Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Mahon, Ph. H.—Mail-eoach
646
ur aktiv tjänst. M. blev 1922 led. av
Irländska fristatens senat. H. J-dt.*
Mahon [mahö’n el. mohifu’n], Philip
Henry, 5:e earl Stanhope, mest känd som
vis-count Mahon (vilken titel han bar 1816—
55), engelsk historieskrivare, politiker (1805
—75). Inträdde 1830 i underhuset, där han
häftigt bekämpade parlamentsreformen, samt
var 1834—35 utrikes understatssekr. i Peels
första ministär och 1845—46 sekr. i Board
of control i dennes andra ministär. M. har
blivit ryktbar genom sina på en myckenhet
nytt material grundade historiska verk, bland
vilka märkas en engelsk historia från 1713
till 1783 (7 bd, 1836—53) samt en biogr. över
William Pitt (4 bd, 1861—62; flera uppl.).
Han utgav även lord Chesterfields brev (1845)
och R. Peels memoarer (1856) samt inrättade
1858 i Oxford det s. k. Stanhopepriset för
forskningar i nyare tidens historia. (L-ts.)
Mahout [mohau’t] (hindi mahävat, av skt
mahämåtra, »hög funktionär»), angloindisk
beteckning för den person, som sköter och
styr en tam elefant.
Mahra’tter, se Maratter.
Mahwa, bot., se Sapotaceae.
Mai, A n g e 1 o, romersk kardinal, jesuit,
ryktbar handskriftsutgivare (1782—1854), först
chef för Ambrosianska biblioteket i Milano,
därefter från 1819 för Vatikanska biblioteket
i Rom. 1838 fick M. kardinalshatten. Han
upptäckte, utgav och kommenterade med
utomordentlig lärdom en mängd tidigare okända
klassikertexter m. m.; särskilt framstående
var han som tolkare av palimpsester. O. W-n.
Mäl’a, grek.-rom. myt. 1. Forngrekisk
gudinna, dotter till Atlas och Pleione, med
Zeus moder till Hermes. — 2. En med den
förra ofta förblandad fornitalisk
naturgudomlighet, Maja el. Majest a, även omtalad
som gemål åt Vulcanus. A. M. A.*
MaFandros, se Menderez.
Maidän (M e i d ä n, M e j d ä n), arab., pers,
och turk., »öppen plats», »fält», i och utanför
orientaliska städer. Särskilt bekant är
At-Mejdan (»hästplatsen») vid Sofiamoskén i
Konstantinopel. Jfr även Kalkutta.
Maidel, se Maijdell.
Maiden [méldn], eng., eg. »jungfrulig». Så
kallas häst, som aldrig vunnit l:a pris i
någon löpning. — Maiden speech [-spitj"],
jungfrutal (se d. o.).
Maidstone [méPdston], huvudstad i eng.
grevsk. Kent, vid Medway, nästan mitt
emellan London och Dover; 40,710 inv. (1928; utom
militär). Stora bryggerier, pappersbruk och
trädskola. Allhelgonakyrkan, från omkr. 1400,
i perpendikelstil, är en av Englands största.
Mäl’er, Heinrich, tysk filosof (f. 1867),
prof, i Berlin. Skr.: »Die Syllogistik des
Aristoteles» (1896—1900), »Psychologie des
emotionalen Denkens» (1908; huvudarbete),
»Sokrates» (1913), »Das geschichtliche
Erken-nen» (1914). — M. vill utvidga logikens
uppgift till att vara en normlära icke endast för
det teoretiska tänkandet utan även för det
tänkande, som framgår ur känslo- och
vilje-livet och tar sig uttryck t. ex. i värderingar,
önskningar och befallningar. G. O-a.
Maie’stas, lat., överhöghet,
maktfullkomlighet, majestät (se d. o.), i forntiden särskilt om
det romerska folkets (den romerska statens)
högsta maktfullkomlighet, maiestas populi
romani. Att kränka denna (minuere maiestatem
populi romani) betraktades som ett svårt
brott, som strängt beivrades; dit hörde icke
blott angrepp mot folkfriheten och mot
folkets höghetsrätt utan i allmänhet varje
handling, vilken kunde betraktas som farlig för
statens säkerhet. Under kejsartiden, särskilt
från Tiberius, överflyttades begreppet på
kejsarens person och maktställning. H. Sgn.*
Maie’stas Do’mini, lat., »Herrens majestät»;
konsthistorisk term för den på en tron
sittande Kristus (se bild på pl. till art. E v a
n-gelistsy mboler, omskriften kring
mittbilden på bokpärmen från Würzburg:
»MAIESTAS DfOMl]NI», samt Gloria, med bild).
— Jfr Maestä.
Maigret [mägrä’], P h i 1 i p p e, fransk
ingenjörofficer, anställdes 1717 i svensk tjänst,
fick 1718 fortifikationskaptensfullmakt, blev
vid Fredrikstens belägring »directeur af
attacken» samt synes även ha tjänstgjort som
stabschef hos generalmajoren von Schwerin
och ha fått överstes rang. På kvällen 30
nov. 1718 utstakade han den nya linje, som
då skulle anläggas. När Karl XII blev
skjuten, var M. i dennes omgivning. Sedermera
spreds ett rykte, att M. och
generaladjutanten Sicre skulle varit delaktiga i konungens
död; se härom uppsats i Scandia II (1929) av
L. Weibull och III (1930) av S. Bolin. Efter
belägringens upphävande återvände M. till
Frankrike. (Wdt.)
Maihaugen, se Lillehammer.
Maijdell (Maidel), Georg Johan,
friherre, krigare (1648—1710). Balt till börden,
blev M. efter anställning i främmande
krigstjänst 1686 överste och chef för Tavastehus
läns infanteri. Han deltog 1700 i striden vid
Jungfernhof och i slaget vid Narva, där han
förde vänstra flygelns högra infanterigrupp.
M. var 1701 närvarande vid övergången av
Diina och förde 1702 rekryter från Sverige
till armén i Polen. Han blev generallöjtnant
1703 och övertog s. å. befälet i Finland. 1704
sökte han undsätta Narva, blev general av
infanteriet 1706 och försvarade s. å. Viborg
men lämnade tjänsten 1707 efter tvister med
defensionskommissionen. (Wdt.)
Maikop, se M a j k o p.
Mailand [maPlant], ty. namn på Milano.
Mail-coach [méll-kåutj J, eng., urspr.
postvagn, stor täckvagn med sittplatser även
ovanpå och bakom kupén, dragen av fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
