Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnetisk teodolit - Magnetiskt spektrum - Magnetism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
619
Magnetisk teodolit—Magnetism
620
Magnetisk teodolit, seJordmagnetism
och Teodolit.
Magnetiskt spektrum. Elektriskt laddade
partiklar (^-strålar, katodstrålar,
kanalstrålar etc.), som utslungas i ett magnetfält
vinkelrätt mot detta, komma att i vakuum röra
sig i cirkulära banor. För varje bana är
krök-ningsradien en enkel funktion av partikelns
laddning, massa och hastighet samt av
fältstyrkan. Genom fotografisk registrering, t. ex.
sedan partiklarna beskrivit en halvcirkel, fås
ett m., som kan lämna noggranna
upplysningar om vissa av partiklarnas egenskaper.
Jfr Radioaktivitet. J. T.
Magneti’sm, ett särskilt fysikaliskt
tillstånd, som antingen finnes hos vissa kroppar
i naturen (naturliga magneter) el.
kan genom konst bibringas dem
(konstgjorda magneter) och som visar sig
däri, att de äga förmåga att på avstånd draga
till sig järn (jfr Magnet). En stålmagnet
kallas permanent magnet till skillnad
från de tillfälliga magneter, som
uppkomma, när stycken av mjukt järn
försättas, i magnetiskt tillstånd genom
influensverkan från andra magneter el. genom
elektriska strömmar, som kretsa runt omkring
dem (se Elektromagnet). När den yttre
orsaken upphör, försvinner det mjuka järnets
magnetisering, dock ej alldeles ögonblickligt
och aldrig fullständigt. Den kvarblivande
svaga magnetiseringen kallas remanent.
Varje magnet har två ställen, där den
magnetiska kraften är störst. Dessa ställen kallas
magnetens poler. Var dessa ligga finner
man lätt genom att lägga ett papper på
mag-neten och utströ järnfilspån på detta, då
spå-nen lägga sig tätast kring polerna. Vid
mitten finnes ett område, den s. k.
indifferenszonen, där ingen m. är märkbar. Av
polerna kallas den ena nordpol, den andra
sydpol, emedan en magnet, som har
formen av en stav el. nål, om den upphänges
så, att den fritt kan svänga i
horisontalplanet, ställer sig så, att nordpolen är riktad
ung. åt n. och sydpolen åt s. (se J o r d m a
g-n e t i s m). Om man till en sådan fritt
vridbar magnetnål närmar en magnet så, att dess
sydpol kommer nära intill nålens sydpol,
vrider sig nålen ur den magnetiska meridianen,
i det att dess sydpol repelleras bort från
magnetens sydpol. Närmar man åter magnetens
sydpol till nålens nordpol, äger en attraktion
dem emellan rum. Som nu ett motsv.
förhållande gäller för nordpolen, plägar man
uttrycka denna lag sålunda: liknämniga poler
repellera, oliknämniga poler attrahera
varandra. Är ett järnstycke omagnetiskt,
inträder alltid en attraktion. Detta beror därpå,
att järnstycket vid närmandet till
magnetnålen blir en tillfällig magnet genom
influens, då vid det ställe, som kommer nära en
av nålens poler, uppstår m. av motsatt slag
mot denna pols. För kraftverkan mellan två
magnetpoler gäller Coulombs lag (se d. o.).
Om en magnet sönderdelas i flera delar,
huru små som helst, blir varje del en särskild
magnet med sin nordpol och sydpol. Härav
har man dragit den slutsatsen, att det
magnetiska tillståndet har sitt säte i var och en
av järnstyckets molekyler. Indifferenszonen
på en magnet är overksam, icke därför, att
m. där skulle saknas, utan därför, att de
särskilda magnetiska molekylerna el.
elementar-magneterna i denna zon upphäva varandras
verkningar. Man kan emellertid även
uppfatta m. som uppkommen genom en serie
sinsemellan parallella, omkring
elementarmag-neterna kretsande elektriska strömmar (jfr
E 1 e k t r o m a g n e t i s m). Magnetiskt
fält är det område, inom vilket en magnet
utövar sin verkan. Denna verkan är i allm.
icke lika stor överallt inom fältet. Om man
tar i betraktande endast en liten del av detta,
kan man anse kraftens riktning och storlek
vara desamma för alla punkter inom denna
del av fältet. Ett sådant fält kallas därför
likformigt, och i denna mening säges det
jordmagnetiska fältet vara ett likformigt fält.
Om man på två ställen, t. ex. inom samma
rum, upphänger två små kompassnålar, ställa
de sig parallellt med varandra. Så är
däremot ej förhållandet, om man upphänger två
små magnetnålar nära intill en stor
stålmagnet. Som dennas fält är olikformigt,
ställa sig de båda nålarna i allm. i olika
riktningar under stålmagnetens inflytande, och
även den kraft, varmed denna verkar på dem,
är i allm. olika. Den magnetiska kraftens
olika förhållande i olika delar av fältet
åskåd-liggöres grafiskt genom de av F a r a d a y
införda magnetiska kraftlinjerna
(jfr Kraftfält och K r a f 11 i n j e).
Fältstyrkan i ett magnetiskt fält tänker man sig
motsvaras av ett därmed proportionellt antal
kraftlinjer genom en mot fältet vinkelrätt
belägen yta. Ett direkt mått på fältstyrkan
fås av den kraftverkan, som utövas på en
magnetisk enhetspol, allt mätt i C. G. S.-enheter.
Järnfilspån, som utströs på ett papper tätt
ovanför en magnet,
lägga sig utefter de
magnetiska
kraftlinjerna, så att man
därav kan få en åskådlig
bild av fältet (se bild).
En väsentlig ändring
av fältet orsakas av
införda magnetiska
kroppar. I allm. visa
kraftlinjerna en
tendens att sugas in i
järn och följa härvid
den för magnetiska
kraftlinjer gällande
brytningslagen
(jfr d. o.). Man indelar
av teoretiska skäl äm-
nena med avseende på deras magnetiska
egenskaper i ferromagnetiska (starkt
magnetiska) och svagt magnetiska. Till de
förra räknas järn, stål, nickel, kobolt och vissa
legeringar (se nedan). De svagt magnetiska
indelas i paramagnetiska och
diamagnetiska. De paramagnetiska bete sig
likt järn i ett magnetfält; man kan säga, att
de äro mera genomträngliga för m., än vad
tomrummet är; de suga åt sig kraftlinjer, de
attraheras av en magnetpol. Hit höra mangan,
palladium, platina, aluminium, syre (flytande
luft). De diamagnetiska ämnena äro mindre
genomträngliga för m., än vad tomrummet är,
och repelleras av en magnetpol. Hit höra
vis-mut, kol, svavel, silver, kvicksilver, koppar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
