Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magsjukdomar - Magsköljning, Magsond - Magsondering - Magspottkörteln - Magsyra - Magsår - Magsäcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Magsköljning—Magsäcken
638
icke känna tumören el. en ömhet på dess
plats, kunna magsymtomen f. ö. vara rätt
vaga. Aptiten är dålig, allmäntillståndet är
nedsatt; kräkningar kunna förekomma, om
tumören sitter i pylorus, magsaften saknar fri
saltsyra men innehåller ofta mjölksyra.
Avföringen är vanl. trög, tjärfärgad. Spontan
läkning av svulsten förekommer icke; går
den ej att avlägsna kirurgiskt, innan den
metastaserat, leder den f. n. till döden, vanl.
inom ett par år, alltefter dess natur och
läge. Det kirurgiska avlägsnandet av
tumören bör därför ske så hastigt som möjligt.
Dock kan även en gastroenterostomi skaffa
en längre respit i händelse av en långsamt
växande stenoserande tumör i pylorus. Även
röntgen och radium ha med framgång använts
som behandlingsmedel. Symtomatiskt reglerar
man dieten och ger saltsyra jämte
aptitre-tande medel.
Vid alla ovannämnda sjukdomstillstånd är
sekretionen från magsäckens körtlar vanl.
onormal. Men även utan andra grava
sjukdomar kunna sekretionsrubbningar finnas,
som ofta genera hälsotillståndet högst
betydligt. Det kan sålunda föreligga magsaftsbrist,
och det kan föreligga ökad
magsaftsavsönd-ring (t. o. m. dygnet runt) samt abnormt hög
saltsyrehalt (hyperaciditet) i
magsaften. Med achylia gastrica menar man, att
magsaften saknar både saltsyra och pepsin.
Om anaciditet talar man, då saltsyran
är borta men pepsin finnes. Dessa tillstånd
kunna orsaka obestämda magbesvär och dålig
aptit, vilka förbättras efter ersättning av det
felande. Vanskligare är, när saltsyrebristen
är ett sekundärt symtom till kräfta,
lungtuberkulos, gallidande el. inresekretorisk
rubbning. Behandlingen mot dessa symtom är
tillförsel av saltsyra och ev. pepsin. — Vad
motsatta förhållandet beträffar, finnes
antingen en kontinuerlig magsaftsavsöndring,
hypersekretion, el. för starkt
salt-syrehaltig magsaft, hyperaciditet, den
senare vanligast hos unga, bleka,
överansträngda kvinnor. Besvären äro minst, när
den sura magsaften har sysselsättning, d. v. s.
efter måltiderna, el. när den utspädes, t. ex.
genom mycket vattendrickande. Vid
hyper-sekretionen äro symtomen ofta desamma; ej
sällan tillkommer kräkning. Då man i
dylika fall aldrig säkert kan utesluta
möjligheten av magsår, gör man klokt i att låta den
sjuke röntgenfotograferas eller genomgå en
kortare magsårskur, som väsentligt
förbättrar tillståndet. Kosten bör tillsättas med
något alkali och vara möjligast koksaltfri. —
Alltför stora magar äro ofta följden av
alltför voluminös föda (potatismage). Slappa
bukbetäckningar, många genomgångna
graviditeter och korsett kunna skjuta ned hela
magsäcken; annars kan en stor dilatation,
t. ex. efter en långvarig pylorusstenos,
medföra, att ventrikelns huvuddel ligger ända ned
i lilla bäckenet. Besvären av dylika
förändringar äro förvånande små, mera härrörande
från nervsystemet än ventrikelområdet.
Måltiderna böra vara små. Just nervsystemet är
upphov till en mängd besvär från magsäcken.
Vid hjärntumörer inträffa kräkningar, vid
tabes s. k. gastriska kriser, och de
inresekre-toriska organen (t. ex. ovarier, sköldkörteln)
kunna ge liknande symtom. Många med rent
nervösa ångesttillstånd, beklämda personer
med hjärtklappning och huvudvärk kunna ha
symtom på m., ss. aptitlöshet, tryckkänsla
och sveda i magtrakten samt kräkningar. I
en stor mängd dylika fall har en rationell
vård av de nervösa rubbningarna visat sig
vara det effektivaste sättet att råda bot för
magbesvären. E. L-g.
Magsköljning, Magsond, se
Magsonde-ring.
Magsondering, vartill nyttjas en gummisond
av omkr. 75 cm längd och 12 mm diam.,
ut-föres 1) i terapeutiskt syfte huvudsaki. för
att avlägsna och utskölja i magsäcken
inkomna skadliga ämnen (gifter, ss. sublimat,
alkohol) eller på grund av försvårad passage
kvarblivna matrester. M. kan även användas
— och då vanl. med solid sond — för att
uttänja efter förbränning med syror el.
alka-lier el. på annat sätt uppkomna strikturer,
varvid man börjar med ett mindre nummer
för att så småningom öka sondens diameter.
2) I diagnostiskt syfte vid s. k. s o n d u
n-dersökning, varvid m. utföres antingen
på morgonen, innan patienten förtärt något,
för att konstatera om retention av föreg. dag
förtärd föda är förhanden, eller kortare tid
efter s. k. provmåltid för en kvalitativ
undersökning av magsaft och övriga
digestions-förhållanden. Den s. k. duodenalsonderingen
sker med längre och smalare sond,
vilken föres förbi magsäcken in i
tolvfingertar-men. Genom det ringa utrymme sonden
kräver kan födan passera förbi densamma, och
man kan således undersöka funktionen hos de
i duodenum mynnande körtlarna (levern,
bukspottkörteln), även medan matsmältning och
näringsupptagande pågå. E. L-g.
Magspottkörteln, dets. som bukspottkörteln
(se d. o.).
Magsyra, se Magsjukdomar, sp. 634.
Magsår, se Magsjukdomar, sp. 635.
Magsäcken (lat. ventri’culus, sto’machus,
grek, gaster), den säckformigt vidgade delen
av matsmältningskanalen i övre vänstra delen
av buken. Vid övre magmunnen (lat. ca’rdia,
bilden, 1), omedelbart nedom mellangärdet,
övergår matstrupen i m. Den senare
fortsätter först i matstrupens riktning och bildar
Människans magsäck, sedd framifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
