Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
Makedoniska språket—Makogai
672
Balkanhalvöns politiska förhållanden, som
blev en följd av 1877—78 års rysk-turkiska
krig. Genom freden i San Stefano 1878 lades
M. (utom Saloniki och halvön Chalkidike) till
det nybildade furstendömet Bulgarien, men
Berlintraktaten s. å. återförde det under
turkiskt välde; M:s förvärvande ingick sedan
dess i den bulgariska nationalismens program.
De sociala och ekonomiska missförhållandena,
förtrycket från de turkiska ämbetsmännen,
storgodsägarna och gendarmerna kändes
hårdare efter grannländernas frigörelse och
skapade en gynnsam jordmån för politisk
agitation från dessas sida. På grund av
folkblandningen kom den makedoniska rörelsen att ej
blott riktas mot turkarna utan även innebära
en skarp rivalitet mellan de ol’ka kristna
Balkanfolken. Till de nationella
motsättningarna kommo dessutom de kyrkliga.
Bulgarerna voro från början de mest aktiva i den
nationella agitationen. Såväl i M som i
Bulgarien bildades agitationskommittéer, vilka —
dels i samverkan, dels i inbördes kamp —
tillgrepo revolutionära medel. Deras till
väpnade band sammanslutna medlemmar
(komi-tadjis) förövade mord, bombattentat och
penningutpressningar samt företogo lokala
resningar i M. och väpnade infall från Bulgarien.
De terroriserade i lika hög grad M:s kristna
invånare av annan stam och turkarna, och
från dessa håll uppstodo liknande rörelser
med motsv. våldsdåd. Från hösten 1902 var
M. skådeplatsen för ett formligt inbördeskrig.
Den tilltagande anarkien tvang slutligen
stormakterna att ingripa. Österrike och
Ryssland utarbetade i okt. 1903 ett formligt
reformprogram (»Miirzstegprogrammet»), vilket
Turkiet måste i huvudsak acceptera. Vid
sidan av den 1902 till generalinspektör över de
tre makedoniska vilajeten utnämnde Hilmi
pascha ställdes en rysk och en österrikisk
»civilagent», och gendarmeriets
reorganisa-tion (påbörjad redan tidigare på året med
biträde av några utländska officerare, däribland
en svensk) uppdrogs åt en europeisk general
(först italienaren de Giorgis, 1904—07) med
biträde av officerare från de olika
stormakterna. Den finansiella oredan framkallade
1905 en utvidgning av reformprogrammet, i
det att vid de båda civilagenternas sida
placerades fyra »finansråd», utsedda av de övriga
stormakterna. De revolutionära bandens
illgärningar fortforo emellertid utan synnerlig
avmattning. Genomförandet av ett juni 1908
skisserat engelsk-ryskt utvidgat
reformprojekt förekoms av den ungturkiska
revolutionen, vilken i juli s. å. utbröt just bland de i
M. förlagda turkiska trupperna. Efter
revolutionens seger lämnade stormakterna åt den
nya regeringen att på egen hand söka införa
ordnade förhållanden i M., deras
gendarmeri-officerare entledigades från sitt uppdrag 1908,
och den makedoniska finanskommissionen
upphörde 1909. Turkarna genomförde 1910 en
avväpning av M:s civila befolkning, varav
följden bl. a. blev en stark emigration till
Bulgarien. Det visade sig dock omöjligt att
fullständigt utrota det revolutionära
bandväsendet. De alltjämt oförsonade motsatserna i
M. bidrogo i sin mån till utbrottet av 1912 års
Balkankrig.
Om händelserna i M. under de senaste
kri
gen på Balkanhalvön se Balkankrigen
1912 och 1913 samt
Salonikifron-ten. Bulgarien vann i första Balkankriget
stora delar av M. men måste i Bukarestfreden
1913 avträda det mesta därav till Grekland
och Serbien. Även efter världskriget ha de
makedoniska landens verksamhet fortgått och
vållat allvarliga konflikter mellan Bulgarien
samt dess grannar Grekland och Jugoslavien.
Det turkiska folkelementet i M. har 1923—24
enl. fördrag mellan Grekland och Turkiet
överflyttats till Mindre Asien, varifrån
samtidigt greker i mängd överflyttats och fått
nya hem i M. (se G r e k 1 a n d, sp. 1018—19).
Litt.: B. Niese, »Geschichte der
griechi-schen und makedonischen Staaten seit der
Schlacht bei Chæronea» (3 bd, 1893—1903);
V. Bérard, »La Macédoine» (1897); J. Cvijié,
»Grundlinien der Geographie und Zoologie von
Mazedonien» (1908); E. af Wirsén,
»Balkanfolken och stormakterna» (1909); J. A. Beloch,
»Griechische Geschichte» (2:a uppl., 2 bd, 1912
—16); G. Weigand, »Ethnographie von
Make-donien» (1924). H. B-n.*
Makedoniska språket, språket i det gamla
Makedonien, varav blott några namn och
glosor bevarats. M. är indoeuropeiskt och
möjligen närmast släkt med grekiskan.
Makedo-rumäner, Makedo-valaker, se
Kutso-vlacher.
Makimono, japansk målning med större
bredd- än höjdmått. Se Japansk konst,
sp. 1015.
Halvapa av makisläktet.
Makisläktet, Le’mur, halvapor, tillhörande
fam. m a k i 1 i k a, Lemuridae, vars viktigaste
och artrikaste grupp de utgöra. Huvudet är
långt, rävliknande, med måttligt stora ögon
och öron, lemmarna långa, pälsen tät och
mjuk och svansen längre än kroppen.
Hithörande former leva i flockar i skogarna på
Madagaskar och livnära sig av fru’ t och
insekter. M o r m a k i n, Lemur macaco, blir 90
cm lång (mer än hälften kommer på
svansen). Hanen är svart, honan ovan rostbrun,
under vit. Kattan, L. catta, är något
mindre med vacker, grå päls och i svart och
vitt ringlad svans. T. P.
Makkabéer, se Mackabéer.
Makkari, se M a q q a r i.
Makkèf, hebr., se M e th e g.
Makö [ma’kå], huvudstad i ung. komitatet
Csanåd, Arad och Torontäl; 38.330 inv. (1930).
Jordbruk, vin- och trädgårdsodling.
Makogai, en av Fidjiöarna, mellan Vanua
Levu och Viti Levu. På M. sjukhus för spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
