Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Magnituder - Magnolia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Magnetit—Magnolia
622
bly. — En egendomlig ställning intaga de
s. k. Heuslerska legeringarna, vilka delvis
bestå av diamagnetiska metaller men som
likväl besitta starkt utpräglade
ferromagne-tiska egenskaper. En legering av mangan,
koppar, aluminium och något bly kan sålunda
jämföras med stål med avseende på m. De
ferromagnetiska ämnena förlora sin m. vid
en viss temp. (Curiepunkten), som för de
Heuslerska legeringarna kan variera från 60° till
350° och för järn ligger vid omkr. 780° C.
Orsaken till m. såg Ampère (jfr d. o. och
Elektromagnetism) i elektriska strömmar
inom elementarmagneterna, något som man
lätt kan tänka sig som elektronrörelser (jfr
Atom, sp. 446 ff.). En vidare utveckling av
teorien har givits av Langevin (1905), Weiss,
Bohr och Pauli. Langevin identifierar
mole-kylarmagneterna med det magnetiska ämnets
molekyler, de antagas därför utföra
värmerörelser. Den magnetiska axeln hos
en elementarmagnet antages vara en linje,
vinkelrät mot det plan, vari den elektriska
strömmen kretsar. När intet yttre magnetfält
verkar, intaga dessa axlar alla riktningar, men
genom inverkan av ett yttre fält ordna sig
axlarna. Weiss har vidare utvecklat Langevins
teori och infört begreppet magneton (se
d. o.) i analogi med elektron. J. T.
Magnetit, Magnetisk järnmalm, som
malmbildande även kallad svartmalm,
ett av de viktigaste järnmalmsmineralen,
består av järnoxidoxidul, Fe O . Fe2O3,
kristalliserar reguljärt (se Kristallsystem),
vanl. i oktaedrar, är spröd, ogenomskinlig,
järnsvart, metallglänsande och ger svart
streck. Hårdheten är 5,5—6,5 (se
Hårdhetsskala) och spec. v. 4,9—5,2. Starkt
magnetisk, ibland polarmagnetisk, d. v. s.
naturlig magnet; därav namnet. — Se vidare
Järnmalm och Magnet. N. Zn.
Magnetkis, Pyrrhotin, Pyrrhotit,
ett sprött, ogenomskinligt, metallglänsande,
bronsgult, brunt anlöpande och lätt
förvittrande, hexagonalt (se Kristallsystem)
kristalliserande men vanl. derbt mineral av
svaveljärn med hårdheten 3,5—4,5 (se
Hårdhetsskala), spec. v. 4,5—4,8 och gråsvart
streck. M. är svagt magnetisk (därav namnet)
och har något större svavelhalt (i genomsnitt
omkr. 39 %) än rent svaveljärn, Fe S (S =
36,39 %). Sammansättningen hos m. växlar
i regel mellan Fe5S6 och FeieSir. M. är ett
vanligt mineral vid bl. a. många
malmförekomster, och vissa fyndigheter bestå
huvudsaki. av m., som även påträffats i meteoriter,
åtm. i stenmeteoriter. Som ett ändled i m:s
variationsserie kan det i vissa meteoriter
(meteorjärn) vanliga, som sällsynthet dock
även i jordskorpan funna mineralet t r o i 1 i t
med sammansättningen Fe S betraktas. —
Ren m. är på grund av sin i jämförelse med
svavelkis låga svavelhalt i regel ej av värde;
däremot bildar den tills, m. gabbrobergarter
uppträdande »nickelhaltiga m.» ekonomiskt
mycket viktiga malmer (se Kopparmalm,
Nickel och P e n 11 a n d i t). N. Zn.
Magnetnål, se Kompass.
Magnetogräf (av magnet och grek,
gra’-féin, skriva), självregistrerande
variations-instrument, nyttjas vid studiet av
jordmag-netism (jfr d. o.).
Magnetomèter, instrument för mätning av
jordmagnetiska fältets riktning och styrka
i horisontalplanet. Jfr Jordmagnetism,
sp. 1184, och M a 1 m 1 e t n i n g.
Magnetön betecknar det minsta kvantum
magnetiskt moment, som enl. en teori av P.
Weiss kan existera. Weiss fann, att
järnmolekylen hade 11 och nickelmolekylen 3 m. av
den inom alla ämnen lika storleken 16,4 . 10~22
absoluta enheter. Den reella existensen av m.
har betvivlats av W. Pauli, som på basis av
Bohrs atommodell och kvantumteorien har
utarbetat en teori för magnetismen, vilken
bl. a. fått experimentellt stöd genom
undersökningar av magnetism hos gaser. Jfr M
agnet i s m. J. T.
Magnetostriktiön, det fenomen, att en
kropps volym ändras vid magnetisering.
Magnetpol, se Magnetism.
Ma’gni, gen. av Magnus, »Magnusson»,
t. ex. i Birgerus Magni och Jonas Magni (se
dessa ord). Om Johannes och Olaus M. se J
o-hannes Magnus och Olaus
Magnus. Om Nicolaus M. och Petrus M. se Nils
Månsson och Peder Månsson.
Magni’ficat, begynnelseordet till Marias
lovsång (Luk. 1: 46—55: »Min själ prisar
storligen Herran», Magnificat anima mea
Do-minum); hör till de tre cantica majora (se
Canticum). Många kompositörer ha satt
flerstämmig musik till orden, bl. a. Händel,
Bach och Mendelssohn. T. N.
Magnifice’ns (fr. magnificence), höghet;
hederstitel för universitetsrektor, som även
betitlas re’ctor magni/ficus (lat.).
Magnifik [manjifPk] (av lat. magni’ficus),
präktig, storartad. Jfr Magnificens.
Magnisa [mägnPsa], M a g h n i s a, M
a-n i(s)s a, antikens Magnesia, huvudstad i turk,
vilajetet M. (13,850 kvkm, 372,558 inv. 1927).
i Gedez’ dalgång, vid foten av Magnisa dag
(1,500 m ö. h.); 28,635 inv. (1927). M. ligger
vid järnvägen Smyrna—Afiun-Karahisar och
utsänder en linje till Bandirma vid
Marmara-sjön. Handel med russin; transitohandel.
Magnituder, mått på himlakroppars
ljusstyrka. Då vårt öga enligt Fechners
psyko-fysiska lag tillföres ett synintryck, som är
proportionellt mot logaritmen för
intensiteten hos ljuskällan, har man av gammalt
(Ptolemaios) indelat stjärnorna i m. el.
storleksklasser: de ljusstarkaste stjärnorna
sägas tillhöra första, (lm), de nätt och jämnt
för blotta ögat synliga sjätte magnituden
(6m). Denna indelning sammanfaller nära
med den moderna magnitudskalan, vilken i
enlighet med Pogsons förslag definieras så.
att magnituden sättes lika med — 2,5 X
logaritmen för intensiteten, vilket innebär, att en
skillnad av fem m. svarar mot ett
intensitets-förhållande av 100 : 1. K. Lmk.
Magnölia, tropiskt el. subtropiskt
växtsläkte av fam. Magnoliaceae. Omkr. 25 arter,
träd el. buskar med helbräddade, vanl.
läder-artade blad och ensamma, stora blommor.
Hyllet består av tre ofta färgade foderblad
och 6—12 kronblad. Ståndarna och
pistillerna äro talrika, spiralställda, frukterna
två-fröiga kapslar med de porslinsglänsande fröna
på långa frösträngar. I parker och trädgårdar
i s. Sverige odlas bl. a. den lövfällande M.
conspicua (från Japan), i Medelhavsländerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
