Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Mainz—Maison, N. J.
656
Torget i Mainz.
högt, åttkantigt torn. 1 stadens s. del ligger
alltjämt citadellet (omkr. 1660) oeh i dess s.
hörn Drususstein el. Eigelstein, ett av
romerska legionen rest minnesmärke över
Dru-sus, som dog här 9 f. Kr. M. är säte för en
rom.-kat. biskop och hade 1477—1798 univ.
M. är en betydande handels- och
industristad oeh stapelplats för nederl. och belg. varor
på Rhen. Industrien omfattar i första hand
musserande viner, vidare läder, möbler,
konserver och musikinstrument, handeln
spannmål, mjöl, olja, vin, industrialster, böcker och
musikalier. E. L-r.
Historia. M., urspr. en keltisk ort, 13 f. Kr.
ett romerskt läger, blev 747 ärkebiskopssäte,
1244 fri riksstad och 1254 ledare för rhenska
stadsförbundet. Genom Gutenberg blev M. på
1440-talet utgångspunkt för
boktryckarkonsten. Inre sociala strider försvagade
emellertid staden, 1462 förlorade den sina
privilegier och införlivades med ärkestiftet. Under
trettioåriga kriget intogs M. i dec. 1631 av
Gustav II Adolf, som anlade fästningen
Gus-tavsburg (se d. o.) och under vintern höll ett
lysande hov i staden. 3 dec. 1635 måste
svenskarna under överste Hohendorff efter ett
långvarigt och tappert försvar uppge M. till
de kejserliga. 1801—14 hörde staden till
Frankrike, överlämnades 1816 till
Hessen-Darmstadt men blev 1871 tysk riksfästning.
M. var 1920—30 ockuperat av franska
trupper. — Litt.: »Beiträge zur Geschichte der
Stadt M.» (1910 ff.); jfr även uppsatser i
Westdeutsche Zeitschrift für Geschichte und
Kunst (1882 ff.) och Mainzer Zeitschrift
(1906 ff.). Ä. S-n.
Mainz [måTnts], fordom ärkebiskopsstift
och kurfurstendöme. stiftat av Bonifatius 747.
Omfattade vid mitten av 1300-talet 14
bis-kopsstift. bl. a. Chur, Olmütz, Prag och
Ver-den. Ärkebiskopen var en av Tyska rikets
mäktigaste furstar, Tysklands primas och
ledare på riksdagen och i kurfurstekollegiet.
M. sekulariserades 1803 och delades mellan
olika stater. Ärkebiskopssätet flyttade till
Regensburg. — Litt.: K. Wenck, »Die
Stel-lung des Erzstiftes M. im Gange der
deut-schen Geschichte» (1909); M. Stimming, »Die
Wahlkapitulationen der
Erz-bischöfe von M.» (1909), »Die
Entstehung des weltlichen
Territoriums des Erzbistums
M.» (1915).
Målore’scu, T i t u, rumänsk
politiker och skriftställare
(1840—1917), prof, i filosofi i
lasi 1862—84, i logik och den
nyare filosofiens historia i
Bukarest 1884—1911. M., som
tillhörde junimisterna (se d.
o.), var jämte P. Carp (se
d. o.) en av de
inflytelserikaste förespråkarna för
Rumäniens anslutning till
trippelalliansen. Ett pat gånger
undervisningsminister, var han
1911—12 utrikesminister samt
1912—14 tillika
konseljpresident och bar jämte T.
Jo-nescu (se d. o.) det närmaste
ansvaret för Rumäniens
framgångsrika intervention i
andra Balkankriget. Under världskriget
yrkade M. i det längsta på neutralitetens
bevarande. (L-ts.)
Malöter, se M aj^o t i s.
MaloTis el. M a i e’t i s (grek. Mälötis el.
Mälètis, lat. La’cus Maeötis el. Pa’lus Maeötis,
Meotissjön el. -träsket), i antiken namn för
nuv. Azovska sjön efter det
kringboende folket maioterna. A. M. A.*
Maipo, vulkan i Andernas huvudkedja,
mellersta Chile, s. ö. om Santiago; 5.336 m ö. h.
Vid foten av M. upprinner floden M., till
Stilla havet.
MåFra, it. Mera, alpström i schweiz. kant.
Graubünden, flyter genom Val Bregaglia till
Comosjön.
Maire [mar], fr. (av lat. ma’jor, se d. o.j,
mär (se Frankrike, sp. 979). — M a i r i e
[märi’], en märs ämbete, tiden för hans
ämbetsutövning, hans ämbetslokal etc.
Maire [mar], Louis le, dansk kartograf
(1836—1913). Blev 1857 löjtnant i
artilleriet, tjänstgjorde 1870—1901 vid
generalstabens topografiska avd., sedan 1882 som dess
chef, fick 1901 generalmajors avsked. Han
har stor förtjänst om det danska
topografiska kartverkets höga ståndpunkt, ledde de
första uppmätningarna av Färöarna och
gjorde förberedelserna för uppmätningen av
Island. Var från 1895 ordf, i kommissionen för
Danmarks geol. undersökning. K. A. G.
Mairet [märä’], Jean de, fransk
dramatiker (1604—87). M., som huvudsaki. skrivit
pastoraler i Hardys stil, är den förste, som
i Frankrike praktiskt tillämpat de »tre
enheterna», dels i tragikomedien »Silvanire»
(1630, tr. 1631), med ett märkligt företal, dels
och framför allt i tragedien »Sophonisbe»
(1634, tr. 1635), som är två år äldre än
Cor-neilles »Cid». — Litt.: Tysk monogr. av E.
Dannheisser (1888); J. Marsan, »La pastorale
dramatique en France» (1905). Kj. S-g.
Mairönis, se Litauiska språket och
litteraturen.
Maisèna, M a i z è n a, se Majs.
Maison [mäzå’], fr., hus; firma; restaurang.
Maison [mäzå’], N i c o 1 as J o s e p h,
markis, marskalk av Frankrike (1771—1840).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
