Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maison, Nicolas Joseph - Maison, Rudolf - Maisons-Laffitte - Maistre, Joseph-Marie de - Maistre, Xavier de - Maitani, Lorenzo - Maitland, ätt - Maitland, East och West - Maitland, Frederic William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Maison, R.—Maitland
658
Tjänade sig upp från menig till
divisionsgeneral (1812) under revolutionens och Napoleons
krig, uppehöll 1814 de allierade i Belgien och
gjordes av Ludvig XVIII till markis. M.
ledde 1828 den franska ockupationskåren i
Mo-rea och blev 1829 marskalk. 1—15 nov. 1830
var han utrikesminister, sedan ambassadör i
Wien och Petersburg samt (1835—36)
krigsminister.
Maison [mäzå’], Rudolf, tysk skulptör
(1854—1904). Utförde en brunn med
allegoriska figurer (i Bremen 1899, mycket oroligt
hållen) samt därefter bl. a. grupper i
riksdagshuset i Berlin. Fredrik III:s ryttarstaty
i Berlin (1904) blev stel och intetsägande.
Bäst äro M:s humoristiska figurer, ss.
»Romersk augur» (Berlins nationalgalleri). G-g N.
Maisons-Laffitte [mäzå’-lafi’t], ort i fr. dep.
Seine-et-Oise, vid S:t-Germainskogen, på
vänstra Seinestranden; 12,026 inv. (1926). Slott,
uppfört av Mansard 1642—51, sedan 1904
statsegendom, nu museum (gobelänger,
målningar m. m.). Kapplöpningsbana.
Maistre [mätr el. mästr], Joseph-Marie
de, greve, fransk författare, sardinsk
diplomat (1753—1821), bror till X. de M. Ilan
tillhörde en adelssläkt från Savojen och blev,
då hans hemland
erövrades av franska
revolutionens soldater,
en svuren fiende till
dennas förkunnelse. I
skriften
»Considéra-tions sur la France»
(1796) skildrar han
omvälvningen som en
gudsdom över
Europa. M. var 1803—17
Sardiniens sändebud i
Petersburg. Han skrev
då »Soirées de
Saint-Pétersbourg» (utgiven
först 1821), »Essai sur le principe générateur
des constitutions politiques» (1810) och »Du
pape» (1819). M:s uppfattning betecknade en
radikal reaktion mot upplysningsfilosofiens
förnuftsdyrkan. Han förnekade, att
människotanken skulle kunna bestämma el.
påverka samhällsutvecklingen. Liksom Gud är
världens herre, så styr påven med ofelbarhet
kyrkan och monarken staten. De skrivna
författningarna beteckna ett brott mot
världsordningen; nationens egenart anvisar
omedelbart hur den skall regeras. Då M. betonar
de yttre omständigheternas inverkan på
samhällslivet, erinrar han om Montesquieu (se
d. o.); i sin tro på att trots allt försynens
vilja sker, även om oskyldiga lida martyrium,
påminner han om 1700-talsfilosofer som
Shaf-tesbury (se d. o.). Originell för M. är den
paradoxala, litterärt sett glänsande styrka,
som gjort honom till en av nyromantikens
främsta politiska teoretiker och varmed han
hävdar, att samhällslivet är ett mysterium
och samhällsmakten en gudomlig auktoritet,
som ej kan trotsas utan ruinerande
konsekvenser. M:s skriftställarskap har vunnit
stor postum ryktbarhet. Litt.: É. Faguet,
»Politiques et moralistes du dix-neuvième
siècle», 1 (1891); F. Baldensperger, »Le
mouve-ment des idées dans 1’émigration frangaise»
(1924). N. F—11.
Maistre [mätr el. mästr], Xavier de,
greve, fransk skriftställare (1763—1852),
yngre bror till J.-M. de M; Till 1792 officer vid
Sardiniens armé, kom M. 1802 till Ryssland,
deltog i flera fälttåg och blev 1813 general i
rysk tjänst. Adömd halvannan månads
rums-arrest på grund av en duellaffär, skrev han
1790, garnisonerad i Alessandria, det lilla
mästerverket »Voyage autour de ma chambre»
(utg. anonymt 1794; sv. övers. 1798), halvt
känslosam berättelse, halvt spirituellt kåseri.
M. skrev också ett flertal av samtiden högt
skattade berättelser från Kaukasus och
Sibirien. Se monogr. av L. Rey (1865) och W.
Ungewitter (1892). Kj. S-g.
Maita’ni, L o r e n z o, italiensk arkitekt och
skulptör (omkr. 1275—1330). Blev 1310 ledare
för dombygget i Orvieto, en av den
italienska gotikens praktfullaste katedraler.
Fasadens stora och egendomliga reliefcykel
återgår på hans utkast. Pelarskulpturerna i det
inre samt bronsänglarna i huvudportalens
ly-nett äro även M:s verk. H. C-l.
Maitland [meFtlond], gammal skotsk
adels-ätt, omtalad redan mot 1100-talets slut i
Ber-wickshire. Släktens huvudmän ha sedan 1624
burit skotsk earltitel av Lauderdale (se
vidare d. o.). Juristen sir Richard M.,
lord Lethington (1496—1586), skotsk
överdomare och, 1562—67, sigillbevarare,
skrev satiriska dikter och är mest känd som
samlare av skotsk folkpoesi. Hans son W i
1-1 i am M. of Lethington, politiker
(omkring 1528—73), var 1563—67 Maria Stuarts
statssekreterare och främste politiske
rådgivare. Han tillrådde ett närmande till
England och sökte få Maria erkänd som engelsk
tronarvinge, om drottning Elisabet skulle
avlida ogift. M. deltog i den sammansvärjning,
som 1566 ledde till mordet på Rizzio, måste
därför lämna hovet men togs snart till
nåder. Han uppges ha samtyckt till mordet på
Darnley (1567) men motarbetade drottningens
giftermål med Bothwell och slöt sig på
sommaren s. å. till de upproriska lorderna. I
York sökte han 1568 åvägabringa en
uppgörelse mellan Maria och Elisabet, och efter
re-genten Moreys död 1570 uppträdde M. som
ledare för drottningens parti, belägrades i
Edinburgh castle från 1571 och nödgades
dödssjuk kapitulera i maj 1573. En senare
forskning har erkänt det patriotiska syftet i M:s
fruktlösa bemödanden att »rädda Maria
Stu-art från henne själv». Litt.: J. Skelton, »M.
of Lethington» (1894); A. Lang, »History of
Scotland», II (1902). — Hans bror sir John
M., sedan 1590 lord M. of Thirleston
(omkr. 1545—95), blev 1584 Jakob VI:s
statssekreterare och 1587 lordkansler. V. S-g.
Maitland [mePtlend], E a s t M. och West
M., dubbelstad i Nya Syd-Wales, Australien,
vid den segelbara Hunter; 11,710 inv. (1929).
Säte för en rom.-kat. biskop. Medelpunkt i
ett rikt jordbruksområde och i ett av
Australiens viktigaste koldistrikt.
Maitland [méPtlend], Frederic
William, engelsk rättshistoriker (1850—1906),
från 1888 prof, i Cambridge. Ägnade sig
företrädesvis åt studiet av engelsk
medeltids-rätt, utgav rättegångsakter och skrev bl. a.
»Domesday book and beyond» (1897),
»Town-ship and borough» (1898), »Roman canon law
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
