Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—Mandat 762
varuaffärerna och laxfisket i älven, under
1400—1600-talet ett privilegium för borgarna
i Landskrona. Blev 1921 köpstad. I s. ö.
hamnen Kleven. Export av trävaror och lax.
Mandalay [mändoléi’], stad i övre Burma,
vid Iravadi och järnväg; 148,917 inv. (1921).
M. var 1860—85 konungariket Burmas
huvudstad. Själva staden omgavs då av murar, nu
Fort Dufferin, garnisonens förläggningsplats.
I fortets mitt står det kungl. palatset.
Utan-för murarna har staden vuxit ut åt alla håll.
I s. v. delen ligger »Drottningens gyllene
kloster» (se pl. 1 vid art. Burma), av
teakträ, rikt smyckat med sniderier och
guldornament, och i s. ö. Arakanpagoden, med en
sittande kolossalfigur av Buddha. I
omgivningarna ligga de gamla huvudstäderna
Ama-rapura och Ava samt otaliga kloster och
pagoder. I M. finnas ett college och ett
lantbruks- och försöksinstitut. Betydande
tillverkning av siden, guldsmedsarbeten, trä- och
elfenbenssniderier m. m. samt handel.
Mandäner, nordamerikansk indianstam av
siouxgruppen, vid övre Missouri, Nord-Dakota.
De bodde i jordtäckta stockhyddor och odlade
majs m. m. Sommartid strövade de på prärien
och jagade bison. Mest bekanta ha m. blivit
genom Catlins skildringar av de hårda
man-domsprov, vilka deras unga män måste
genomgå för att bli upptagna bland krigarna.
1905 funnos 249 m. — Litt.: G. Catlins (se
d. o.) arbeten; G. F. Will och H. J. Spinden,
»The mandans» (1906). K. G. L.
Manda’nt, jur., se Mandat.
Mandarin. 1. Den i Västerlandet
vedertagna benämningen på en kinesisk ämbetsman
(kin. kuan)-, vanl. anses, att ordet kommer
av port, mandar, anbefalla. — 2. Den
västerländska övers, av den kin. termen kuan-hua,
ämbetsmannaspråk, den bildade klassens språk,
d. v. s. det bildade talspråket i Nordkina n.
om Yang-tsi-kiang samt i stora delar s. därom
(Yün-nan, Kuei-chou, Hu-nan, delar av
Kiang-si). Folkmålet inom detta väldiga område
sönderfaller i ett otal dialekter, men dessa
äro varandra så pass’ närstående, att det ej
så outrerat lokalfärgade bildade språket
ömsesidigt kan förstås av invånare i olika
trakter. Pekingmandarinen anses vara detta
språks förnämligaste variant. B. Kgn.
t Mandarin, frukten av Citrus nobilis (jfr
Citrus). M., som är orangefärgad, är
mindre än apelsinen, knottrigare på ytan och
välsmakande. Ur skalen pressas en eterisk olja,
mandarinolja. Inhemsk i Ostindien; har
acklimatiserats i Sydeuropa. O-f J-n.
Mandat (av lat. mandätum), jur.,
uppdrag, ett avtal, varigenom en person
förbinder sig att för en annans räkning utföra
ett rättsärende. M. i egentlig mening
innebär, att mandatarien (uppdragstagaren)
skall utföra uppdraget i eget namn och
således själv i st. f. m a n d a n t e n
(uppdragsgivaren) träda i rättsförhållande till tredje
man; hit hör t. ex. kommissionsavtalet (se
Kommission 2). Men i den moderna
rätten är det även möjligt, att uppdraget skall
utföras icke blott för uppdragsgivarens
räkning utan även i hans namn. Denna art
uppkommer genom m:s förening med en
fullmakt och kan kallas fullmaktsmandat
(jfr Fullmakt 1). Det är detta, som eg.
761 Mancini-
döende, torde ännu talas av smärre
folkgrupper i Ilidalen och i delar av Manchuriet
(trakterna av Aigun, Tsitsikar, Ninguta, Kirin).
Under manchuväldets första tid i Kina (1600
—1700-talet) gjordes av hovet stora
ansträngningar att höja det till ett verkligt
litteraturspråk, i det att stora grammatiska och
lexikaliska verk publicerades och en rad av
den kinesiska litteraturens viktigaste verk
översattes till m. Skriften är en lätt variant
av den mongoliska. — Det var länge brukligt
att inordna m. i en väldig språkfamilj, den
»ural-altaiska». Numera nöjer man sig helst
med att konstatera, att tungusspråken, varav
m. tills, m. vissa mycket närsläktade
jägarstamspråk bildar en sydlig gren (den
nordliga uteslutande en rad småspråk hos
jägar-och fiskarstammar), äro släkt med de
mongoliska språken och trol. även de
turkiska. — Litt.: H. C. v. d. Gabelentz,
»Élé-ments de la grammaire mandchoue» (1832); L.
Adam, »Grammaire de la langue mandchoue»
(1873); P. G. v. Moellendorff, »A manchu
grammar» (1892); Gabelentz,
»Mantschu-deut-sches Wörterbuch» (1864); I. Zacharov,
man-chuiskt-ryskt lexikon (1875).
Mancini [-tJTni], italiensk släkt. M
i-ch e 1 e Lorenzo M. äktade kardinal
Ma-zarins syster och fick med henne en son,
Philippe Julien, sedermera hertig av
Nevers (1641—1707), och fem döttrar,
bekanta för skönhet, begåvning och
lättfärdighet. Bland dem märktes Maria M. (1639—
1715; om henne se populära fr. monogr. av L.
Pexcy — pseud. för L. Herpin — 1894 och
1896), g. m. en prins Colonna, från vilken hon
rymde, och Olimpia M. (1640—1708),
moder till prins Eugen av Savojen.
Mancini [-tJFni], Pasquale Stani
fila o, italiensk politiker (1817-—88). Blev jur.
prof, i Turin, 1872 prof, i straffrätt i Rom
och 1873 president för institutet för
internationell rätt i Gent. M. var 1876—78
justitieminister samt 1881—85 utrikesminister;
under denna tid biträdde Italien trippelalliansen.
Mancipätio, lat. (av mancipäre, gripa
med handen), högtidlig, formlig, endast för
romerska medborgare tillgänglig
rättshandling, varigenom äganderätten till viss vara
överläts mot ett i viss ordning tillvägt
kopparstycke (aes). M. avskaffades av kejsar
lustinianus, 527—565. (Rid.)
MancPpium, lat. (av mancipäre, gripa med
handen), själva herraväldet, den romerska
äganderätten. M. ingår i uttrycken res
ma’n-cipi (manci’pii), de saker, som bildade
grundstommen av den gamla romerska familjens
egendom, gård och grund, slavar o. s. v., samt
res nec ma’ncipi, sådana saker, som icke voro
lika betydelsefulla för själva familjens
bestånd. Därjämte betyder m. det med slaveri
urspr. jämställda maktförhållande, som
uppkom genom att en husfader genom mancipatio
(se d. o.) till en annan överlät en fri person
(barn el. hustru), över vilken han hade patria
potestas el. manus (se d. o.). M. betyder även
detsamma som mancipatio (se d. o.). (Rid.)
Ma’nco [-kå], it., ofullständig, defekt, det
som fattas; hand., undermål, undervikt.
Mandal, Norges sydligaste stad, Vest-Agder
fylke, kring Mandalselvens mynning i
Skage-rak; 3,157 inv. (1930). Uppstod tack vare trä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
