Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
Malm—Malm, C. W.
702
sta delen av jordkroppens förråd av många
av de tyngre metallerna torde redan på
tidiga stadier i jordens historia ha
koncentrerats till dennas oåtkomliga inre (se J o r d e n,
sp. 1173—74). I bergarterna i själva
jordskorpan uppträda metallerna i allm. i
procentuellt alltför små mängder för att kunna
med ekonomisk fördel utvinnas, och det är
blott på sådana ställen i jordskorpan, där de
geologiska processernas verksamhet lett till
en ovanligt stark anrikning av de
ifrågavarande ämnena, som m. bildats. Efter
bild-ningstiden i förhållande till sidostenen skiljer
man på syngenetiska och e p ige n
e-tiska malmer (se Epigenetisk).
Med hänsyn till bildningssättet kan man
indela m. i dels eruptiva m. (i vidsträckt
bemärkelse), dels sedimentära och m
e-tathe tiska m., dels metamorfa m.
Me tamorfa m. ha uppkommit ur m.,
tillhörande de andra grupperna, genom
omvandling under samma förhållanden som de
metamorfa bergarterna (se
Bergartsmeta-m o r f o s). De eruptiva processerna, i
vidsträckt mening, ha givit upphov till trol.
flertalet fyndigheter av guld, silver, koppar,
nickel, zink, bly, krom m. fl. metaller. Bland
dessa eruptiva m. märkas först m., som
kommit till stånd genom magmatisk
differentiation (se M a g m a). Några
viktiga ex. på sådana m., de egentliga
eruptiva m. (i inskränkt bemärkelse) el. de 1 i
k-vidmagmatiska m., lämnas i art.
Bergart, Järnmalm och
Kopparmalm; se även Platina. Krom, nickel
och platina i fyndigheter av detta slag äro
alltid knutna till basiska eruptivbergarter.
övriga eruptiva m. ha avsatts ur från en
eruptivmagma härstammande gaser och
varma vattenlösningar (pneumatolytiska
och hydrotermala m.). Hit höra kanske
de flesta malmgångar (se Gång 1) och
många metasomatiska (se d. o.) m., delvis
impregnationer (se d. o.). På malmgångar,
där malmmineralen vanl. förekomma tills, m.
gångarter av kvarts el. kalkspat, ej sällan
även t. ex. dolomit, järnspat, flusspat el.
tungspat, uppträda ofta m. av koppar (se
Kopparmalm), bly och zink (se
Blyglans och Zinkmalm), guld (se d. o.l.
silver (se S i 1 v e r m a 1 m) samt uran och
radium (se dessa ord). Slutligen må nämnas de
pneumatolytiskt bildade tennmalmsgångarna
(se Tennmalm), vilka, i motsats till de
ovan nämnda, med basiska eruptivbergarter
förbundna fyndigheterna av krom, nickel och
platina, alltid äro knutna till sura
eruptiv-bergarter. Bland de till de eruptiva m.
hörande, vanl. mer el. mindre oregelbundet
formade metasomatiska m. märkas särskilt
kontaktfyndigheter (se d. o.), ss.
många förekomster av järnmalm och
kopparmalm (se dessa ord). Om
kontaktfyndigheter-nas gångarter se Skarn. Bland
metasomatiska eruptiva m. finnas även många
zink-och blymalmer (se Z i n k m a 1 m). — De s
e-dimentära m. omfatta dels kemiska, dels
mekaniska sediment (se Bergart). Till de
kemiska sedimenten höra många av de
viktigaste järnmalmerna (se d. o.) och
manganmalmerna (se d. o.). Mekaniska sediment äro
förekomsterna av guld, platina och
tenn
malm på lösa avlagringar (placers, Seifen el.
»alluviala avlagringar»; se Guld, sp. 1245).
— Till de metathetiska (av grek,
meta’-thesis, omsättning) m. räknas sådana m., som
uppkommit inne i en bergartsmassa genom
kemiska omsättningar och lokala
omflyttningar och koncentration av malmmaterialet
i en bergart el. fyndighet på grund av
vitt-ringsprocesserna (se V i 11 r i n g) el. den
normala vattencirkulationen i berggrunden.
Till de m. av ifrågavarande slag, vilka
uppkommit genom vittring, höra bl. a. vissa
elu-viala (se d. o. och E 1 u v i u m) bildningar,
t. ex. stora fyndigheter av (limonitisk)
järnmalm på Kuba. Om vittringens stora
betydelse för uppkomsten av brytvärda järn- och
kopparmalmer ur tidigare alltför fattiga
fyndigheter se Järnmalm och
Kopparmalm. Genom koncentration av
malmmaterialet medelst den normala
vattencirkulationen i berggrunden synas vissa slag av
malmgångar (jfr Gång 1) och metasomatiska
m. ha bildats. På sådant sätt anses t. ex.
delar av de viktiga zink- och
blymalmsföre-komsterna i Mississippibäckenet i U. S. A.
ha uppkommit.
En malmförekomsts brytvärdhet beror av
en mängd olika omständigheter, och det
fordras förutom ingående undersökning av
fyndigheten stor och vidsträckt erfarenhet samt
gott omdöme för att rätt bedöma värdet. Man
måste taga i betraktande bl. a. metallhalten
o. a. egenskaper hos malmen, fyndighetens
storlek och läge, transportmöjligheterna samt
brytnings- och försäljningspriset.
Förändringar i den ifrågavarande metallens prisläge
på världsmarknaden kunna vara avgörande
för brytvärdheten. Tekniska förbättringar
göra det möjligt att lönande bryta fattiga,
tidigare mindervärdiga förekomster. Å andra
sidan medför ej sällan upptäckten av större
el. rikare m., att äldre gruvor måste
nedläggas. — Jfr Gruvbrytning. N. Zn.
Malm, en i dagligt tal brukad benämning
på vissa metallegeringar, särskilt en, som
består av koppar, zink, bly och litet tenn, varav
varjehanda husgeråd, grytor, mortlar,
ljusstakar m. m., förfärdigas. Även klockmetall
(se d. o.) kallas ibland m. C. A. D. (N. Zn.)
Malm, Stora, se Stora Malm.
Malm, August Hugo, fiskeritjänsteman
(1844—1907). Blev fil. dr 1874, sedermera
intendent vid Göteborgs och Bohus läns
havsfisken och 1905 t. f. fiskeriintendent i v.
distriktet, över bohuslänska havsfisket för
1885—1905 utgav M. förträffliga, med riklig
statistik försedda
redogörelser. Han skrev
även »Anteckningar
om fisk, fiske och
fisk-handel»(1883). F.T-m.*
Malm, Carl
Wilhelm, finländsk
krigare (1772—1826). Blev
fänrik under 1788—
89 års krig och
avancerade i 1808—09 års
krig till
överstelöjtnant under en djärv
och initiativrik
kampanj i Savolaks jämte
J. Z. Duneker och del-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
