Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
Maillart—Main
648
Figurskulptur av A. Maillol.
hästar. Betjäningen har sin plats i kupén.
M. begagnas vid turistutflykter, utfärder till
jakt el. kapplöpningar o. dyl.
Maillart [majä’r], Louis (kallad Aimé),
fransk tonsättare (1817—71). Utbildades av
Halévy vid konservatoriet i Paris. Särskilt
beaktande vann utav M:s i behagfull, fransk
spirituell opéra comiquestil skrivna operor
»Les dragons de Villars» (1856; »Villars
dragoner», Sthlm 1863). T. N.
Maillet [majä’], Bénoit de, fransk
diplomat under förra hälften av 1700-talet. Har
utgivit ett för vetenskapens historia
synnerligen betydelsefullt naturfilosofiskt arbete:
»Telliamed (tydligen anagram av förf :s namn)
ou Entretien d’un philosophe indien avec un
missionaire frangois sur la diminution de la
mer, la formation de la terre, 1’origine de
l’homme .... mis en ordre sur les mémoires de
feu M. de Maillet par J. A. G.» (Amsterdam
1748). — Detta arbete uppges vara författat
redan 1715—18, och omkr. 1740 lär förf, i
en mindre skrift ha behandlat frågan om
vattuminskningen. Där förklaras växlingar i
vattenståndet och ökning av landområdet
genom en teori om vattenminskning, som har
stor likhet med den av Dalin och Celsius
omfattade. Något direkt bevis för att dessa
svenska författare haft kännedom om M:s
idéer, vare sig genom personlig el. litterär
bekantskap, föreligger dock icke. Senare
författare, t. ex. Browallius, ha omtalat M:s
arbeten och använt hans argument. A. G.
Högbom har i »Nivåförändringarna i Norden»
(1920) berört »Telliameds» möjliga samband
med den svenska kvartärgeologiens
utveckling. Ty monogr. av F. Neubert (1920). K. A. G.
Maillol [majå’l], A r i s t i d e, fransk
konstnär (f. 1861), vid sidan av Bourdelle (se d. o.;
likaledes f. 1861) och Charles Despiau (f.
1874) den mest betydande skulptören i sitt
hemland efter Bodin. M. började som målare
(elev hos Cabanel 1882—86). Hans måleri
liksom senare hans första plastiska arbeten i
trä visa påverkan av Gauguin. M. är lagd
för att gå till grunden i allt; han har själv
berett de växtfärger han behövt för vissa
textilarbeten och det papper, på vilket han
tryckte sina träsnitt till en uppl. av
Vergi-lius’ »Bucolica», likaså leran och vaxet för
sina modellstudier, och då han helt övergick
till skulpturen (omkr. 1900), började han
grubbla över principerna för bildskapande.
Han fängslades av den tidiga antika konsten,
och den stil han sökt sig fram till har
mycket gemensamt med den arkaisk-grekiska, en
lugn, sluten form, som är motsatsen till
Bodins rörliga impressionism. M. sysslar nästan
uteslutande med naketskulptur, särskilt
kvinnogestalter (se Fransk konst, bild 56).
Ett typiskt arbete, ett av M:s bästa, är
monumentet över Cézanne, vilket sysselsatte
honom i många år; bilden sp. 647 visar en
förstudie (i privat ägo i Berlin) till det slutliga
verket, som 1929 uppställdes i Paris (i
Tuile-rierna). Litt.: Monogr. av O. Mirbeau (1924),
M. Denis (1925) och A. Kuhn (1925). E. L-k.
Maimatschln, stad i Mongoliet, mitt emot
ry. orten Kiacbta (se d. o.); omkr. 6.000 inv.
MäPmon, Salomon, polsk-tysk filosof av
judisk börd (1754—1800), förde ett oroligt
vagabondliv i flera länder. Som filosof är M.
väsentligen påverkad av Kant, vilken ansåg,
att ingen av hans motståndare fattat honom
så väl som M. Han kritiserar Kants filosofi
i »Versuch über die
Transcendentalphiloso-phie» (1790); i övrigt märkas
»Philosophi-sches Wörterbuch» (1791), »Versuch einer
neuen Logik» (1792; nytryck 1912) och en
självbiogr. (2 bd, 1792—93). M:s skrifter,
som utmärkas av ett betydande
formellt-kritiskt skarpsinne, ha i många hänseenden
föregripit filosofiens senare utveckling. Mot
Kant invänder han särskilt, att tinget i sig
ej blott är ovetbart utan ett rent imaginärt
begrepp, att förstånd och sinnlighet endast
skilja sig till graden som fullständigt och
ofullständigt medvetande, att det i
kunskapen varken finnes någon ren form el.
något rent stoff och att vi icke äga någon
erfarenhet i Kantisk mening; allmängiltig och
nödvändig kunskap finnes blott i
matematiken.— Litt.: J. Fromer, »M:s
Lebensgeschich-te» (1911); F. Kuntze, »Die Philosophie S.
M:s» (1912). G. O-a.
Maimönides, Moses (RabbiMose ben
M a i m ö n, av judarna förkortat till
Barnbarn), judisk medeltidsfilosof (f. 1135 i
Cör-doba, d. 1204 i Kairo), son till domaren
Mai-mon. Begav sig vid judarnas fördrivande från
Spanien till Fez (1160) och Egypten (1165),
där han var livläkare hos Saladdin och dennes
son. Hans filosofiska, på arabiska skrivna
huvudarbete, »Dalälat el-hä’irin» (Vägledning
för den tvivlande), har översatts till hebr.,
lat., ty. och fr. Han ansluter sig i allt
väsentligt till Aristoteles’ filosofi och söker genom
allegorisk tolkning av bibeln försona den
judiska religionsläran med denna. M. har
utövat stort inflytande på den judiska teologien
och filosofien ända till våra dagar. Jfr I.
Münz, »Moses ben Maimon» (1912). S-e.*
Mäln, högerbiflod till Bhen, i n. Bayern och
Hessen. Upprinner med källfloderna Vita M.
(Weisser M.), på Fichtelgebirge, och Böda M.
(Roter Af.), mellan Fichtelgebirge och
Franki-ska Jura, mottar från höger bifloderna Itz,
Frankiska Saale, Kinzig och Nidda, från
vänster Begnitz och Tauber; utfaller i Bhen mitt
emot Mainz. Flodområdet är 27,378 kvkm,
längden 524 km (kortaste avståndet från
källa till mynning 260 km), segelbar från
Begnitz’ inlopp (393 km), från Aschaffenburg
kanaliserad för fartyg om 1,500 ton.
Ludwigs-kanalen förbinder M. med Altmühl—Donau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
