Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Mallet, P. H.—Malm
700
M., som var en
synnerligen flitig och
mycket skicklig
observerande astronom,
observerade bl. a. de
bägge
Venuspassager-na 1761 och 1769. Han
medarbetade i T.
Bergmans »Physisk
be-skrifning öfver
jordklotet» och
publicerade avhandlingar av
matematiskt innehåll.
Led. av Vet.-akad.
1759. K. Lmk.
Mallet [malä’], Paul Henri,
fransk-schweizisk historiker (1730—1807), bodde 1752
—62 i Köpenhamn som prof, i fransk
litteratur och lärare i franska språket samt blev
1762 prof, i historia i Genève. Genom
»In-troduction å 1’histoire de Dannemarc» (1755),
»Monuments de la mythologie et de la poésie
des celtes et particulièrement des ancients
scandinaves» (1756) och »Histoire de
Dannemarc» (3 bd, 1758—77) fick M. stor betydelse
för uppfattningen i Europa av Norden. Jfr
G. Castrén, »Norden i den franska
litteraturen» (1910). E. Ebg.*
Mallet du Pan [malä7 dy pä’], Jacques,
fransk publicist (1749—1800). Utgav 1784—
92 i Paris den konstitutionellt monarkiska
tidskriften Journal Historique et Politique,
emigrerade 1793 och verkade som liberal
anti-revolutionär skriftställare bl. a. i Bern och i
London, där han 1797 uppsatte tidskriften
Mercure Britannique. Hans »Mémoires»
ut-gåvos i 2 bd 1851. Fransk monogr. av
Val-lette (1894), engelsk av B. Mallet (1902).
Malletlokomotiv [malä’-], se Lokomotiv,
sp. 147.
Ma’lleus, lat., hammare. 1. Ett hörselorgan
(se d. o., sp. 400). — 2. M. maleficärum,
»häxhammaren», en skrift mot häxväsendet,
se Häxeriprocesser.
Malleville [malvi’j], Claude de, fransk
skald (1597—1647). Tillhörde den krets, som
samlades i Hötel de Rambouillet, och den
första uppsättningen i Franska akad. M.
skrev i tävlan med Voiture sin berömda sonett
»La belle matineuse» men är f. ö. glömd.
Mailing, Mathilda, f. Kruse,
författarinna (f. 1864 20/i), 1883 student, 1890
g. m. grosshandlaren Peter Mailing i
Köpenhamn, utgav under pseud. Stella Kleve
de lätt sensuella romanerna »Berta Funke»
(1885) och »Alice Brandt» (1888). 1894 kom
hennes mest bekanta verk, »En roman om
förste konsuln», som gjorde lycka genom
skickligt bruk av memoarer. Hon har
sedermera utgivit en stor mängd historiska och
societetsromaner, t. ex. »Skyttes på
Munke-boda» (1897), »Maria Stuart» (1907), »Ebba
Stjerne, Eva Skytte och de andra» (1914),
»Eva Skyttes vänner» (1924), »Släktmötet på
Kungsåkra» (1928). Hon har också utgivit
ett skådespel, »Fru Leonora» (1897), och ett
memoarverk, »Uppfostran och inflytande 1864
—1885» (1920). Fru M. har livlig
uppfinningsförmåga och en odlad stil. J. L-t.
Mailing, Otto Valdemar, dansk
tonsättare (1848—1915), dir. för konservatoriet
1899, organist vid Vor Frue kirke 1900. M.
komponerade i nationell anda (Hartmannstil)
flera körverk, solosånger m. m. och skrev
även symfoniska verk, kammarmusik samt
baletten »Askepot» (1911). Han var en
betydande orgelspelare. T. N.
Mailing, Ove, dansk författare och
ämbetsman (1747—1829). Tog teol. examen 1766.
var informator i adliga hem och ägnade sig
åt litteraturen. M:s huvudverk är »Store og
gode handlinger af
danske, norske og
hol-stenere» (1777; 7 :e
uppl. 1885), ett slags
historisk läsebok. Som
ämbetsman utförde M.
ett oerhört arbete;
1777—1809 var han
anställd i ränte- och [-generaltullkammar-kansliet-]
{+generaltullkammar-
kansliet+} för
Västindien och Guinea. 1813
—18 dir. för
riksbanken och 1833—29 för
kungl. bibi. M. är
genom sin ämbetsmannaduglighet och sina
ädla »tänkesätt» ett mönsterexempel på
upplysningstidens ämbetsman. P. E-t.
Mailing, Peter Tidemand, norsk
boktryckare och bokhandlare (1807—78). Fick
1829 burskap som boktryckare i Oslo samt
grundade där 1838 eget tryckeri och 1839 en
förlagsbokhandel. Tryckeriet övergick 1875
till ett a.-b. med H. Aschehoug & co. som
huvuddelägare men fortfor att bäraM:s namn.
Förlaget av 1839 och en 1873 uppsatt
sorti-mentsbokhandel upphörde 1899. M. var
ban-brytare i sitt fack.
Malling-Hansen, Rasmus, dansk skolman,
uppfinnare (1835—90). Blev teol. kand. 1865.
var 1859—61 lärare vid dövstuminstitutet i
Köpenhamn och blev 1865 dess föreståndare.
Han inlade stor förtjänst om dövstumsakens.
utveckling i Danmark och väckte mycken
uppmärksamhet genom sin uppfinning (1869) av
»skrivkulan», en av skrivmaskinernas
föregångare. E. Ebg.*
Mallo’phaga, Pälsätare, insektordn.,
som uteslutande omfattar parasitiskt
levande former, särskilt hos fåglar (fågellöss) och i
vissa fall även hos däggdjur. Se vidare
Pälsätare. O. A-g.
Mallorca [maljå’rka], den största ön bland
Balearerna (se d. o.).
Mallötus, zool., se Laxfiskar.
Mallrikor, geol., se Konkretion.
Malm (släkt med mala), eg. det
sönderkrossade, sand, sten, som krossas för
metallens skull, sandmark — i denna betydelse
ingår ordet i Malma, Malmköping, Malmö m. fl.
namn —; sandhöjderna n. och s. om
Stockholm kallades förr »norra och södra malmen».,
varigenom ordet på ett par håll även fått
bemärkelsen förstad, yttre stadsdel; ännu
brukade äro bl. a. Norr-, Söder- och Östermalm i
Stockholm samt ö. och V. Malmen i Kalmar.
De på 1600-talet och senare på Stockholms
malmar uppförda större gårdarna och
palatsen kallades malmgårdar. G. Brg.
Malm, i naturen förekommande anhopning
av malmmineral (se d. o.) jämte eventuella,
gångarter (se d. o.), varur en (tung) metalll
kan framställas med ekonomisk fördel.
Stör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
