Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maine (stat) - Maine (fartyg) - Maine, sir Henry - Maine, Louis Auguste de Bourbon - Maine de Biran, Marie François Pierre Gauthier - Maine-et-Loire - Main-gauches - Mainland - Mainlinjen - Mainmorte, Död hand, Död mans hand - Maintenon - Maintenon, François d’Aubigné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Maine—Maintenon
652
Portland är största staden (69,272 inv.).
Huvudstad är Augusta (14,144 inv.). — M. har
ett univ. i Orono. Folkbildningen är god.
M. indelas i 16 counties. Det blev stat i
Unionen 1820 och var dessförinnan en del av
Massachusetts. I förbundskongressen har M.
2 senatorer och 4 representanter. Dess egen
senat består av 31 medl. och dess
representanthus av 151. — Litt.: L. C. Hatch, »Maine.
A history» (1919). H. N-n.
Maine [méin], nordamerikanskt
örlogsfar-tyg, som förstördes och sjönk genom en trol.
av olyckshändelse vållad explosion i Habanas
hamn 15 febr. 1898 (se Kuba, sp. 239). I
U. *S. A. trodde man på ett attentat som
explosionens orsak, vilket i hög grad
uppjagade krigsstämningen där. Fartyget
upptogs sedermera, men anställd undersökning
gav ej klarhet om explosionens orsak;
därefter »begrovs» fartyget ute på öppna havet
(mars 1912). V. S-g.
Maine [méin], sir Henry, engelsk
rätts-lärd (1822—88). Var 1847—54 prof, i civilrätt
i Cambridge, 1852—63 lärare vid Inns of court
i London, 1863—69 juridisk medlem av
indiske vicekonungens råd, 1870—77 prof, i
historia och jämförande rättsvetenskap i
Oxford, 1878—87 rektor vid Trinity hall i
Cambridge och 1887—88 prof, i folkrätt vid univ.
där. M. var en av den moderna
universalrättshistoriens grundläggare. Bland hans
arbeten märkas »Ancient law» (1861; ny uppl.
1907), »Village communities in the East and
West» (1871; flera uppl.), »Lectures on the
early history of institutions» (1875),
»Dissertations of early law and custom» (1883) och
»Populär government» (1885). Litt.: M. E.
Grant Duff, »Sir H. M.» (1892); P.
Vinogra-doff, »The teaching of sir H. M.» (1904).
Maine [män], Louis Auguste de
Bourbon, hertig av M., Ludvig XIV:s av
Frankrike son med madame de Montespan
(1670—1736). M. legitimerades 1673,
uppfostrades av madame de Maintenon och blev sin
faders älsklingsbarn. M. fick höga militära
sinekurer, flera förläningar och äktade 1692
Anne-Louise de Bourbon-Condé (1676—1753),
sondotter till den store Condé. M. och hans
bror greven av Toulouse fingo 1714 arvsrätt
till tronen. Efter Ludvig XIV :s död berövade
regenten (se Filip, sp. 324) M. hans
prero-gativ som prins av blodet. Eggad av sin
gemål, inlät sig M. då i en sammansvärjning
(jfr C e llama re), som upptäcktes, varpå
M. och hans gemål fängslades dec. 1718. De
lössläpptes 1720, och 1723 fick M. rang näst
efter prinsarna av blodet. Om hertiginnan av
M. se monogr. av L. de Piépape (2:a uppl.
1910) och A. Maurel (1928) samt H. Robert,
»Ryktbara historiska porträtt» (1927).
Maine de Biran [mä’n do birä’], Marie
Franco is Pierre Gauthier, fransk
filosof och psykolog (1766—1824),
underprefekt i sin födelseort, Bergerac, och deputerad
(1812—16, 1818—24). Som filosof var M.
under sin levnad endast känd inom en trängre
krets av vänner (bl. a. Cousin och fysikern
Ampère); senare har han betraktats som
Frankrikes förste betydande psykolog under
1800-talet. De flesta av hans skrifter
utgå-vos först efter hans död. Hans viktigaste
arbete är »Journal intime», ur vilket E. Naville
lämnar utdrag i »M. de B., sa vie et ses
pen-sées» (1857). — M. tillhörde urspr. Condiflacs
skola men utvecklade senare en egmi filosofi
under betonande av jagets
aktivitetsmedve-tande. I detta uppfattar jaget sig självt och
skiljer sig därmed såväl från yttre föremål
som från sina egna tillstånd. Genom det
motstånd vår egen kropp bereder mot viljan
förnimmer jaget sin begränsning av ett icke-jag;
därigenom vinna vi sålunda kunskap om den
materiella världens existens. Det är även ur
självmedvetandet vi vinna begreppet orsak,
som sedan begagnas på yttervärlden. I dessa
tankar har M. vissa beröringspunkter med
Kant, Fichte och stoikerna; under den sista
perioden av hans liv utvecklas hans filosofi
alltmer i mystisk riktning. M:s dagbok 1792
—1817 utgavs av A. de Lavalette Monbrun
1927. _ G. O-a.
Maine-et-Loire [mä’n-e-lcoa’r], dep. i v.
Frankrike, ung. den forna prov. Anjou; 7,218
kvkm, 477,741 inv. (1926). M. omfattar den
bördiga slätten kring Maines och Loires
sam-manflöde. Boskapsskötsel och jordbruk
(utomordentligt vin, hampa) samt
trädgårdsskötsel (bekant för sina plantskolor); skifferbrott.
Huvudstad är Ångers.
Main-gauches [må-gä’/], fr., »vänsterhänta»
(vapen), namn på tyska och italienska dolkar
från 1600- och 1700-talet, vilka fördes med
vänster hand för att parera motståndarnas
svärd.
Mainland [mePnland]. 1. Den största av
Shetlandsöarna (se d. o.); 938,3 kvkm. —
2. M. el. P o m o n a. den största av
Ork-neyöarna (se d. o.); 526,9 kvkm.
Mainlinjen kallades under Nordtyska
förbundets tid ofta dettas sydgräns, vilken då
plägade anses som naturlig gräns mellan
Nordtyskland och Sydtyskland.
Mainmorte [måmå’rt], fr. (lat. ma’nus
mo’r-tua, ty. lote Iland), Död hand, Död
mans hand, benämning för att beteckna
kyrkor el. kloster el. under katolska kyrkan
ställda fromma stiftelser såsom innehavare
för evärdlig tid av den till dem givna
egendomen. För alltid undandragen enskild
dispositionsrätt, hade denna således fått sig
pålagd liksom en död hand, så att den ej
kunde till förmån för någon annan avhändas
kyrkan. Jfr Amortisation och K y r
koegendom. H. L. R.*
Maintenon [mätnä’], stad i fr. dep.
Eure-et-Loir, vid floden Eure, 65 km s. v. om Paris;
2,091 inv. (1926). Slott från 1500-talet,
skänktes 1674 till Frangoise d’Aubigné (senare
markisinna de Maintenon), tillhör nu släkten
de Noailles,
Maintenon [mätnå/], Frangoise
d’Au-bigné, markisinna de M., Ludvig XIV:s av
Frankrike andra gemål (1635—1719). Var
sondotter till protestanten Th. A. d’Aubigné
(se d. o.), fick som yngre ömsevis
protestantisk och katolsk uppfostran men förblev sedan
katolik. Hon äktade 1652 författaren Scarron
(se d. o.), blev änka 1660 och uppbar pension
från hovet. Madame de Montespan
anförtrodde uppfostran av sina barn med kungen
åt M., som 1674 följde barnen till hovet, där
hon steg i kungens gunst. Han gjorde henne
1678 till markisinna. En stark spänning
uppstod nu mellan M. och madame de Montespan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
