Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mandat - Mandatarie - Mandatsprocess - Mandéer - Mandeiska språket - Mandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Mandatarie—Mandel
764
avses i sv. lag (handelsbalken kap. 18) liksom
i de flesta främmande lagar. Även i fråga om
m. utan fullmakt (kommissionsavtal) råder
benägenhet att i viss mån anse mandanten
omedelbart berättigad genom uppdragets
utförande; särskilt plägar mandanten tillerkännas
separationsrätt i mandatariens konkurs. —
Viktiga användningar av m. äro bl. a.
rättsförhållandet mellan ett bolag och dess styrelse
samt inkasserings- och betalningsmandat, av
vilka anvisning och växel anses sammansatta.
Jfr I m perativt m a n d a t. Hj. Hd.*
Det privaträttsliga mandatbegreppet har
på senaste tiden fått en speciell
användning inom folkrätten. Efter världskriget
av-stodo de besegrade makterna sina kolonier
och vissa lydländer till förmån för de
segrande huvudmakterna. Men genom akten för
Nationernas förbund art. 22 skulle
förvaltningen av dessa områden utövas å förbundets
vägnar av de »mandatmakter», som fått sig
denna uppgift tilldelad. Tankegången har
tydligen varit, att Nationernas förbund är
uppdragsgivaren och att dessa områden ej
tillhöra vederbörande mandatmakt med
suveränitet. Dock råda olika meningar om
rättsförhållandets karakterisering. I
förbundsak-ten art. 22 skiljes mellan tre typer av m.,
som bruka benämnas A-mandat, B -
manda t och C - m a n d a t. Till den första
gruppen höra m. över de forna turkiska
besittningarna, vilka erkännas såsom oberoende
nationer men t. v. behöva råd och hjälp av
en mandatmakt. Såsom B-mandat betecknas
regimen över de forna tyska kolonierna i
Centralafrika, för vilkas förvaltning
mandatmakten är ansvarig men med skyldighet att
tillgodose den infödda befolkningens intressen
och att beträffande handel och samfärdsel
medgiva alla till förbundet hörande stater
samma rättigheter. Kolonialområden i
Syd-västafrika och Stilla havet förvaltas under
C-mandat, som innebär rätt för mandatstaten
att styra området såsom en integrerande del
av mandatstaten, dock med vissa garantier
för den infödda befolkningens intressen, över
sin förvaltning avgiva mandatmakterna årlig
redogörelse, som granskas av en särskild
»mandatkommission» och sedan av
Nationernas förbunds råd. ö. U.
Mandatarie, jur., se Mandat.
Mandatsprocess, en under medeltiden
utbildad summarisk processart, som skilde sig från
den vanliga däri, att domaren ensamt på
kärandens framställning, utan att höra
svaranden, gav den sistnämnde en befallning (lat.
mandätum) att fullgöra något, t. ex. att
betala en fordran. Befallningen kunde vara
ovillkorlig el. villkorlig I förra fallet ägde
svaranden, strängt taget, icke rätt att
försvara sig; dock medgavs honom att göra
gällande vissa invändningar, som kunde genast
prövas. I senare fallet däremot förföll
befallningens verkan, om någon invändning inom
viss tid framställdes, och saken förhandlades
därefter i vanlig ordning inför domstolen.
Från den förra arten av m. härleder sig det
svenska lagsökningsförfarandet (se L a g s ö
k-n i n g). En efterbildning av den senare arten
infördes i svensk rätt genom lagen 26 april
1907 om handräckning för fordrans utfående
(se Handräckning). I. Afz.*
Mandéer, gnostisk sekt, av vars anhängare
omkr. 2,000 leva vid Schatt el-arab och
nedre Eufrat. I Europa har den förr kallats
Johanneskristna. M., som nu tala
arabiska el. persiska, äga en helig litteratur
på ett- östarameiskt idiom. Dess mest
omfattande och viktigaste verk är »Ginza»
(Skatten; se G n o s t i c i s m, sp. 787), först utg.
och övers, av M. Norberg (se d. o.) under
titeln »Liber Adami» (Adams bok), 1925 en
ty. värdefull övers, av M. Lidzbarski. Till
kanon höra vidare »Qolasta» (Urvalet), en
samling liturgier, och slutligen »Sidra de Jahja»
(Johannesboken). M:s lära överensstämmer i
sina grunddrag med gnosticismens. Från ett
högsta gudomligt väsen, »Härlighetens stora
Mana», utgår en följd gudomliga eoner: »Det
första livet», »Livets kunskap» (Manda de
Haije) och hans tre sändebud Hibil, Schitil
och Enoch (Abel, Set och Henoch). Djupt
under ljusvärlden låg materiens rike, »det
svarta vattnet». Ett av de lägre
ljusväsendena såg ned i vattnet, hans spegelbild föll
på dess yta och blev ett väsen, Ptahil, som
skapade denna bristfulla och onda jordiska
värld. Hans skapelse skulle ha blivit än mera
ofullkomlig, om icke Hibil av barmhärtighet
blandat något av ljuset från ovan i det mörka
vattnet, av vilket världen skapades. Det är
människans själ, som härstammar från
ljusvärlden och därför längtar åter till sitt eviga
hem. Tid efter annan ha Manda de Haije och
hans budbärare kommit till jorden för att lära
människorna vägen till ljusparadiset. Frågan
om mandeismens ålder och ursprung är ännu
outredd. I sin nuv. form ha de mandeiska
skrifterna sammanställts först omkr. 700 e.
Kr., men mandeismen som religion måste vara
mycket äldre. Det är ännu ovisst om
mandeismen härstammar från en förkristen
dö-parsekt el. om den utvecklats från en urspr.
kristen gnostisk riktning. »Jesus Messias»
betecknas dock som en bedragare, och hans
anhängare omnämnas med starkt ogillande.
Sannolikt utgör mahdeismen en
sammanslutning av flera olika riktningar. T. A-æ.
Mandeiska språket, på vilket mandéernas
(se d. o.) religiösa urkunder äro författade,
tillhör den semitiska språkstammen. M. äger
ett särskilt, från de äldsta arameiska
bok-stavsformerna härstammande alfabet och har
inom detta utbildat en ganska konsekvent
och fullständig vokalbeteckning. H. A.*
Mandel. 1. (Bot., farm.) Utgöres av fröna
till mandelträdet, Prunus amygdalus (se P r
u-n u s), en nära släkting till plommonträdet,
vilket det särskilt med hänsyn till allmän
växt, blad och blommor mycket liknar. Till
skillnad från ett plommon är köttet hos
mandelträdets stenfrukt torrt och läderartat samt
öppnar sig vid mognandet. Kärnans stenskal,
som innehåller vanligen ett frö, stundom två
frön — mandlar —, är antingen glatt,
benhårt och tjockt med djupa porer el. ock
liksom trådigt, skört och tunt (k r a k m a
n-d e 1, var. fragilis).
Mandelträdets hemland anses vara
Turke-stan och Centralasien. Odlat förekommer det
särskilt i Medelhavsländerna och Kalifornien.
Genom odlingen har frambragts en mångfald
varieteter av m., skilda åt i storlek, form,
smak samt i skalens beskaffenhet. Viktigast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
