Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
Magnesiumhydroxid—Magnetisering
616
magnesia, magnesia usta (»bränd magnesia»),
Mg O, ett vitt, mycket lätt pulver, som
erhålles genom glödgning av
magnesiumkarbo-nat. Magnesiumoxid smälter först vid omkr.
2,800° C, är obetydligt lösligt i vatten men
lätt i syror och ger då magnesiumsalter.
Förekommer i naturen som mineralet periklas
(se d. o.). — Magnesiumhydroxid,
Mg (OH)2, förekommer i mineralriket (brucit)
och erhålles genom fällning av ett lösligt
magnesiumsalt med en bas som en vit,
gelé-artad fällning. — Magnesiumnitrid,
Mg CL.6 H2O, finnes i havsvatten och tills,
magnesium och sönderfaller vid närvaro av
vatten i magnesiumhydroxid och ammoniak.
— Magnesiumklorid, klormagnesium,
Mg Cl2.6 H2O, finnes i havsvatten och tills,
m. kaliumklorid som k ar n al 1 i t i
Stass-furtsalter (se d. o.). Dess kristaller äro
mycket hygroskopiska och sönderflyta i fuktig
luft. Tillsammans med magnesiumoxid
bildar magnesiumklorid s. k. magnesiakitt, som
fått användning till framställning av
tandplomber, till kitt för att sammanfoga
porslin, sten m. m. — Magnesiumsulfat,
bittersalt, Mg SO4 . 7 H2O, har fått
medicinsk användning som avförande medel. Det
förekommer dels enbart som kieserit,
Mg SO4 . H2O, dels som dubbelsalterna s c h
ö-n i t, kaliummagnesiumsulfat, astrakani t,
natriummagnesiumsulfat, och k a i n i t, ett
dubbelsalt med kaliumsulfat och
magnesiumsulfat och -klorid i Stassfurtsalter (se d. o.).
— Magnesiamixtur är ett reagens på
fosfation och innehåller 33,4 g
magnesium-ammoniumklorid, 18 g salmiak och 20 kbcm
konc. ammoniak per 1 lösning. Även
arsenat-ioner fällas av magnesiamixtur. — Bland
ma gn esiu m s il ika te r märkes forsterit,
Mg2SiO4 (se O 1 i v i n). Pyroxen- och
amfibol-mineral (se dessa ord) äro
magnesiumdub-belsilikater. — Magnesiumkarbonat,
Mg CO3, förekommer i naturen som magnesit
samt tills, m. kalciumkarbonat som
dubbelsaltet dolomit (se d. o.), CaMg(CO3)2- Magnesia
alba är basiskt magnesiumkarbonat. I. B.
2. (Toxik.) Lösliga m., t. ex.
magnesiumklorid och magnesiumsulfat, ha vid
djurförsök visat egendomliga giftverkningar. Om de
i lösning insprutas, framkalla de utan föreg.
retning direkt förlamning av ryggmärg,
hjärna och vissa periferiska nervbildningar.
Förlamningen av hjärnan medför känsellöshet.
Blodtrycket sjunker starkt, och andningen
upphör. Insprutas måttliga doser under
hu-dnn, inträder sömn som av kloroform, utan
att djuret dör; det vaknar åter och kommer
sig, i mån som saltet utsöndras genom
njurarna. Insprutat kalciumsalt, t. ex. klorkalcium,
upphäver hastigt förlamningen. C. G. S.*
Magnesiumhydroxid, se
Magnesiumföreningar.
Magnesiumkarbonat, se Magnesit.
Magnesiumklorid, se
Magnesiumföreningar.
Magnesiumlegeringar. Om m a g n a 1 i u m
se Aluminiumlegeringar, om elektron
se d. o.
Magnesiumljus, det ljus, som alstras vid
förbränning av metalliskt magnesium. M.
brukas stundom, på grund av sin stora
akti-niska effekt, som ljuskälla vid fotografering;
det åstadkommes genom att magnesium i
form av tråd, band, folie el. pulver
förbrän-nes i luften, som då levererar det för
förbränningen nödvändiga syret, eller ock genom
antändning av en blandning av
magnesiumpulver med ett syreavgivande ämne. En
dylik blandning, som förbrinner mycket hastigt,
kallas blixtpulver (se d. o.). J. H-g.
Magnesiumoxid, Magnesiumsilikat, se
Magnesiumföreningar.
Magnet (eg. sten från Magnesia), en kropp,
som äger förmåga att på avstånd draga till
sig järn och stål. Vissa järnmineral (ss.
mag-netit och magnetkis) äro ofta magnetiska, en
egenskap, som var känd redan under
forntiden (Thales). Därav kunde man erhålla n
a-t u r 1 i g a m., vilka under medeltiden och,
intill dess att konstgjorda magneter (se
nedan) på 1700-talet kommo i bruk, säkerligen
ej voro blott kostbara kuriositeter utan även
hade viktig användning för att magnetisera
kompasser. Den svaga magnetismen hos en
naturlig m. kan förstärkas genom
arme-ring med mjukt järn (se A r m e r a d
magnet). Betydligt kraftigare bli
konst-g j orda m., som tillverkas av härdat
stål, lämpligen volframstål el. koboltstål,
och som genom magnetisering (se
d. o.) bibringas permanenta magnetiska
egenskaper. En nytillverkad stålmagnet
förlorar småningom en del av sin magnetism,
särskilt vid slag och stötar. Den underkastas
därför lämpligen s. k. konstgjord åldring,
upphettning till omkr. 100° C under flera
timmar såväl före som efter magnetiseringen,
varigenom den når betryggande stabilitet. En
m. göres ofta i form av en stav med cirkulär
el. rektangulär genomskärning el. i form av
tunna lameller, som hopfogas till ett
magnetiskt magasin med mjukt järn vid
polerna (se bild). Ett sådant magasin kan
Magnetiskt magasin enligt Coulomb.
göras starkare magnetiskt än en enda
stålstång av lika stor massa, emedan tunna
stållameller låta magnetisera sig fullständigare
än grövre stänger. För att få större lyftkraft
på m. gör man den även i form av en
hästsko. Det järnstycke, som hör till en
hästsko-magnet för att bäras av densamma, kallas
ankare. Jfr Elektromagnet och
Magnetism. J. T.
Magnetapparat kallas ofta en
magneto-elektrisk tändapparat för automobil- och
båtmotorer. Se Förbränningsmaskin,
sp. 187.
Magnetisering, bibringande av magnetiska
egenskaper åt en kropp, så att den blir en
permanent magnet (jfr d. o.). Kroppen
består lämpligen av härdat stål och har vanl.
form av en nål, stav el. hästsko. Det äldsta
sättet är att stryka kroppen med en el. flera
starka magneter, antingen så, att man för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
