Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Mammuttid—Managuasjön
752
Rekonstruktion av mammut enligt H. F. Osborn.
samlade. I Sibirien har man sedan länge
samlat mammutbetar, fossilt elfenben, som
under sommartiden komma fram ur den då
upptöade marken. Ryska forskare beräkna,
att på omkr. 250 år elfenben av omkr. 250,000
mammutdjur insamlats. Man anser, att
skelett av över 1,000 individer förefunnits i
fyndorten vid Pfedmost i Mähren. — Avbildningar
av m. utfördes av de med densamma samtidiga
människorna (se Paleolitisk konst) i
ristningar och målningar på väggarna i
grottor samt i skulptur på föremål av ben el.
horn. — S. k. amerikansk m., en med
m. samtidig form, är ingen elefant utan en
mas t o don t (se d. o.). K. A. G.
Mammuttid, den del av äldre stenåldern,
som närmast motsvarar moustèrientiden, eller
den äldre grottiden. SePaleolitiska
perioden. H. R-h.
Mammutträd, bot., se S e q u o i a.
Ma’mon, aram., »rikedom?», enl. sv.
skrivsätt vanl. m a m m o n. I Matt. 6: 24
personifieras begreppet så, att Gud och M. stå mot
varandra såsom två herrar, mellan vilka
människan måste väjja. Härav uttrycken
mam-monsträl, mammonsdyrkare. S. H-r.
Mamoré, Rio, se Madeira, flod.
Mamse’ll (av fr. mademoiselle), förr sv. titel
för oadlig, ogift kvinna. Jfr Fröken.
Man, persisk vikt, seBatman och Persien.
Män, det långa håret på ett djurs, särskilt
hästens, hals. Kortklippt och rakt uppstående
m. (stånd man) brukas vanl. på norska
fjordhästen och ponnyer. Hingsten har vanl.
yvigare man än stoet. B. C-m.*
Man [män], Is le of M., kelt. Mannin,
»centrum», eng. ö i Irländska sjön; 572 kvkm,
60,284 inv. (1921). Högst når Snaefell (617 m
ö. h.). Kusterna äro mångenstädes klippiga och
branta, av storslagen skönhet. Klimatet
utmärker sig för milda vintrar och svala
somrar. Årsmedeltemp. är 9,5° C. Befolkningen,
manxmen, visar tydliga nordiska drag (jfr
sp. 752). Alla tala engelska, en del även
gaeliska, manx. 1929 funnos här 322 kvkm
åker och 83 kvkm äng. Havre, vete, rovor,
gotatis m. m. odlas. 1928 funnos 104
fiskar-åtar. Handelsflottan omfattade 1929 8
segelfartyg, 39 ångare och 24 motorfartyg om tills.
9,476 nettoton. öns största hamnar äro
huvudstaden Douglas (21,183 inv. 1928) samt
städerna Ramsey (4,247 inv.) på n. ö. kusten,
Peel (2,605 inv.) på v. och Castletown (1,817
inv.) på s. kusten. Bergsbruket var förr
betydande. Stor turisttrafik. M. har egen
nationalkyrka. Biskopen, av Sodor och Man, är
bosatt i Douglas. E. L-r.
Historia och författning. M :s äldsta kända
befolkning var keltisk, och kristendomen kom
till ön med iriska missionärer. På 800-talet
härjades M. av nordiska vikingar, och dessa
grundade senare där ett rike, som tidtals stod
i nära förbindelse med vikingariket Dublin
och senare erkände de norska konungarnas
överhöghet. Fornminnen i mängd
(runinskrifter, stenkors m. m.) bevara även minnet av
nordmännen på M. Omsider sålde Magnus
Lagaböte 1266 sina höghetsrättigheter över
M. till Alexander III av Skottland. 1290 tog
Edvard I av England M. under sitt skydd,
men Robert Bruce återerövrade ön 1313.
Sedermera innehades M. av flera engelska
stormän och gavs 1406 som ärftligt län åt sir
John Stanley. Dennes ättlingar, earlerna av
Derby, härskade över M., först med titeln
konungar, efter 1651 endast kallade lorder
till 1736, då ön genom arv övergick till
hertigarna av Atholl (ätten Murray). Från dem
inköptes 1765 och 1828 länsrättigheterna av
engelska kronan, varvid dock M:s gamla
författning i mycket bevarades. Kronans högsta
representant på ön är viceguvernören, som
styr med ett råd av ämbetsmän. Rådet och
folkförsamlingen (House of keys, 24 för 5 år
valda medlemmar) utgöra tillsammans
Tyn-wald court, parlamentet. M :s
folkrepresentation har rätt betydande lagstiftnings- och
be-skattningsbefogenheter, och riksparlamentets
lagar gälla ej på M., om ej i dem så
uttryckligen bestämmes.
Litt.: A. W. Moore, »History of the Isle of
M.» (2 bd, 1900; med bibliogr.); E. Brate,
»Runinskrifterna på ön M.» (i Fornvännen
1907); P. M. C. Kermode och W. A. Herdman.
»Manks antiquities» (1914); A. Herbert, »Isle
of M.» (1926). Ä. S-n.
Mana, ett efter R. H. Codrington (se d. o.)
inom religionsvetenskapen upptaget ord (av
melanesiskt ursprung) för betecknande av det
primitiva maktbegreppet. Allt, som väcker
förvåning, förskräckelse el. dyl., som skiljer
sig från det vanliga, är m.: en person, t. ex.
en trollkarl, med ovanlig begåvning, ett djur
med ovanlig styrka, vissa vattendrag, en
konstigt formad klippa, ett ovanligt buller.
Det gäller för stammen att taga vara på m.
Men m. är också farlig. Utan
försiktighetsmått verkar den förstörande. M. är det
övernaturligas positiva innehåll, dess negativa är
tabu (se d. o.). Jfr även A n i m i s m, sp.
1010, och Demon. N. S.*
Manager [mä’nid^o], eng., ledare, direktör,
impressario (bl. a. för professionella
idrottsmän).
Managua [mana’g(oa], huvudstad i
Nicaragua, Centralamerika, på s. stranden av
Managuasjön; 32,536 inv. (1926). Säte förden
rom.-kat. ärkebiskopen och universitetet. Järnväg
till hamnen Corinto på Stillahavskusten.
Managuasjön [mana’gcoa-], sjö i Nicaragua.
M:s yta ligger 34 m ö. h., den är 1,134 kvkm
stor. Sjöns största djup är 62 m. Den
avflyter till Nicaraguasjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
