Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
Malajiska öarna
684
gränsande småöar; samt den yttre (östra),
omfattande Moluckerna med Banda-,
Amboina-och Ternateöarna samt Filippinerna med biöar.
Geografiskt äro M. en fortsättning av Bortre
Indien, och endast ett grunt hav skiljer de
västra öarna från fastlandet. I ö. däremot
gå djupa havsbäcken och breda sund mellan
öarna, ss. Bandasjön (6,505 m), Celebessjön
(6,218 m) och Sulusjön (5,575 m) el.
Lombok-sundet (över 1,000 m) och Makassarsundet
(över 3,000 m). Ända till tertiärtid synes
Asien ha hängt samman med Australien. Vid
mitten av tertiärtiden började allmän
sänkning av området. Instörtningsbäcken
upp-stodo i ö. och skilde de östra öarna från de
övriga. Samtidigt bildades långsträckta
öst-västliga bergskedjor, och vulkaniska massor
trängde upp längs brottlinjerna. Det område,
som sist avskildes från Asien, låg längst i v.
Arkipelagen genomdrages nu av flera
bergbågar, av vilka den västligaste, som går
genom Sumatra, Java och Små Sundaöarna, är
mest markerad. — Berggrunden är
omväxlande, från urberget genom paleozoiska och
mesozoiska lager upp till tertiär och yngre
bergarter (se art. om de olika öarna el.
ögrupperna). — Klimatet är ett typiskt tropiskt
öklimat med — om man bortser från de högsta
bergen — hög och jämn temp. med små
växlingar i årsmedeltalet (25—27° C); sällan når
skillnaden mer än 1° mellan den varmaste och
kallaste månadens medeltemp. Regnmängden
är betydande, särskilt i v., och når på v.
Sumatra mer än 4^2 m per år.
Vindriktningarna och nederbördens fördelning växla med
monsunerna; i n. kommer huvudnederbörden
med höstens sydvästmonsun. I s. gör sig
det australiska klimatet gällande med stark
sommarnederbörd (jan.) och torrare i juli
(= vinter). O. Sjn.
Växtvärld. Den naturliga vegetation, som
urspr. haft största utbredningen inom detta
område, är den tropiska regnskogen.
Palmerna äro mycket talrika. Många av dem äro
lianer, ss. rottingpalmen. Viktiga arter äro
talipotpalmen, arekapalmen, sagopalmerna och
sockerpalmen. Även bambu och
trädormbunkar äro framträdande beståndsdelar av
regnskogen. Denna kan indelas i flera höjdzoner,
som ekologiskt och fysiognomiskt äro ganska
likartade men floristiskt betydligt avvika
från varandra. På Sundaöarna dominera på
lägre nivå arter av Ficus, Anonaceae,
Myrta-ceae och Leguminosae. Sin största yppighet
och artrikedom når skogen först högre över
havet, där fuktigheten är rikligast. Här
finnas även epifyterna i största mängd, bland
dem främst orkidéer och ormbunkar. På Java
är regnskogen rikast utvecklad på en höjd
av omkr. 600—1,200 m ö. h. Här
dominera Dipterocarpaceae, Guttiferae, Moraceae,
Anonaceae, och lianrikedomen är stor. I
bergsskogen upp till omkr. 2,500 m finnas
bl. a. lauracéer, ekar och barrträd av släktet
Podocarpus. I Filippinernas artrika montana
regnskogar spelar bl. a. fam. Dipterocarpaceae
en stor roll. I de torrare delarna av M.
finnas s. k. monsunskogar, som äro glesare och
fattigare på lianer och epifyter än
regnskogen samt stå mer el. mindre avlövade under
torrtiden. Monsunskog finnes bl. a. på ö.
Java, där teakträdet är en av de viktigaste
arterna, ofta bildande nästan rena bestånd.
Stora sträckor täckas av enformiga mattor
av alanggräset (Imperata arundinacea), men
denna formation är ej ursprunglig utan
intager områden, på vilka urskogen utrotats.
Vid kusterna är mangroven mångenstädes
riklig. En för Malajiska övärlden
mycket karakteristisk strandformation är den
s. k. Vipa-formationen, bestående av den
låg-stammiga palmen Nipa fruticans, växande i
rena bestånd el. blandad med mangroveträd
o. a. strandväxter. Kokospalmen har stor
utbredning inom kustzonen. I de tätt
befolkade områdena, särskilt Java, är den
ursprungliga vegetationen till stor del utrotad.
Växtgeografiskt höra Sumatra, Java och
Bor-neo nära samman och urskiljas som ett
särskilt område, Västmalesien. Filippinerna
överensstämma i mycket med detta men ha även
åtskilligt gemensamt med Formosa, Kina och
Japan. Celebes och Moluckerna räknas som
ett eget område, östmalesien. K. A.
Djurvärlden är mycket rik, närmast
besläktad med s. och s. ö. Asiens, tydande på
att en relativt sen landförbindelse bestått
mellan Borneo, Sumatra och Malackahalvön samt
tidigare även mellan Sumatra och Java,
österut visar djurvärlden påtagliga
anknytningar till Australiens genom uppträdandet
av pungdjur. Långvarig isolering har på de
större Sundaöarna frambragt en mängd ende
mismer. Av storvilt märkas kungstiger,
panter och leopard, elefant, tapir, två arter
nos-üörningar, gaur- och bantengbuffel, en mängd
hjortar, av vilka Tragulus ej är större än en
hare, musanger, en mängd apor, samt av
män-niskoapor orangutang och gibboner.
Fågelvärlden är luxuöst utvecklad. Av mera
karakteristiska familjer må nämnas trogonider,
hackspettar, gökar, kungsfiskare, bulbuler.
nektariner m. fl. Reptilvärlden är rikligt
företrädd av flera arter krokodiler, en mängd
ormar, bl. a. de synnerligen giftiga
glasögonormen och kungscobran, jättestora ödlor,
sköldpaddor m. fl. Inom den lägre
djurvärlden uppvisa särskilt insekterna ett myller av
arter och individer. E.Mj.
Befolkningen är starkt blandad. Det
asiatiska huvudelementet, malajerna, dominerar;
mot ö. får det papuanska inslaget större
betydelse. Rester av urbefolkningen, svartbruna
negritos, anträffas litet varstans i de
otillgängligare delarna av övärlden. Vidare
märkas starka inslag av kineser och hinduer
ävensom araber och européer. Islam är den
härskande religionen; blott på Filippinerna är
befolkningen övervägande kristen
(romerskkatolsk); den europeiska missionen vinner
numera knappast några resultat;
urbefolkningen är vanligen hednisk; bramanism och
buddism ha numera föga betydelse.
Näringslivet går främst ut på produktion av kryddor
el. s. k. kolonialvaror. För den egna
konsumtionen produceras ris, mest i v., sago, mest i
ö.; vidare majs, batater, taro, jams, hampa,
palmer, sydfrukter, bananer, kryddor, vilka
även i stor skala exporteras (kryddnejlikor,
muskot, peppar, ingefära, kardemumma m. fl.).
I plantagerna odlas socker, tobak, kaffe,
in-digo, te, kinabark, kakao, gummi m. m.
Bergsbruket erbjuder stora utvecklingsmöjligheter
— tenn, petroleum och kol produceras i
kvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
