Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Majs - Majstång - Majuba - Majunke, Paul - Majuskler - Majviva - Makadam - Makaker - Makamer - Makaonfjäril - 1. Makarij (metropolit i Moskva) - 2. Makarij (Michail Petrovitj Bulgakov, kyrkohistoriker) - Makarios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
Majstång—Makarios
666
varandra sittande kornen äro vanligen gula;
även vita, bruna, blåaktiga och brokiga
varianter förekomma. Av m. finnas över 200
sorter. De viktigaste äro hästtandmajs (Zea
mays var. dentif ormis) el. vanlig fodermajs,
en mycket storvuxen sort, som lämnar större
delen av världsskörden; vanlig majs (Zea
mays var. vulgaris), som är mindre och har mer
rundade korn, vilka mest användas till
män-niskoföda (sweet corn i U. S. A.); p ä r
1-majs (Zea mays var. micr osper ma), som i
små, talrika kolvar utbildar små och glasiga
korn, lämpliga som foder till höns, varför den
också kallas hönsmajs. Majsens
huvudsakliga användning är som foder. Lokalt kan
den utgöra ett viktigt livsmedel i vissa
bergstrakter och annorstädes, där
levnadsstandarden är låg, t. ex. på Balkanhalvön. Till följd
av sin fattigdom på äggvita är majsmjölet
svårbakat. M. ätes därför mestadels som gröt,
av italienarna kallad potenta, vilket namn
även i Sverige begagnas som benämning på
grövre majsgryn. M. har ringa fetthalt med
undantag av groddarna, som bilda avfall vid
mjölberedning och användas till
framställning av majsolja. — Maisena (majsena)
är majsstärkelse. O-f J-n.
Majstång (jfr Maj), en stång, vanl. av
gran, överklädd med löv, kransar, blommor
m. m., kring vilken ungdomen dansar. Den
gamla seden att på midsommaraftonen resa
m. iakttages ännu täml. allmänt över hela
Sverige och Finland. Idet övriga Europa resas
även dylika stänger, på somliga håll vid
midsommar, annorstädes på S :t Georgsaftonen (22
april), 1 maj eller under pingsten. De ansågos
medföra välsignelse och lycka för det samhälle
el. den gård, där stången uppsattes (jfr E.
Hammarstedt, »Striden om
vegetationsstång-en», i Fataburen 1907). Stundom var m. ett
lövat träd, som högtidligt hemfördes. Seden
att hemföra sommarträdet omtalas i
Tyskland redan på 1200-talet och antydes även i
en svensk folkvisa (»bära sommar i by»). I
toppen på högtidsstängerna kvarlämnades
ofta en grenruska. Jfr Fastlagsris,
Jul (sp. 1255, julstänger), Kryckeståt
och T r ä d k u 11. N. E. H.
Majüba, ett isolerat, 2,167 m högt
taffel-berg i Drakbergen, n. v. Natal. Under
boerkriget 1880—81 besattes M. natten till 26
febr. 1881 av omkr. 550 engelsmän under
generalen sir G. P. Colley. Den 27 febr,
stormades berget av boer under P. Joubert.
Under panikartad flykt ledo engelsmännen
mycket stora förluster; Colley stupade.
Majunke [majoTjke], Paul, tysk präst och
klerikal publicist (1842—99), led. av tyska
riksdagen 1874—84 och av preussiska
lantdagen 1878—84. M. är särskilt beryktad för
den häftiga strid han som huvudred. 1871—78
för Germania (se d. o.) förde mot Bismarck
och som vid ett tillfälle (1874) ledde till att
denne inlämnade sin avskedsansökan (som
dock ej beviljades). Kyrkoherde i Schlesien
från 1884, utgav M. en rad Lutherfientliga
tendensskrifter (bl. a. sökte han bevisa, att
Luther begått självmord). V. S-g.*
Maju’skler, sing. m a j u s k e 1 (av lat.
ma-ju’sculus, något större), stora bokstäver,
begynnelsebokstäver, initialer (inskrifterna på
gravhällarna bild 10 och 11 till art. G r a v-
Hattapa, Macacus sinicus.
vård bestå av gotiska m.; jfr M i n u s k 1 e r
och Paleografi). — Inom nutida
typografi kallas m. vanl. v e r s a 1 e r (jfr K
a-p i t ä 1 2).
Majviva, bot., se Gullviva.
Makada’m, se Gatläggning.
Makäker, Macäcus (Pithècus), ett släkte av
de markattliknande apornas fam.,
hemmahörande i s. och ö. Asien (med undantag av en
art, m a g o t e n, se d. o.). M. utmärkas av
undersätsig kroppsbyggnad och kraftiga,
måttligt långa extremiteter. Alla ha kindpåsar och
sittvalkar. M., som tidigare bebott även
Europa, leva i flockar och vistas både i träd och
på marken. Födan utgöres huvudsaki. av
frukter o. dyl. samt insekter. Särskilt som ungar
äro de mycket läraktiga; som äldre bli de
ofta opålitliga. De höra till de vanligaste
aporna i menagerier. Den till Europa oftast
införda arten är r h e s u s el. b u n d e r n, il.
(Inuus) rhesus, från Främre Indien. Den är
ovan gröngrå, under vit med köttfärgat
ansikte samt 50—60 cm lång (utom svansen).
J a v a - a p a n, M. (Pithecus) cynomolgus,
med svans lika lång som kroppen, finnes i
Bortre Indien och dess övärld. Hattapan,
il. sinicus, med en längd av 100 cm, varav
hälften kommer på svansen, och hår, som
skålformigt utbreder sig från hjässan, finnes
i s. delen av Främre Indien. T. P.
Makämer, dets. som m a q ä m e r, se
Arabiska litteraturen, sp. 1210.
Maka’onfjäril, se Papilionidae och
färgplansch vid art. Dagfjärilar.
MakaTij, vanligt namn på ryska andliga.
— 1. M. (1482—1563), sedan 1542 metropolit
i Moskva, ledde den ryktbara reformerande
Stoglavsynoden 1551, anlade ett tryckeri i
Moskva och åvägabragte en stor samling
helgonbiografier. — 2. M. (M i c h a i 1 P e t r
o-vitj Bulgakov), kyrkohistoriker, prelat
(1816—82), 1842 prof, i Petersburg, slutligen
(1879) metropolit i Moskva, skrev bl. a. en
dogmatik (5:e uppl., 2 bd, 1895) och en till
1667 gående rysk kyrkohistoria (13 dir, 1858
—83). A-d J.’
Maka’rios, två av legenden högt prisade
munkar i Egypten. M. d. ä., även kallad M.
den store el. M. Egyptiern (d. före
390), var lärjunge till Antonius och förestod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
