Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mahan, Alfred Thayer - Mahanadi - Maharaja - Maharastra - Maharastri - Mahatma - Mahavamsa - Mahavastu - Mahayana - Mahdi - Mahdia, Mahedia, Mahadia - Mahdister - Mahé (Franska Indien) - Mahé (Seychellerna) - Mahedia - Mah-jong - Mahler, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Mahanadi—Mahler
642
sjöstrategiska och med sjöstrategien
sammanhängande problemen. ö-g.
Mahanadi [mähonä’di], »den stora floden»,
flod i Främre Indien, genom
Centralprovin-serna och Orissa, utfaller med ett stort delta
i Bengaliska viken. Flodområdet är omkr.
113,400 kvkm, längden omkr. 830 km,
segelbar ung. 480 km; utnyttjas i stor
utsträckning för konstbevattning. Under torrtid för
M. en vattenmängd av 32 kbm i sek., vid
högvatten ända till 51,000 kbm i sek., vilket
senare är ung. dets. som Ganges’.
Mahäräja, skt (»storkonung», »konung»). 1.
Regerande furste, landsherre i Indien, fordom
möjl. härskare över ett större område (jfr
R ä j a 2). — 2. I buddistisk mytologi fyra
gudar, som bebo den lägsta himmelen och
härska över de fyra väderstrecken.
Mahärä$[ra, skt (»det stora riket»), i äldre
indisk litteratur beteckning för de provinser,
som ung. motsvara s. hälften av
presidentska-pet Bombay.
Mahärä$[rl, den medelindiska (präkrit-)
dialekt, som urspr. talades i Mahärästra (se d. o.)
och som uppvisar vissa beröringspunkter med
det nuv. maräthi (se d. o.). Som
litteraturspråk har m. nått en hög konstnärlig
utveckling och tydligen, under påverkan av sanskrit,
starkt förändrat sig i förhållande till den
äldre talade dialekten. Inom den indiska
dramatiken äro alla på medelindiska avfattade
versifierade partier skrivna på m.; vidare
fanns en vidlyftig lyrisk och episk litteratur
på m., varav böra framhållas ett par
antologier, särskilt den som bär Hålas namn
(Sapta-Sataka), samt konsteperna Rävanavaha el.
Setubandha och Gaudavaha. Såsom en avart
av m. är att betrakta s. k. jainamahärästri,
den dialekt, som i utsträckt grad användes
i icke-kanoniska skrifter, tillhörande
jainis-men (se d. o.). Jfr H. G. Jacobi, »Ausgevvählte
Erzählungen in Mahärästrl» (1886). J. Ch-r.
Mahätma, skt, havande en stor själ, ädel,
högt begåvad, ägande den högsta vishet o. s.
v. Hederstitel för betydande personligheter
i Indien, andliga ledare o. a. Se t. ex.
G a n d h i. Termen har upptagits av teosofien.
Mahävamsa (»den stora krönikan»), en på
Ceylon antagl. i början av 500-talet e. Kr.
avfattad dikt på päli (se d. o.) av historiskt
innehåll och behandlande samma tidsperiod
som Dlpavarpsa (se d. o.) men utförligare än
denna. Som författare nämnes en viss M
a-h ä n ä m a n. M. är utg. och övers, till eng.
av W. Geiger (1908—12). J. Ch-r.
Mahävastu, skt (»[boken] om stora
ämnen»), en på nordbuddistisk sanskrit
avfattad, till Mahäsämghikasekten hörande
Buddha-biografi med en mängd jätakas (se J ä t a k a),
av vilka de flesta återfinnas i den sydliga
buddismens kanon. M. är möjl. ett gammalt
verk, författat omkr. 2 årh. f. Kr., som blivit
försett med en mängd senare utvidgningar.
Utg. av É. Senart (3 vol., 1882—97); jfr E.
Windisch, »Die Komposition des Mahävastu»
(1909). _ J. Ch-r.
Mahäyana, skt (»stort fordon»), en till tiden
— men kanske ej till idéinnehållet — senare
form av buddismen (se d. o.), som ställes i
motsats till den riktning, som kallas hinayäna
(»litet fordon»). Den senare menar, att man
på meditationens väg redan i detta liv kan
uppnå förlossning från återfödelse, nirväna
(se d. o.), och att Buddha visserligen är olik
alla andra heliga men ej ett gudomligt väsen,
som bör dyrkas med hängivenhet (bhakti, se
d. o.). Den ger även anvisning på huru man
kan återfödas i den högsta himmelen,
Brah-mäs (se d. o.) himmel. I motsats härtill lär
m., 1) att man endast kan uppnå nirväna genom
att »vandra på en blivande Buddhas väg»
(bodhisattvayäna), d. v. s. genom att utöva
alla de fullkomligheter och söka vinna den
universella visdom, som karakterisera en
Buddha, 2) att det enda, som äger verklig
realitet, är »tomheten» (åünya), den rena
negationen av allt mänskligt varande, och 3)
att som ett moment i religionen ingår
hängivenheten (bhakti) för de buddhas och
bodhi-sattvas (se B o d h i s a 11 v a), som trona i
himlarna och sända ned till jorden »magiska
kroppar» för att predika frälsningsläran. M.
är den riktning av buddismen, som råder i
Tibet, Mongoliet, Kina och Japan, men har
också uppträtt på Sundaöarna. Jfr L. de La
Vallée Poussin, »Bouddhisme. Études et
ma-tériaux» (1898) och »Bouddhisme. Opinions
sur 1’histoire de la dogmatique» (1909); M.
Winternitz, »Geschichte der indischen
Litera-tur», II (1913), s. 187 ff. J. Ch-r.
Ma’hdi [hörbart h], arab., eg. »vägledd»
(näml, av Gud), tillnamn på den siste, av
schiiterna som tolfte imam erkände ättlingen
av kalifen Ali. Från denne Muhammed
el-Mahdi (d. 879) eller, enl. andra, redan från
Ahs son Muhammed, som uppträdde sasom
motkalif mot Abdelmalik (se K a 1 i f a t, sp.
149), utgår legenden om den förväntade
»mah-din» som världens befriare (se Imam 4).
Litt.: J. Darmesteter, »Le Madhi depuis les
origines de 1’islam jusqu’å nos jours» (1885);
I. Goldziher, »Vorlesungen über den Islam»
(2:a, omarb. uppl. 1925). Jfr Egypten, sp.
394, och Muhammed Ahmed. (P. L.)
Mahdla, M a h ed i a, M ah a d i a, stad på
östkusten av Tunisien, 90 km ö. s. ö. om
Kai-rouan; omkr. 6.000 inv. M. ligger på en smal
halvö; på en höjd ett citadell från 1500 talet.
Intill den europ. stadsdelen hamnen.
Sardinfiske och oljeslageri. — Urspr. ett feniciskt
nybygge, återuppbyggdes staden 912 av den
förste fatimidiske kalifen, Ubeid-alläh bin
Muhammed, kallad el-mahdi, efter vilken
staden fick sitt namn. M. var länge Kairouans
hamnstad och blev vid 1500-talets början ett
sjörövarnäste. 1881 besattes M. utan
motstånd av fransmännen.
Mahdi’ster, anhängare till en mahdi.
Mahé, »circonscription» i Franska Indien
(se d. o.), på Malabarkusten, inom
president-skapet Madras; 11,959 inv. (1929). M. tillhör
Frankrike sedan 1722.
Mahé, största ön bland Seychellerna (se
d. o.); 142 kvkm.
Mahedla, se M a h d i a.
Mah-jong (namnet en förvrängning av kin.
ma-chio, »sparvar»), gammalt kinesiskt
läggspel, som på 1920-talet vann insteg även i
Europa. Se C. A. Salmonson, »Regler och
råd i mah-jong» (2:a uppl. 1925).
Mahler [mä’l-], Gustav, österrikisk
tonsättare (1860 7/7—1911 8/7), framträdde tidigt
XIII. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
