumoxid» (magnesii oxidum ponderosum).
Båda äro vita pulver. Den tunga oxiden
begagnas vanl. för att mätta syror i magen
och som laxativ, den lätta som motgift vid
förgiftningar med syror, diverse
metallföreningar (sublimat, kvicksilveroxid,
kopparsalt) m. m. C. G. S.*
Magnèsia. 1. I forntiden östligaste
landskapet i Tessalien, en halvö n. och ö. om
Pa-gaseiska viken (Voloviken), omkring bergen
Ossa och Pelion; ingår nu i grek, nomos
La-risa. Utvandrare härifrån anses ha grundat
två städer (se nedan Magnesia 2 och 3).
— 2. M. a d S i’p y 1 u m, stad i Lydien, vid
foten av berget Sipylos, bekant genom
romarnas seger över Antiochos III (190 f. Kr.).
Omkr. 6 km s. om staden ser man ännu vid
Sipylos (nu Sipuli dag) i en nisch på
klippväggen en relief av en sittande kvinna, i
forntiden ansedd som den förstenade Niobe men
sannolikt framställande den frygiska
guda-modern Kybele. Staden heter nu Magnisa
(se d. o.). — 3. M. a d M a e a’n d r u m, stad
i Jonien, nära Maiandros (Menderez), 18 km
s. ö. om Efesos. Förstördes av
cimmerier-na i början av 600-talet f. Kr. men kom åter
till välstånd. Invånarna flyttade 399 f. Kr.
till Leukofrys, en timmes väg högre upp,
där ett ryktbart tempel åt Artemis
Leuko-fryene låg. Av den gamla staden finns intet
spår. Det yngre M:s ruiner utgrävdes 1891—
93 av K. Humann. En berömd nybyggnad av
templet företogs av Hermogenes från
Ala-banda i slutet av 200-talet f. Kr. i jonisk stil.
Skulpturerna finnas i olika museer. 189—133
f. Kr. tillhörde M. riket Pergamon. Det
fick av Sulla romersk medborgarrätt och var
senare biskopssäte. Från romersk tid finnas
talrika byggnadsrester, stadion, gymnasium
m. m. Litt.: K. Humann, »Magnesia am
Maeander» (1904). (M. Pn N-n.)
614
Magnesiacement. 1. Ett slags cement, som
erhålles genom bränning och finpulverisering
av ett i naturen förekommande mineral
(do-lomit, se d. o.), som innehåller
kalciumkarbo-nat och magnesiumkarbonat jämte en större
el. mindre halt av lera. Kommer i handeln
som ett nästan vitt pulver, vilket, utrört med
vatten, vanl. stelnar på kortare tid än en
halvtimme. — 2. Dets. som S o r e 1 s
cement, erhålles genom att bränt,
finpulveri-serat magnesiumkarbonat blandas med en
konc. lösning av magnesiumklorid el. -sulfat.
Beståndsdelarna förena sig under stark
värmeutveckling till dubbelsalter av magnesium,
som bilda en mycket hård massa. Denna
begagnas som metallkitt, till framställning av
konststen, golvmassa (se d. o.), slipskivor o.
dyl., ofta under tillsats av vattenglas. G. H-r.
Magnesiaglimmer, se G 1 i m m e r.
Magnesiamixtur, se
Magnesiumföreningar.
Magneslt, mineral av magnesiumkarbonat,
Mg CO3, kristalliserar hexagonalt (se
Kristallsystem) och klyver sig i romboedrar,
liknande kalkspatens. M. är livligt
glasglän-sande, i rent tillstånd (med 47,9 % MgO) vit
el. färglös, dock ofta färgad, mest gul el. brun
till följd av inblandning av järnkarbonat.
Man skiljer mellan tät och kristall
i-nisk (kristalliserad) m. Bränd till
Mg O (magnesia; se
Magnesiumföreningar), till stor del i form av tegel, har
m. vidsträckt användning som eldfast
material, t. ex. i elektriska smältugnar i den
kemiska industrien och i ugnar vid basisk
stålframställning. M. brukas dessutom till
magnesiacement, framställning av
magnesiumföreningar och kolsyra. Stora fyndigheter av m.,
delvis bildade genom förvittring av
serpenti-niserade olivinbergarter, delvis genom
meta-somatisk (se d. o.) förträngning av kalksten,
finnas i många länder. Av
världsproduktio-nen 1927 (mer än 630,000 ton) bröts det mesta
i Österrike (Veitsch i Steiermark m. m.), U. S.
A., Ryssland och Grekland (Eubea). N. Zn.
Magnesium, en tvåvärdig, lätt metall, som
f. ggn framställdes av Bussy 1828 genom
upphettning av magnesiumklorid med kalium.
Nu framställes det genom elektrolys vanl. ur
magnesiumklorid el. ur karnallit (se S t a s
s-furtsalter). M:s kemiska tecken är Mg,
dess atomvikt 24,32 (isotoper 24, 25, 26) och
atomnummer 12. Det är en silvervit, i torr
luft oföränderlig metall. Dess spec. v. är 1,70
och smpt 700—800° C. Metallen kan hamras
och valsas till tunna band och fina trådar,
angripes ej av alkalier men lätt av utspädda
syror. I form av pulver el. tunna band
tändes det lätt och brinner med intensivt
lysande låga (magnesiumblixtljus). M.
brukas även i legeringar (se
Aluminiumlegeringar och Elektron). I. B.
Magnesiumblixtljus, se Blixtpulver.
Magnesiumföreningar. 1. (Kem.) Magnesium
är i alla sina föreningar tvåvärdigt, dess salter
färglösa el. vita. Magnesiumionen kan
påvisas därigenom, att den med natriumfosfat
och ammoniak vid närvaro av salmiak ger en
kristallinisk fällning av
magnesiumammo-niumfosfat, Mg H4NPO4.6 H2O. Med
kobolt-nitrat ge m. en ljusröd smälta el. aska. —
Magnesiumoxid, bitterjord, talkjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
